Det ska bara göras men det tillhör absolut inte favoritsysslan, den årliga trädgårsdagen när allt vildvuxet ska slås. Men när man vänder sig om och ser hur fint det blev så är det ändå värt besväret.

Vår trädgård är allt annat än pedantiskt skött. Gräset klipps med någorlunda jämna intervall och dess emellan brukar hundarna gärna fixa något nytt hål som man sedan snubblar i. Nu är det ändå bara en liten del som är ”odlad” gräsmatta. Den vildvuxna delen är i alla fall störst.
Förr så växte mängder av olika blommor och framförallt så växte nattviolerna på den delen. Numera har det förbannade ogräset kirskål tagit över.

Googlar man lite på kirskål så hittar man mestadels olika mer eller mindre fantasifulla beskrivningar om hur man tar död på denna växt, vilket faktiskt verkar mer eller mindre omöjligt. Historien står dock några munkar för;
”Kirskål infördes till Sverige av munkar, som läkeört mot bland annat gikt, och som grönsak. Därefter har den förvildats och spridit sig ordentligt, för att numera tillhöra ett av vanligaste ogräsen.”
Så ärlig ska jag vara att när jag går där med röjsågen och grästrimmern och svettas fram i djungeln av detta förbannade ogräs så är det inga vackra tankar jag har om de där munkarna, faktiskt så att jag vid några tillfällen till och med önskat dom till ett ganska varmt ställe ;-)

Ormbunkarna lämnar jag i alla fall kvar, då påminner lite om tidig höst tycker jag och hösten ser man ju redan fram mot. Hur som, nu är årets stora trädgårdsdag avklarad och det blev ju faktiskt ganska fint även denna gång. Om en vecka har vi också avverkat midsommarafton och då vänder det och går mot höst igen, äntligen!

Före....

...efter

Före...

...efter

Det är här man inte är speciellt glad åt vad de där munkarna hittade på!

Arbetsledaren :-)