Ja, nog kan man kalla det en riktigt trissvinst. Nyårsafton var jag ute med Enja en runda. Fast stånd på upptagsplatsen och efter en och en halv timme var jag inne på 25 meter och fick läge att skjuta kalven.

Dagen efter, på nyårsdagen var jag ute med Birka. Först ett upptag på vildsvin men sedan gick hon ut en kilometer och där blev det fast. Ko och kalv som jag råkade stöta två gånger innan jag till slut sköt kalven.

Tre dagar senare var det jakt på hemmaplan och Peter släppte Atle. Upptag och fast och eftersom föret var så skrapigt hjälptes vi åt. Till slut efter en förflyttning var det mitt läge att smyga på och det gick bra. Fick skjuta en liten kalv för Atle på fast stånd.

Helt otroligt flyt, tre jaktdagar i rad, tre olika ståndskall, tre fällda kalvar och detta för tre olika hundar, mina egna samt min brors jämte Atle, som för övrigt är en avkomma efter vår gamle Milo. Lär nog dröja innan man får uppleva det igen :)

Enja med sin kalv, fälld på årets sista dag

Birka, sin vana trogen, stannade inte vid kalven som sköts på årets första dag

Även Atle tycket kon var roligare än en död kalv och skällde resten av dagen.