Fyra av Enjas valpar har nu varit ute i utställningsringen och överlag är det bra kritik på dom. Någon har bedömts som ännu något tunn men det kommer säkert att ändra sig efter en jaktsäsong och därmed lite mer muskulatur.

Moharens Celine, Ex Junkl, Ex Uk
Moharens Cicci, Ex Ukl
Moharens Catja, VG Ukl
Moharens Cindy, G Junkl

Det blev en fin upplevelse som avslutning på årets septemberjakt. Enja tog upp och det blev gångstånd in i marken. Hon passerade två passkyttar som båda konstaterade att tjuren hon skällde var i största laget för att vara lovlig. Rekommendationen i området är att alla älgar över 10 taggar sparas till oktoberjakten så de får chansen att föra generna vidare under brunsten.

Tjuren valde till slut att simma över älven där jag hade turen att stå på rätt ställe och föreviga det på film. Enja simmade också över och fångades in av husse några kilometer senare.

När solen skiner och morgonluften är varm, vad passar då bättre än ett besök på stranden före rusningen.

Gör som Jimmy, njut av dagen, stoppa fötterna i det ljumma vattnet, ta en fika på stranden. Du vet aldrig när nästa bra dag kommer!!!

Livet går vidare och vardagen infinner sig. Arbete, hundar, hus, trädgård, räkningar, tvätt, matlagning…. men ibland är det bara så skönt att koppla bort och bege sig någon annanstans och bara njuta.

Fick till en härlig vecka i månadsskiftet juni-juli. Umgås med fina vänner, njuta av naturen och lugnet. Dessutom en vacker dagstur på fjället. Nästa semester, då är vi framme vid jakten :)

Jämtland

Djupdal

Marsliden med Lunnsa och Enja

Marsfjällkåtan

Enja och Lunnsa, Kultsjön

Lunnsa, Kultsjön

Kultsjön

Kvällstur på Blaikfjället

Aldrig någonsin har jag kunnat föreställa mig den tomhet som blev när du inte finns hos mig längre.
Jag kan fortfarande känna doften av dig när jag tar kudden som ligger på din sida av sängen, men du finns inte där längre.
Jag öppnar dörren och hinner nästan ropa på dig innan verkligheten kommer ifatt och jag inser att du inte finns hos mig längre.
Jag vill så gärna fråga dig vad du tycker, men jag inser lika snabbt att du inte finns med mig längre.

Allt vi gjorde under våra 31 år tillsammans finns på något sätt kvar och när bilderna svischar förbi så känns det ändå som du finns med mig.
Din styrka hjälper mig när tårarna rinner och beslut ska tas, då känns det ändå som du finns med mig.
Jag håller vår fina och unika son i handen och i hans ögon ser jag dig. På något sätt så känns det ändå som du finns med mig.
Vi var ett team som kämpade tillsammans och jag lovar dig att jag kommer att fortsätta för det känns på något sätt som du finns med mig

Du sa det så fint, och jag bär det med mig.
– Vi säger inte hej då. Vi ses någonstans, på något sätt!

Den 14 januari 2018 dog Carina efter en kort tids sjukdom. Cancer slog till brutalt och urskiljningslöst. Carina var, och är, den finaste och starkaste människa jag mött och inget kommer att bli sig likt efter denna dag. Tomheten gör så ont.

Med ett par bilder från ett snörikt Småland (någon vecka före jul) vill vi önska alla läsare en riktigt skön och trevlig julhelg. Kom ihåg att ta hand om varandra och ägna en stund extra just åt att umgås. Livet är så skört och bräckligt så det gäller att ta vara på de stunder man har tillsammans.

Älgjakten är i full gång och vi klämmer in några vilodagar emellanåt. Bärplockning och lite jobb vid datorn medan hundarna vilar och laddar för nästa jakt. Tog idag en tur ut med kameran och vilka fantastiska färger hösten bjuder på. Lite synd bara att inte solen kunde hjälpa till och förstärka det också. Blev istället lite regn och blötsnö som vädergudarna bjöd på .

När Enja hösten 2016 tog sitt förstapris på 88,5 poäng kvalificerade hon sig också till klubbmästerskapet eftersom hennes prov sjätte bästa i klubben under säsongen. Igår, den 26 augusti var det dags för klubbmästerskapet som också är SM-kval.

Tävlingen, med de tio bästa hundarna från föregående säsong, arrangerades i skogarna kring Skillingaryd. Själv drog jag lotten på en mark utanför Taberg. En utmärkt fin mark skulle det visa sig och vi hade en mycket trevlig dag tillsammans med domare och vägvisare.

Efter någon halvtrög sökrunda fick Enja tag på ett troligt spår och drog iväg i ganska högt tempo. Efter en stund kom upptaget cirka 800 meter från provgruppen. Hon skällde på riktigt bra och efter drygt 90 minuter ståndskall smög domaren in och kunde konstatera älg samtidigt som det blev en lätt stötning. Efter drygt en kilometer förflyttning blev det förnyat ståndskall och husse vågade andas ut. Men säg den glädje som varar, efter cirka 10 minuter blev det sken på nytt och Enja hängde på drygt fem kilometer innan hon avbröt förföljandet och tog sig tillbaka.

En valpkull i våras, tidigt på säsongen med endast ett släpp före denna tävling och dessutom stigande temperatur är inga undanflykter men det gör väl inga fördelar i alla fall. Vi släppte Enja i ett nytt område men nu syntes att hon var ganska trött. Provet avslutades utan mer upptag på älg.

Enjas prestation räckte till ett andrapris på 64,5 poäng och jag kan säga att husse var mycket nöjd med hennes prestation med tanke på förutsättningarna. Glädjande nog hamnade hon också på prispallen då hon blev tvåa i klubbmästerskapet och första reserv till SM. Ohotad vinnare med väldigt fina resultat blev en annan jämthund. Christian Larsson från Lekeryd vann på 88,5 poäng med sin tik Fredmarkens Norma. Grattis säger vi och önskar lycka till i SM.

Är tacksam för att det är en riktigt bra sommar i år med temperaturer som medger träning av hundarna. Nu är det full fokus på att ha dom i form inför säsongen. Enja som haft valpkullen ska dessutom delta i klubbmästerskap tillika SM-uttagning i Sydsvenska älghundklubben så lite extra fokus på att träna upp henne är det förstås.

Mina ”parhästar” på träningsrundorna. Enja närmast och Lunnsa på utsidan

Vet också av erfarenhet att desto bättre tränade hundar jag har i september desto bättre går jakten och chansen till mer ståndskall ökar i takt med antal timmar jag lägger på försäsongsträning. Många pratar om att det är så svåra älgar i norr i september och det är säkert en stor andel sanning i det. Men en anledning till uteblivna ståndskall och bra jakter tror jag ligger i husse och mattes ansvar som slarvat med träningen inför säsongen.

Naturligtvis är de lite trötta efter drygt 20 km cykelträning på morgonen men därefter blir det vila i 48 timmar med bara vanliga promenader och lite bus i trädgården.

För egen del, och då för hundarna, så siktar jag in på att köra ett träningspass var annan dag. Alltså träning och därefter 48 timmar vila och återhämtning. I början var cykelrundorna cirka 10 km men nu är vi uppe på 18-20 km varje runda och målet är att passen ska vara mellan 90 och 120 minuter så ytterligare lite till ska vi öka.

Lagom tunga klövjeväskor och en rejäl promenad i skogsterräng är utmärkt träning inför jaktsäsongen

Försöker även variera träningen så gott det går och just nu är det cykelrundor i travtempo samt skogspromenader i högt tempo med klövjeväskor lastade med drygt fyra kg som gäller. Riktigt kul att se hur bra båda tikarna svarar på träningen med både bättre flås och mer muskelmassa, att de sedan formligen också älskar det gör det bara ännu roligare. Räcker att det skramlar lite i selarna för att de ska bli som tokiga för att få hänga med på träningen.

Knappt en månad kvar till första släpp den 21:a augusti och tills dess kör vi hårt. Siktar på att få ihop 20-30 mil till innan vi löser kopplet.

Då var samtliga sju valpar levererade till sina nya ägare. Även om det är både tomt och lite vemodigt så ser vi med glädje fram mot att följa alla dessa individers framöver. Lycka till alla trevliga valpköpare!

Castor har flyttat till familjen Larsson i Björna

Cosmos bor nu i Norge och kommer att jaga med Espen.

Celine är en av tre tikar som stannar i Småland, närmare bestämt i Äng hos Emil Erixon

Cindy har flyttat till Dala-Järna till Per och Evelina.

Catja är andra tiken som är i Småland. Bor i Gränns hos familjen Fridell

Cissi är då tredje tiken som stannar i Småland. I Aneby finns hon hos Fredrik Trofast och Annaida Franzén.

Celeste som var minstingen från början har växt till sig lika bra som de andra och bor nu i Säffle hos Mats och Annika.