Vi har pratat om det flera gånger men äntligen så blev det av. Två dagars jakt med trädskällare i trakterna av Vilhelmina och vilka fantastiska dagar det blev!

Har länge önskat att få testa på en jaktform som det inte erbjuds några möjligheter till här nere i södra Sverige, nämligen jakt med trädskällare. I slutet av oktober for jag till kompisar utanför Vilhelmina. Alltid trevligt att träffa goda vänner och denna gång var det också planerat lite jakt.

På morgonen packade Nils och jag bilen och styrde färden mot skogen, målsättningen var klar för nu skulle vi jaga gammeltjädern. Väl framme på marken blev det någon kilometer att gå innan vi släppte loss båda finnspetsarna som genast sökte ut i den härliga miljö vi befann oss i och det dröjde inte länge förrän det första ståndskallet ljöd i skogen.

Gästvänligt så erbjöd Nils mig att försöka först och efter några tips från en erfaren fågeljägare började jag ansmygningen. Plötsligt kändes den täta skogen som väldigt gles och jag var säker på att fågeln skulle upptäcka mig vilken sekund som helst. Lyckades till slut ta mig i läge och började leta efter fågelsiluetten i det täta grenverket och faktiskt så lyckades jag lokalisera den. Tyvärr var det ömsesidigt. Innan jag fick in tjädertuppen i kikarsiktet skar den näbb och flög med bullrande vingslag. Tyckte faktiskt finnspetstiken gav mig en sur blick innan hon for iväg i riktning dit tjädern flög.

Bra hundar, fina marker och erfarenhet från Nils gav snart nya möjligheter och även denna gång erbjöd Nils mig chansen. Taggad till tusen blev det ännu mer försiktig ansmygning och vägledd av det ivriga skallet lyckades jag ta mig, lokalisera fågeln, få in den i kikarsiktet och sakta börja krama avtryckaren.

Hörde nog aldrig smällen men vilken härlig känsla när den stora tjädertuppen föll mot marken och väl där fick den ett varmt mottagande av en glad finnspets. Vilken härlig jaktform och de extra kilona i säcken kändes knappt då vi jagade oss vidare genom dessa härliga tjädermarker.

Härliga känsla när första tjädern damp i backen

Kaffet som koktes över öppen eld smakade förträffligt när vi i stillhet avnjöt det i solskenet och i horisont syntes de vitklädda topparna av Marsfjället. Jaktdagen fortsatte med nya ståndskall och när jag nu fått fälla min första tjäder för en trädskällare smög vi varannan gång. Säkert finns det marker med mer fågel men nu är det ju inte hur välfylld bytessäcken är som avgör hur bra jaktupplevelsen varit. Helheten från vår jaktdag måste vara svårslagen och när vi till slut kom till jaktkojan där natten skulle tillbringas så hängdes två tjädertuppar på väggen.

Sällan kaffe smakar så gott som när det kommer från en sotig panna och kokats ute i skogen.

Andra dagen bjöd på lika härligt väder och hundarna jobbade på hela tiden. Kanske var det lite mindre med fågel denna dag men till slut bar vi på varsin fågel, fällda efter utmärkta hundjobb.

Nils med sin andra fågel för Bitzi.

Att beskriva dessa dagar på några få rader i en blogg går inte. Jag tar istället upplevelsen till mitt eget arkiv och konstaterar att dagar som dessa är hur värdefulla som helst och det gäller att ta tillvara på dom.

Frostiga dagar i höstblek sol med snöklädda fjälltoppar i horisont. Fantastiska dagar att samla i det personliga arkivet.

Kolgårdens Carro (Seppo). Duktiga hundar höjer alltid jaktens värde.

Härlig gammelskog, kanske tur den är skydda som reservat.

Fina dagar i kanonfint väder.

Vad vore jakten utan våra fyrfota vänner? Nils klappar om de båda som förgyllde vår jakttur. Kolgårdens Carro (Seppo) och Börknäs Bitzi

Vilken avslutning det blev när jag fick fälla min andra tjädertupp tack vare fint hundjobb av Seppo

Ett vackert och svårjagat vilt.