Så var premiärveckan slut och det var tungt att ta sig till jobbet idag. Man vänjer sig fort vid att bara njuta av livet och jaga dagarna i ända. Kan bara konstatera att efter jakt sex dagar i rad så inser jag att jag kräver inte speciellt mycket arbete, bara jag får jaga med mina hundar.
Det negativa med årets premiärvecka var vädret. Solsken, klarblå himmel och upp mot 20 grader varmt passar inte i september, det kan man hållas med på sommaren. Funkade att jaga till framåt 10 på förmiddagen sedan var det mest tungt, framförallt för hundarna.

Det var lite svalka på morgonen och då gällde det att passa på och njuta lite extra.

Vi började med tre dagars jakt med kompisarna uppe i Västerbotten och jaktlaget i Karsträsk. Hade tag på en hel del älg men det var verkligen stolpe ut hela tiden. Birka började med att få tag på ko med kalv som förstås smet ut på ett obesatt pass. Även hennes andra släpp tog slut utan att någon älg fälldes. Hon tog upp ko och kalv som stod i upptaget men efter cirka 10 minuter drog de iväg. Passerade två passkyttar men antingen var kon och kalven tätt ihop eller så var Birka för nära. Birkas tredje släpp blev även det en repa med ko och kalv. Sken ut ur markerna och jag har konstaterat att vilja att förfölja är det inget fel på. Samtliga gånger så har hon hängt i minst sju kilometer innan hon släppt. Även Milo skötte sig. Hade ett mycket bra jobb en av dagarna då han skällde i över tre timmar men tyvärr mestadels på grannmarken.

På torsdag var det premiär med gänget i Rönbergets jaktlag och det dröjde inte många minuter från det att hundarna var lösa innan första skottet ekade över skogen och innan jaktdagen var över så hade Birka jobbat fram ett ekipage med ko och kalv där kalven till slut hamnade i slaktboden. Fredagen bjöd också på en del älgkontakt och ytterligare ett par älgar hamnade i slaktboden.

Grabbarna i Rönberget slaktar älg i lampans sken och till ljudet av elverket!

För mig själv så blev lördagen en höjdare. Exa gjorde ett bra förföljande på en älg men värme blev till slut övermäktigt. Milo tog då över och en stund senare hördes skallen över skogen. Ett gångstånd som jag hade turen att komma i vägen för. En mäktig syn när tjuren kom rakt mot mig och på 15 meters håll föll den för ett skott. 14 taggar och med en slaktvikt på över 300 kilo så var det en mäktig pjäs och Milo var mycket nöjd över sitt jobb.

Milo var snabbt framme vid tjuren efter skottet

Sammanfattningsvis så konstaterar jag att det var mycket sken och lite skällning. Var på något sätt ändå nöjd med vad hundarna presterade. Birka hittade älg varje gång jag släppte henne och jaktlust och vilja att förfölja var det definitivt inget fel på. Milo gjorde som vanligt sitt jobb. Lite trögt i starten men till slut fyra fällda älgar för honom.

För egen del så var det perfekt. En veckas semester, härliga jaktkompisar, vackra vyer och trevliga dagar. Ser redan fram mot nästa vecka då det blir en ny resa norrut, förhoppningsvis lite svalare väder och mer skall i skogen. I väntan på fler jaktdagar bjuder jag på några fler bilder från årets premiärvecka.