Tiderna förändras och jag konstaterar att det känns riktigt rofyllt att ibland bara dra ner på tempot och sätta sig i skenet från brasan i kakelugnen och lyssna till texterna ur Dan Anderssons verk. Versen nedan är från visan, Helgdagskväll i timmerkojan.

Bort längtande vekhet ur sotiga bröst,
vik bekymmer ur snöhöljda bo.
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är helg, djupt i skogarnas ro.

Text: Dan Andersson