Älskade Birka nu finns du inte med mig längre men jag hoppas du får jaga varje dag där du är nu.

Tårarna rinner och det brinner inombords. Du var en fantastisk hund och jag kommer aldrig att glömma. Minns första älgen som föll för dig på en myr i Norrland. Minns ditt första rejäla ståndskall. Fyra timmar och husses inkallningsförsök belönade du med att vifta lite extra på svansen samtidigt som skallet ökade. Minns första jaktprovet och du fixade förstapriset som en dans. Minns det där eftersöket som du fixade trots att husse nog tvivlade. Minns storoxen som föll i skymningen. Minns många av våra härliga dagar tillsammans i skogen, för det var där som du verkligen trivdes bäst!

Minns så många saker som du och jag varit med om. Men mest så minns jag nog vilken fantastisk familjemedlem du var! När Jimmy verkade krasslig så var du snabbt där och kollade. Var någon ledsen så var du snabbt där och tröstade på ditt egna lite burdusa vis. Visst kunde du även reta gallfeber på både husse och andra men samtidigt så var du så oförarglig med din glada svans och pigga ögon.

Du gav mig så många fantastiska stunder och även var du den som skapade kontakt med så många fantastiska människor. Människor som idag betyder mycket för mig.
Älskade Birka, jag fick klappa din mjuka päls en sista gång, se dina kloka ögon en sista gång, känna dina andetag en sista gång. Allt en sista gång  innan du vandrade över till andra sidan. 

Nu får du jaga varje dag och när du blir trött så tar matte hand om dig!