Kan direkt klargöra att jag absolut inte jagar för köttets skull. Samtidigt ska jag också erkänna att just viltkött är jag lite extra svag för. Får jag välja vad som hamnar på bordet så är det just viltkött som gäller. Som etta på listan kommer nog dovhjort, ett kött som verkligen har det lilla extra. Men älgköttet är också en fantastik råvara som rätt tillvaratagen kan ta en till riktigt kulinariska höjder.
Ska man i tillägg prata klimatfrågor, djurskyddsaspekter och nyttighet så är just viltkött svårslaget. De vilda djuren påverkar inte klimatet negativt, de står inte uppbundna året om, de behandlas inte med antibiotika och det är ett magert kött som passar väl in i dagens samhälle.
I början av 90-talet jobbade jag under några år som styckare på ett slakteri. Kanske inte det roligaste jobbet men idag är jag väldigt tacksam att jag fick möjlighet att skaffa mig den kunskapen. Visserligen resulterade det i en trasig axel men kunskaperna gjorde att intresset för tillvaratagande och även matlagning tog fart. Idag är det faktiskt en av höjdpunkterna när jag i lugn och ro får ta hand om en älg någon annat vilt. Kylrum och styckrummet här hemma används flitigt och med åren har mer och mer anpassad utrustning kommit innanför dörrarna. En lånad bandsåg, en rejäl köttkvarn, slipmaskin och nu senast en kammarvac-maskin gör arbetet än roligare och jag kommer flera gånger att tänka på vad en kompis sa när hon hade frysen full med kött och bär, ”man känner sig rik när frysen är full”
I veckan har jag styckat älghalvan som var med hem från septemberjakten. Perfekt skjuten och fin slakt. Mörad i kylrummet och slutligen styckad och vaccumpackad. Med den råvaran i frysen känner man sig, just det, rik
Ännu dröjer det någon vecka innan vi kommer igång med älgjakten i söder men i morgon lördag, den 1:a oktober, är det premiär för drivande hundar på rådjur. Såväl bössa som kamera är kontrollerade och 04:30 ringer klockan. Lär sova gott tills dess för kvällens firades på bästa sätt. Färsk ryggbiff från älg, potatis- och svartrotgratäng med vitlök och getost, svartvinbärsgele och en sallad. Till det ett glas rött. Nu vankas kaffe och en liten whisky som avslutning.
För den som vill prova så följer här receptet på gratängen och den kan verkligen rekommenderas. Receptet är hämtat ur den mycket fina receptboken Älg, från grangravad till tjälknöl, skriven av Anna Reidemar, Susanne Jonsson och Staffan Ling.
Potatis- och svartrotgratäng med vitlök och getost (4 port)
600 g rund potatis, skalad och skivad
200 g svartrot, skalad och skivad
2,5 dl vispgrädde
3.5 dl mjölk
4 klyftor vitlök, skivade
1 gul lök, skivad
2 tsk salt
0,5 tsk vitpeppar
2 msk smör
60 g getost (vit)
Koka potatis och svartrot i grädde och mjölk tillsammans med vitlök, gul lök, salt och peppar i 10 minuter. Smöra en 1,5 liters ugnfast form. Häll potatisblandningen i formen, smula i getost. Grädda ca 20 minuter i 175 graders ugnsvärme.
4 skivor ryggbiff från vuxen älg, cirka 2 cm tjocka. (Är det från älgkalv rekommenderas två skivor per portion)
Banka ut skivorna med en köttklubba.
Krydda med favoritkryddan. För egen del så tycker jag nymalen peppar, någon form av viltkrydda samt salt är fullt tillräckligt.
Smält smör i en ganska het stekpanna. Stek skivorna snabbt till lagom innertemp, beroende på tycke och smak.
Servera med vinbärsgele eller ännu hellre, rönnbärsgele.
Lördag kväll och test av Teds recept…
Jag tog min familj med mig bakom huset och plockade lite kantareller. Vi hittade både gula kantareller och en hel korg trattisar.
Väl hemma så blev det en stuvning av gula kantareller till Teds recept.
Allt blev bara så gott.
Jag kan varmt rekomendera receptet.
Vi avslutade middagen med en wiskey och lite rökt älghjärta.