Det har varit en bra start på älgjakten här hemma. Full fart från första dag och det som varit mest glädjande är Birkas energi och jaktglädje. Har ju hela tiden varit nöjd med henne men nu verkar hon tagit ett steg till. Söket har ändrats ordentligt och numera verkar standardsöket ligga på drygt 15 min och det är inte ovanligt att hon går ut över kilometern på sökturerna. Får hon ett slag eller känner vittring så blir det ytterligare avstånd och flera upptag har skett på 1500 meter eller mer.
Första veckan presterade hon några riktigt bra jobb och på tisdagen blev det utdelning. Upptag på drygt kilometern. Kort förflyttning på cirka 300 meter och sedan fast. När jag var på vägs in på ståndet fick jag sällskap av en annan hund i laget. Lyckades koppla den men älgarna märkte mig och gjorde en förflyttning. Efter det så var kon väldigt svår att komma in på men efter ytterligare en timmes skällning så gled det sakta ut i pass hos en av de danska gästerna. Han tog väl tillvara på chansen och kalven låg knappt hundra meter från passet.
Kan väl säga som så att det är sällan man ser en sådan glädje hos någon som skjutit en kalv. Extra kul som hundägare när skytten dessutom verkligen uppskattar hundens jobb. Tilläggas ska väl att han hade ståndskallet inom 400 meter i två och en halv timme så jag förstås att han var ganska svett när jag kom fram.
Söndagen var sista jaktdagen den veckan och Birka gjorde pånytt ett toppjobb. Upptag drygt kilometern ut. Gångstånd en bit och sedan fast. Tyvärr klantade jag till det då jag kom in första gången och det blev en förflyttning innan Birka började skälla igen. Därefter blev det blandat stånd och sakta gångstånd men efter en stund lyckades jag ta mig runt i rätt vind och fick sedan bra läge och jaktlagets tredje vuxna älg föll i backen.