Nu är det nära! Idag på morgonen den 27 augusti var det bara tio dagar kvar tills man står där i skogen och just har släppt lös jämten på första riktiga jaktdagen i norra Sverige. På något vis så känns premiären allt mer efterlängtad för varje år som går. Får väl räknas på den positiva sidan att man känner att den egna jaktlusten ökar för varje år, vore ju tråkigt om man upplevde motsatsen!

En bild från förra hösten och perioden mellan septemberjakten i norr och jaktstarten i söder. Milo gjorde ett bra jobb på denna kviga.

Här hemma pågår inför och förberedelser för fullt. Milo har varit lös några gånger och presterat bra. Tisdagens hundjobb satt fint. Upptag 1500 meter ut på andra sökturen. Stånd i upptaget och efter någon timme var jag inne och konstaterade ko med kalv. Gjorde några inkallningar och släppte tillbaka innan jag stötte lite försiktigt. Förflyttningen blev cirka 500 meter och sedan stod det fast igen. Efter ytterligare en stunds skällning fick det bli inkallning och henfärd. Då var både husse och hund nöjd och arbetet resten av dagen gick liksom lättare. Annars är det en jobbig tid för Milo med två löptikar som just passerat höglöpet, hans matlust är väl inte den bästa i alla fall.

Birka får gå rejäla turer vid cykeln varannan dag och hennes kondition verkar det inte vara något fel på. Två mil i bra tempo och väl hemma så verkar hon i stort sett oberörd. Har stora förhoppningar på henne i höst och det ska bli väldigt spännande att släppa henne första veckan på septemberjakten. Träningen i skogen har ju blivit negativt påverkad av löpet så det kanske blir en startsträcka innan det kommer igång på allvar, vi får väl se. Kommer hon igång bra så lär jag väl anmäla henne till ett par jaktprov för det vore ju kul om hon kunde lyckas med ett prov till så att championatet vore klart.

Nu blir det till att göra ett sista ryck och fixa undan alla måsten, på lördag förmiddag nästa vecka går resan norrut, många dagar i goda vänners sällskap och förhoppningsvis dagar fyllda med rungande ståndskall och några älgar i backen.

Som rubriken antyder så lär det var lite stökigt med hundar nu ett tag i Tallbacka. Kelly började löpa i fredags. Birka började idag söndag och bara att räkna med att Selma kommer igång inom någon vecka. Missar ju visserligen en del av försäsongsträningen och harjaktspremiären ser ut att vara i fara men fördelen är ju för Birkas del då hon kommer att vara klar med löpet tills septemberjakten drar igång. Är väl precis på gränsen men hon brukar inte ha speciell lång löpperiod så det bör lösa sig.

En som dock lär ha det jobbigt nu ett tag är Milo. Tre löptikar och ingen är lovlig, åtminstone inte vid detta löp! Det ligger i planen att para Birka men först när hon löper nästa gång, vilket sannolikt kommer att inträffa någon gång jan-feb och om inget oförutsett händer så blir det en kull på en henne då. Val av hane är inte slutligt bestämt men en kandidat är förstås Milo. Linjemässigt ser den kombinationen väldigt bra ut men som sagt, det slutgiltiga valet är inte gjort än.

Birka och Milo trivs bra ihop på köksgolvet men nu blir det till att leva åtskilda ett tag.

Ibland blir man bara så glad, exempelvis när något blir så bra som man hoppats på.

Länge har vi kämpat och letat för att få tag på något hjälpmedel som funkar för Jimmy. Inte bara då att sitta passivt och bli skjutsad på en plan väg. Bor man på landet så vill man också aktivera sig med det som finns. Skogspromenader, plocka bär, känna på gräs och buskar. Kort och gott kunna lämna asfalten och den plana vägbanan. Tyvärr har inte Landstinget samma syn på ordet livskvalité som vi har!

Lösningen fick helt enkelt bli att ordna det själva och idag anlände den. En ”offroadvagn” av märket HippoCampo. OK, den var egentligen allt för dyr men när man såg glädje i Jimmys ögon och hela kroppsspråket förkunnade förväntan och lycka då var det värt varenda krona, flera gånger om.

Ikväll var första gången på lång tid som Jimmy kunde vara med på skogspromenaden igen och känna på det långa gräset och smaka på hallonen som nu fanns i ansiktshöjd.

Tack till er som stöttat oss. Ingen nämnd och ingen glömd men ni ska veta att vi värdesätter det.

Första rundan med nya kärran, direkt ut i skogen

Lite bus också, här med hjälp av Ulrika, Jimmys assistent.

Äntligen något som funkar utanför tillrättalagda ytor. Jimmy och Ulrika ute på en runda i skogen.

En härligt glad kille!

- Hänger du inte med, farsan!

Så blev det då äntligen dags för några dagars semester. För egen del så gillar jag inte ens tanken på att vara ledig och inte göra något alls så årets fjällrunda kändes verkligen helt rätt. Tidigare år har vi hyrt någon stuga och sedan gjort dagsturer men i år var det dags för en mer traditionell fjällvandring.

Med tanke på lite knappt om tid så föll valet på de fjäll som finns längst söderut, Grövelsjöfjällen. Stack iväg på måndag eftermiddag, övernattade i Värmland och körde sen sista biten upp på tisdag förmiddag.

Efter att ha parkerat bilen, kollat utrustningen en extra gång så började vandringen med en båtresa! Rutten som vi planerat sträckte sig från norra änden av Grövelsjön och sedan vidare in i Norge och bästa sättet var därför att nyttja M/S Sylöra och börja med en härlig båtresa på 35 minuter.

En trivsam start med en båttur

Väl iland så började vandringen på ”riktigt” med en stigning från sjön, genom fjällbjörkskogen och efter någon timme var vi uppe på kalfjället. Det var en härlig känsla att ta av ryggsäcken, luta sig mot en sten och bara njuta av utsikten och lugnet en stund. Till och med hundarna såg ut att njuta av utsikten och att få vara ute med husse och matte. Att ta med sig hundarna på vandring kan jag verkligen rekommendera. Birka trivs ypperligt med att bära sin klövjeväska och dessutom är det en perfekt försäsongsträning.

Carina och Selma njuter av utsikten

Vi insåg ganska snabbt, och till vår glädje, att vandringsleden in i Femundsmarka nasjonalpark inte var speciellt hårt nyttjad. Första dagen såg vi bara ett par personer som passerade då vi slagit upp vårt tält för natten. Att vara några dagar på fjället tillsammans och ha med ett par hundar är något som verkligen kan rekommenderas. Ingen mottagning på telefonen och klockan existerar knappt. Vill man dessutom lyxa till det lite så kanske det kan vara värt några extra hekto i packningen. Att sitta med milsvidd utsikt och njuta av ett glas (en mugg) vin, några kex och tomat/mozarellaost är en speciell upplevelse som få restauranger kan erbjuda.

Lite lyx i fjällvärlden

Tre nätter och några mils vandring går fort. Vyerna etsas på näthinnan och man blir liksom lugn i hela kroppen. Visst känns det, rent fysiskt, att gå med en rejäl ryggsäck men på något sätt blir det ändå till en njutning. Vi hade verkligen tur med vädret. Kanske lite i varmaste laget vissa stunder men inget regn när vi gick på dagarna. Vi fick såväl resa som riva tältet utan nederbörd. Det var först sista natten som vi fick testat tältets funktion. Friska byiga vindar ryckte och slet i tältet och kraftigt regn strilade ner från himlen. Allt stod dock pall och sista morgonen bjöd återigen på vyer bättre än vackraste vykort.

Vyer som ska upplevas!

Att kliva in i duschen på Grövelsjöns fjällstation var en väldigt härlig känsla. Inte så att jag saknade det så länge vi var på fjället men när man väl fick chansen så var det ingen tvekan. Lika härligt var nog den lunch vi åt på vägen hem. Frystorkat i all ära men att få äta nylagad mat med kniv och gaffel och serverad på en tallrik är ändå milsvitt bättre.

Fjället ska upplevas, så är det bara. Men vi bjuder gärna på några fler bilder från vår härliga tur i de Norska fjällen.

Ett av guldkornen från vandringen

Birka gillade att vara med och vandra några dagar

Typisk vy från Femundsmarka

Selma njuter av sol och utsikt.

okey, allt var inte perfekt. Det fanns några som gjorde allt för att förpesta tillvaron.

En idyll att tälta på en plats som denna

Birka njöt verkligen av livet i fjällen och sov gott mellan husse och matte

En hel del ren såg vi och snöfläckarna verkade vara eftertraktade

Härlig utsikt och vi hade tur med vädret som ofta visade sig från en bra sida men för säkerhets skull regnöverdrag på ryggsäcken sista dagen. Birka är inte så tungt packad som det ser ut, mestadels volym