Jag har skrivit någon rad tidigare om Birkas kullbror, Fällestrands Bonzo, eller Nero som han kallas i dagligt tal. Nu kan du också få lyssna till hans härliga jämthundskall. En filmsekvens finns att se och lyssna till på Jaktjournalens filmsajt.

Klicka här för att komma direkt till filmen

SE J(Lö)CH SE UCH Fällestrands Bonzo

Egentligen bestämde jag mig redan i november förra året. Att hösten 2011 ska jag jaga så mycket jag bara kan och har möjlighet till. Två säsonger där jakten med hund tagit slut redan i november på grund av för mycket snö kan ju ge en nervösa problem. Har hållt vad jag lovat mig själv och det är hur kul som helst.

Framförallt är det ju älgjakt som gäller och hundarna har verkligen fått jobba denna höst. Milo går som vanligt fantastiskt bra. Han är en stor trygghet att ha när något krånglar till sig. Ett antal fina jobb han fått göra i höst på skadade älgar.

Birka går också riktigt bra. Har fått skjuta en hel del älg för henne och idag föll en fin tjur. Gick tom första såten men på eftermiddagen släppte jag henne igen. Tredje sökturen gav resultat. Fast i upptaget och efter en knapp timme kunde jag ta mig in på ståndet. Tog en stund att räkna taggar ( i jaktlaget här hemma har vi begränsning att tjur ska ha minst femtaggar mot skytten) men efter en stund kunde jag konstatera att det var just fem taggar på den sida som mestadels var mot mig. När tjuren gjorde ett utfall och Birka rusade undan en bit fick jag läget och tjuren gick i backen. Blev lite strapatser innan den var ute ur skogen men det hör ju jakten till. Nu är man nöjd och ölen i bastun kommer att smaka förträffligt gott.

Vi har pratat om det flera gånger men äntligen så blev det av. Två dagars jakt med trädskällare i trakterna av Vilhelmina och vilka fantastiska dagar det blev!

Har länge önskat att få testa på en jaktform som det inte erbjuds några möjligheter till här nere i södra Sverige, nämligen jakt med trädskällare. I slutet av oktober for jag till kompisar utanför Vilhelmina. Alltid trevligt att träffa goda vänner och denna gång var det också planerat lite jakt.

På morgonen packade Nils och jag bilen och styrde färden mot skogen, målsättningen var klar för nu skulle vi jaga gammeltjädern. Väl framme på marken blev det någon kilometer att gå innan vi släppte loss båda finnspetsarna som genast sökte ut i den härliga miljö vi befann oss i och det dröjde inte länge förrän det första ståndskallet ljöd i skogen.

Gästvänligt så erbjöd Nils mig att försöka först och efter några tips från en erfaren fågeljägare började jag ansmygningen. Plötsligt kändes den täta skogen som väldigt gles och jag var säker på att fågeln skulle upptäcka mig vilken sekund som helst. Lyckades till slut ta mig i läge och började leta efter fågelsiluetten i det täta grenverket och faktiskt så lyckades jag lokalisera den. Tyvärr var det ömsesidigt. Innan jag fick in tjädertuppen i kikarsiktet skar den näbb och flög med bullrande vingslag. Tyckte faktiskt finnspetstiken gav mig en sur blick innan hon for iväg i riktning dit tjädern flög.

Bra hundar, fina marker och erfarenhet från Nils gav snart nya möjligheter och även denna gång erbjöd Nils mig chansen. Taggad till tusen blev det ännu mer försiktig ansmygning och vägledd av det ivriga skallet lyckades jag ta mig, lokalisera fågeln, få in den i kikarsiktet och sakta börja krama avtryckaren.

Hörde nog aldrig smällen men vilken härlig känsla när den stora tjädertuppen föll mot marken och väl där fick den ett varmt mottagande av en glad finnspets. Vilken härlig jaktform och de extra kilona i säcken kändes knappt då vi jagade oss vidare genom dessa härliga tjädermarker.

Härliga känsla när första tjädern damp i backen

Kaffet som koktes över öppen eld smakade förträffligt när vi i stillhet avnjöt det i solskenet och i horisont syntes de vitklädda topparna av Marsfjället. Jaktdagen fortsatte med nya ståndskall och när jag nu fått fälla min första tjäder för en trädskällare smög vi varannan gång. Säkert finns det marker med mer fågel men nu är det ju inte hur välfylld bytessäcken är som avgör hur bra jaktupplevelsen varit. Helheten från vår jaktdag måste vara svårslagen och när vi till slut kom till jaktkojan där natten skulle tillbringas så hängdes två tjädertuppar på väggen.

Sällan kaffe smakar så gott som när det kommer från en sotig panna och kokats ute i skogen.

Andra dagen bjöd på lika härligt väder och hundarna jobbade på hela tiden. Kanske var det lite mindre med fågel denna dag men till slut bar vi på varsin fågel, fällda efter utmärkta hundjobb.

Nils med sin andra fågel för Bitzi.

Att beskriva dessa dagar på några få rader i en blogg går inte. Jag tar istället upplevelsen till mitt eget arkiv och konstaterar att dagar som dessa är hur värdefulla som helst och det gäller att ta tillvara på dom.

Frostiga dagar i höstblek sol med snöklädda fjälltoppar i horisont. Fantastiska dagar att samla i det personliga arkivet.

Kolgårdens Carro (Seppo). Duktiga hundar höjer alltid jaktens värde.

Härlig gammelskog, kanske tur den är skydda som reservat.

Fina dagar i kanonfint väder.

Vad vore jakten utan våra fyrfota vänner? Nils klappar om de båda som förgyllde vår jakttur. Kolgårdens Carro (Seppo) och Börknäs Bitzi

Vilken avslutning det blev när jag fick fälla min andra tjädertupp tack vare fint hundjobb av Seppo

Ett vackert och svårjagat vilt.

Som jägare tycker jag man ska kunna ta tillvara på det man skjuter. Det ligger på något vis i vårt arv att man tar hand om naturens resurser. Tyvärr har utvecklingen gjort att vi blir att sämre på att nyttja det vi tar hem från skogen. Är själv ganska duktig på att ta tillvara på köttet och få ut det mesta av det men det andra är jag tyvärr lite slö med.

Att ta tillvara på ben för att koka buljong och fond är ett exempel. Det är en hel del jobb och det tar framförallt ganska mycket tid. Men de gånger man tar sig tid och när den färdiga fonden är klar är man nöjd. När man sedan får använda den som smaksättare i en mustig gryta, då är det värt all möda.

Viltfond (Ger cirka 2 liter färdig fond)
5 kg ben. Sågade i lämpligt stora bitar
4 gula lökar
4 vitlöksklyftor
2 syrliga äpple
20 krossade enbär
20 vitpepparkorn
20 lagerblad
Timjan, rosmarin, persilja och salt.

Lägg benen i en långpanna och sätt in i ugnen på 200 grader. Rosta dom väl i ugnen i cirka 30 minuter. Med 5 kg ben får man dela det i två omgångar.
Grovhacka lök, vitlök och äpple. Stek i smör tills blandningen fått fin färg.
Lägg alltsammans i en stor gryta. Lägg i kryddor, tillsätt lite salt (var försiktigt med saltet. Reduceringskokningen på slutet koncentrerar smakerna). Fyll på med vatten så att det täcker.
Sjud på svag värme i fyra timmar. Fyll på med vatten så att det hela tiden täcker. Skumma bort det fett som eventuellt samlas på ytan.
När koktiden är avklarad, sila fonden och reduceringskoka till önskad smakkoncentration.

Benen, en underskattad resurs som är väl värd att ta tillvara

Lök, vitlök och äpple blir tillsammans med kryddor en utmärkt smakförstärkare i den egna viltfonden.

Husses ögonsten, Fällestrands Birka blev igår klar med sitt championat då hon tog sitt tredje förstapris. Med den kapacitet hon har borde det kanske varit klart tidigare men lite otur och allt för mycket snö har ställt till det. Riktigt kul i alla fall att den tredje ettan blev en fullträff. Bra sök, upptag på långt håll, ställde om varje gång vi stötte och hör och häpna, hon kom när husse visslade :-)

Vad den slutliga poängen blir är än så länge preliminärt men ett riktigt fint prov blev det där Birka fick visa vilken kapacitet hon har när det stämmer. Älgen hon skällde var en liten skoveltjur som var väldigt lättstött men efter fem timmars skällning verkade han ganska less på sin efterhängsna förföljare.

Dock svider det lite extra idag att hon drabbades av alla komplikationer förra våren så att det aldrig blir några valpar efter henne. Får nu hålla tummarna och hoppas på att någon riktigt bra tik paras med Birka kullbror, SE J(LÖ)CH SE UCH Fällestrands Bonzo. Slår den önskan in ska jag stå bland de första i kön och be om att få köpa en valp. Vet att fler än jag hoppas på detta.