Så här på årets sista dag kanske man ska ta sig en stund och se tillbaka på det som varit. Som vanligt ett år som blandar och ger. För att börja med det tråkiga så är det ju alla problem som drabbade Birka i samband med parningen i januari som dyker upp i tankarna. Istället för en valpkull blev det bortopererad livmoder. Men som tur var så klarade sig Birka och under höstens jakter har hon gått bättre än någonsin. Hon fixade också sista ettan på jaktprovet och är nu färdig jaktchampion.

På den positiva sidan hamnar förstås vår semester i Västerbotten i augusti med Marsfjället och kringliggande trakter som mål. Även jaktsäsongen har varit riktigt bra. Mycket älgjakt och hundarna har funkat bra med fina jobb och en hel del älg skjutet. Även andra jakter som trädskällarjakt med mera är dagar som etsats fast i minnet.
Några andra saker som fastnat i det positiva minnet är bland annat resan till Stockholm och Lena PH show på Cirkus som vi gjorde med Jimmy. Vad kan värma ett hjärta bättre än glädjen och förväntan i sitt barns ögon.

Nu ser vi framåt och hoppas på ett riktigt bra 2012. Ny jämthundsvalp är beställd och en hel del andra mycket intressanta projekt är på gång. Vad som blir förverkligat det vet man inte idag men om ett år när 2012 ska summeras, då har vi facit i handen igen.

Snart är 2011 till ända och garanterat kommer det aldrig tillbaka. Med all säkerhet så kommer 2012 både att innehålla glädje och sorg men vi hoppas förstås att både för er som läser detta och för vår egen del så kommer glädjen att vara störst och till er alla vill vi önska en riktigt fin avslutning på 2011 och en minst lika bra början på 2012. För egen del så har jag planerat årets början på bästa tänkbara sätt, älgjakt är planerad och i morgon släppas jämtarna lösa igen.

Ted, Carina och Jimmy

Att jaga på annandagen är en tradition som vi brukar försöka att hålla på och sedan lång tid tillbaka är det kompisen Stefan som varit noga med att just den dagen är det jakt som gäller. Ofta har det varit harjakt som gällt men inte i år. Bristen på stövare och tillgången på tax fällde avgörandet. En av de planerade Peterssondeltagarna föll ifrån redan på morgonen med någon svag ursäkt som försvar men två Petersson och en Karlsson som behövde lite frisk luft efter allt julfirande mötte upp på morgonen.

Visserligen är inte rådjursstammen sig riktigt lik efter två tuffa vintrar så försiktighet när det gällde vuxna hondjur beordrades på morgonen. Första rådjuret som taxen Nosa fick upp visade sig vara en get/smaldjur så trots Nosas protester blev det koppling.

Efter korvgrillning och prat blev det nytt släpp och nytt drev och denna gång på skjutbart djur. Nosa drev förbi Stefan utom skotthåll men en stund senare dök djuret upp i mitt pass. Lite ovant att skjuta med hagelbössan men nära håll och stillastående så gick det bra. Knappt en halv minut senare var Nosa framme och ruskade glatt i den nyligen fällda bocken.

Fin jakt och trevligt sällskap. Konstaterade samtidigt att senast jag sköt ett rådjur så var det för Nosa. Skottplatserna skilde inte mer än 100 meter och om den jakten kan ni läsa här. Den gången var det premiärdjuret för Nosa. Efter det har utvecklingen gått fort framåt och under hösten har hon erövrat två förstapris på jaktprov. Förhoppningsvis blir det fler prov redan denna säsong så att hon får chansen att driva hem sitt championat.

Detta år blev det alltså rådjursjakt men kanske är det harjakt som gäller nästa år. För den som vill läsa om en av Peterssons tidigare annandagsjakter så finns ett reportage här som var publicerat i Jaktjournalen för några år sedan.

Korvgrillning hör jakten till, här med far och son.

Nosa var väldigt nöjd då hon fick ruska lite i rådjuret

En trevlig dag på vägs mot sitt slut. Två nöjda jägare går hemåt med dagens fällda villebråd

God Jul önskar vi er alla

Att skicka julhälsningar till vänner över landet är en trevlig del av julen. Lika roligt är det när man också får en hälsning från någon man inte träffat på länge. Vi brukar göra våra kort själva med motiv på hundar och Jimmy förstås. Denna höst och vinter blev det tyvärr dåligt med tid så vi har tagit en liten paus i julkortsproduktionen. Några blev det men till de flesta av våra vänner och bekanta så skickar vi istället en hälsning via någon annan form media, exempelvis här på vår hemsida.

Så kort och gott, ha en riktigt God Jul och ta hand om varandra.

Ted, Carina och Jimmy

Japp, ännu en jaktdag till ända och till slut var man väl både nöjd och missnöjd. Birka fick vila idag så det var Milo som skulle stå för jobbet. Åldern börjar ta ut sin rätt och det är en ganska vidlyftig herre emellanåt. Förmiddagen idag var just ett sådant tillfälle. Han hittade dock ingen älg, varken på våra eller delar av grannmarkerna. Nytt släpp mitt på dagen och då gick det bättre. Upptag på cirka en kilometer och fast direkt.

Blev en stunds väntan och sedan sökte min bror Peter ett pass på strategiskt ställe medan jag påbörjade ansmygningen. Gick snabbt att komma in på cirka 70 meter men väl där insåg jag att detta stod väldigt trångt till. Provade från två olika håll utan att lyckas ta mig inom skotthåll. Började väl redan då funderar på varför det stod så oerhört fast, inte ett utfall hördes.

Tredje försöket och jag var ganska säker på att snart går det loss när jag började komma in närmre än 20 meter. Milo var och besökte mig ett par gånger och han verkade väldigt fundersam på vad jag höll på med. Såg nu en ensam älg skymta. Ytterligare någon meter närmre konstaterar jag ett ensamt hondjur men ser också att något inte stämmer.

Tar mig ytterligare några meter närmre och är nu inne på mindre än 10 meter. Kon står hela tiden väldigt lugn och på så nära håll ser jag att hon är oerhört mager. Milo tittar på mig hela tiden och undrar väl varför det inte smäller och när han kommer och ställer sig jämte mig är allt på plats och en 8X57 i halsen på kon släcker ljuset.

Tar ett par steg fram och konstaterar väldigt snabbt att det är nog den magraste ko jag sett. Helt utmärglad och när jag öppnar buken ser man hur tunn hon verkligen är. Vad som hänt går bara att spekulera i men hon var dräktig så för ett par månader sedan var hon i så pass bra skick att hon brunstade i alla fall. Möjligen har det hänt något i samband med brunsten för det verkade vara skador i bäckenet på henne.

Efter ett par samtal med några i jaktlaget var vi alla överens om att det är bara att gräva ner. En älg i så här dåligt skick är inte människoföda. Var i alla fall nöjd med slutet på dagen då man förkortat lidandet för ett skadat djur som slipper plågas mer. Dessutom var det  just hondjur vi skulle skjuta så även den fördelningen blev rätt.