Aldrig någonsin har jag kunnat föreställa mig den tomhet som blev när du inte finns hos mig längre.
Jag kan fortfarande känna doften av dig när jag tar kudden som ligger på din sida av sängen, men du finns inte där längre.
Jag öppnar dörren och hinner nästan ropa på dig innan verkligheten kommer ifatt och jag inser att du inte finns hos mig längre.
Jag vill så gärna fråga dig vad du tycker, men jag inser lika snabbt att du inte finns med mig längre.

Allt vi gjorde under våra 31 år tillsammans finns på något sätt kvar och när bilderna svischar förbi så känns det ändå som du finns med mig.
Din styrka hjälper mig när tårarna rinner och beslut ska tas, då känns det ändå som du finns med mig.
Jag håller vår fina och unika son i handen och i hans ögon ser jag dig. På något sätt så känns det ändå som du finns med mig.
Vi var ett team som kämpade tillsammans och jag lovar dig att jag kommer att fortsätta för det känns på något sätt som du finns med mig

Du sa det så fint, och jag bär det med mig.
– Vi säger inte hej då. Vi ses någonstans, på något sätt!

Den 14 januari 2018 dog Carina efter en kort tids sjukdom. Cancer slog till brutalt och urskiljningslöst. Carina var, och är, den finaste och starkaste människa jag mött och inget kommer att bli sig likt efter denna dag. Tomheten gör så ont.