Vill på detta sätt önska er alla en riktigt God jul och för den som har lust så får ni gärna läsa mitt lilla julkåseri.

Så här när tiden närmar sig jul och det bara återstår några timmar tills almanackan visar 24 december tar jag mig en funderare och låter tankarna fara iväg.

Julskinkan sjuder på spisen. En klimatsmart skinka från ett vildsvin som levde sina dagar i skogarna kring byn.
Köttbullarna är också tillagade av råvaror från vår natur. Egna köttbullar gjorda på älgfärs hör julen till. Att älgen som bidragit med köttet skälldes av den egna jämthunden, gör nog att de smakar ännu bättre.
Inspirerad av min mormor, som alltid bjöd på fantastiska julbord, har jag de senaste åren lagt in sill. Rödlök, purjolök och annat gott ska det vara i den. Nu står den i kylen och till julafton är den klar.
Mjölken till gröten har jag köpt i affären men den skulle kunnat vara hämtad här i byn där en mjölkbonde fortfarande kämpar på.
Till fikat kommer det serveras av hustruns saftiga saffransbullar som för några dagar sedan bakades i köket och spred en ljuvlig doft. Lingonkakan är även den ett verk av hustruns bestyr och lingonen i den plockade jag själv i höstas.

Listan kan göras lång över vad vi själva lyckats bidra med bland allt det goda som dukas upp. Det känns bra och till och med så man är lite stolt över att faktiskt vara lite självförsörjande på något område. Frågan är bara hur länge får vi chansen till att fortsätta så här. Vissa dagar när man inte ser allt från den ljusa sidan så blir man faktiskt lite fundersam.

En del tycker säkert jag börjar bli tjatig men detta är verkligheten, och det går inte blunda så länge till! Den vargpolitik som just nu verkar styras från Bryssel och EU, ivrigt påhejjad av inhemska djurrättshaverister och urbaniserade människor, är ett väldigt hot mot det jag ser som frihet och livskvalité.
Stora område i Sverige tvingas redan leva med det, ja exakt, de tvingas. När något sker mot ens vilja och man inte ens har rätten att påverka då är det inget annat än tvång. Konsekvenserna syns också. Fäbodbruk och frigående tamdjur blir allt ovanligare. Människor tvingas lägga ner sin verksamhet. Gårdar står obrukade och betesängar och åkermark växer igen.
Friheten att ta med sin hund ut i skogen för jakt och friluftsliv är starkt begränsad. Många är de som hittat sin jaktkamrat lemlästad. Syner som etsats fast på näthinnan tillsammans med tårarna över en förlorad vän.
En av de senaste dårskaperna bedrivs just nu i trakterna kring Junsele. Där våldför sig Naturvårdsverket och Svenska staten på ett antal renägande samer. Miljontals kronor läggs på att försöka få en rysk varg att få valpar mitt i renarnas vinterbetsområde. Vargrivna renar, splittrade renflockar och stressade djur är bara några av de problem detta kommer att innebära och då har jag inte ens nämnt de arbetsrelaterade olägenheter detta ger samt den psykiska stressen att hela tiden oroa sig för sina djur.
Tar man sedan en titt på notan för detta dårskap så är parallellen ofrånkomlig. Några mil därifrån, i Åsele kommun drog man in ambulansen för den ansågs för dyr. Besparingen räcker inte ens till för att täcka de kostnader som nu läggs på dårskapen som beskrivs ovan.
Visst, det är inte samma budget, men oavsett vad man tycker så i slutändan är det samma plånbok som pengarna tas ur. Det är skattepengar som du och jag betalat in men nu räcker de inte till folkets trygghet, med det finns i överflöd när lekstuga varg bedrivs och en rysk vargtik ska få jaga renarna ifred.

Nu tänker jag ändå luta mig tillbaka medan skinkan kokar färdigt. För några dagar avser jag inte ägna någon energi på vargproblematik, EU, dvärgbandmask, livsmiljöförstörande vindkraftverk eller annat skit.
Jag tänker faktiskt bara ta det lugnt. Njuta av tiden. Låta maten smaka och kanske blir det också tid för en sväng till skogen.
Till er som orkade läsa allt detta raljerande så vill jag återigen önska en riktigt God Jul och glöm inte bort att samla era nära och kära och ta väl hand om varandra.