Så kom då ytterligare ett bakslag och nu känns det inget kul. Trodde allt strul med Birkas förlorade valpkull var avklarat men onsdags blev det ridå ner på den fronten.

Birka har sedan några dagar tillbaka haft lite flytningar som inte sett speciellt allvarliga ut, utan mer som en början på ett löp. Dessutom har hon varit pigg och busig som vanligt.

Kunde möjligtvis skönja en liten dämpning på henne i helgen så för säkerhets skull blev det ett besök på djursjukhuset idag. Beskedet kom ganska snabbt, livmoderinflammation!!!

Man börjar bli ganska luttrad på alla motgångar och det är inget roligt att sitta där och ta ett beslut som påverkar tikens framtid utan möjlighet att vända. Men efter ett par telefonsamtal med folk jag verkligen litar på så var det egentligen inget att tveka på. Alternativet med ny medicinsk behandling kändes inte rätt mot Birka utan det fick bli operation och därmed ta bort livmoder och äggstockar.

Som ni förstår så är all framtida avel på henne utesluten men det viktigaste har vi ju kvar, Birka som familjemedlem och jakthund. Det blev ett kärt återseende när vi fick hämta henne på djursjukhuset idag. Nog för att hundar påstås ha dålig uppfattning av tid men det verkade ändå på Birka som hon blev ovanligt glad att se oss. Väl hemma så dröjde inte många sekunder innan hon låg på favoritfilten och sakta viftade på svansen.

Nu blir det några lugna dagar tills det är dags att plocka stygnen. Av erfarenhet blir man rik sägs det och är det något jag lärt mig denna vår så är det att inte ta ut något i förskott, speciellt inte när det gäller hundar. Så jag säger inget mer utan nu håller vi bara tummarna att inget tillstöter i läkningen utan att vi kan återuppta försäsongsträningen när det är klartecken från veterinären. En sak är i alla fall säker, ropa aldrig hej förrän du är över bäcken!

Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge innan man får uppleva detta igen. Birka skäller ståndskall på en ensam älg.