I morgon är det dags för det många vill ha till Sveriges nationaldag, midsommarafton!

Svensk midsommarfirandet med dans kring den lövade stången.

Historiskt sett så är firandet av sommarsolståndet egentligen ett hedniskt beteende och då troligen i någon form av offerfest.
Det folkliga firandet har förmodligen sitt ursprung någon gång på 1300-talet då några Nunnor sökte dämpa det stökiga firandet med mer ordnade folkliga festligheter.

Men 1425 fick en ärkebiskop i Lund nog och förbjöd midsommarvakorna. Kyrkan försökte dessutom dämpa det ogudaktiga firandet genom att förlägga Johannes döparens dag just vid detta skede och istället påstå att det var hans födelse som skulle firas.

Så här i efterhand kan vi nog konstatera att kyrkans påhitt med att hindra folkets firande av sommarsolståndet inte blev så framgångsrik. Vågar till och med påstå att det går skönja visst hedniskt beteende hos vissa så här vid firandets stora stund.

För familjens del så är detta en trevlig dag som firas med sill och potatis till lunch. Därefter traditionellt firande vid samlingsplatsen i byn. Klä midsommarstången, fika och tipspromenad. Brukar allt som ofta vara mycket trevligt då man träffar både de som bor i byn men också en hel del folk som inte är i hembygden så ofta.

På kvällen är det sedan dags för vår variant offerfest. En riktig matfest där menyn kan beskrivas med kött, kött, kött, kött, kött, lite sallad och jordgubbstårta till efterrätt. God mat och dryck som förtäres i härliga vänners sällskap. Sådana traditioner ska man vara rädd om, särskilt om de kan klassas som lite hedniska.

En riktigt härlig midsommar önskar vi er alla!