Det har nu gått fyra år sedan vi köpte vår härliga stuga i Norrlands inland och för fjärde gången firar vi också påsk här uppe. En vecka att umgås med fina vänner, njuta av naturen, vyerna och bara vara. Sedan blir det ju förstås en hel del tid med alla hundar som är med.

Tyvärr blev det inte tillfälle för någon skotertur detta år men ser fram mot nästa istället. Vi har dock inte varit utan fjällvyer för det. En tur upp till Klimpfjäll och vägen upp mot Stekenjokk fick det bli.

Vägen över kalfjället är förvisso stängd men från bommen fortsätter skoterleden och efter tidigare tö och kyla bär det fantastiskt bra så en långpromenad över vita vidder var inga problem.

Med dessa bilder så önskar vi alla våra vänner en riktigt fin och härlig påsk.

Enjas prov denna säsong har verkligen gått helt suveränt. Startat på två jaktprov med två förstapris som resultat. Tyvärr hann vi inte med något mer försök under säsongen.

Nu har hon också avverkat tre utställningar efter nyår och även det har gått helt suveränt. Utställd tre gånger för tre olika domare och samtliga med Excellent i kvalitetsbedömningen och alla gånger har hon tilldelats CK. I Timmele gick det dessutom så bra att hon utsågs till Bästa tik.

Nu får vi sikta in oss på hösten och hoppas hon kan ta den sista ettan där också.

Enjas utställningar våren 2016

Timmele (Väla) 2016-02-06
Klass: Jaktklass
Domare: Boo Lundström
Kritik: 58 cm.
Resultat: Excellent Jkl. 1 Jkk, 1 Btkl, CK, Cert, BIM

Moheda 2016-02-14
Klass: Jaktklass
Domare: Liz-Beth C Liljeqvist
Kritik: 58 cm.
Resultat: Excellent Jkl, 2 Jkk, CK, R-Cert

Åsele 2016-03-19
Klass: Jaktklass
Domare: Arild Berget
Kritik: 58 cm.
Resultat: Excellent Jkl, 4 Jkk, CK

Så har snart ännu en jaktsäsong passerat. Som vanligt har det varit både ris och ros. Birka opererades i ryggen under våren. En ny individ, Sörombäckens Lunnsa, kom in i gänget i somras. Enja har gått bra på prov och utställning och när det gäller Lovis så utvecklas hon hela tiden. Som sagt det händer en del.

Birka (Fällestrands Birka)
Trodde det var slut med henne i slutet av förra säsongen men efter ett besök hos Claes på Brittebergs veterinärpraktik konstaterades ett diskbråck troligen orsakat av något form av trauma. Turligt nog satt det så till att en operation gav väldigt bra odds för att hon skulle bli fullt återställd. Hon opererades i mars och efter en lång och tuff rehab fick hon komma lös i skogen igen. Man riktigt såg hur jaktglädjen åter lyste ur hennes ögon. Hon har presterat bra och husse hade glädjen att också få fälla någon älg för henne. Nästa så en glädjetår föll med tanke på att hon var uträknad sedan tidigare.
Nu ska inte förnekas utan att det märks att ålder och hård jakt börjar ta ut sin rätt. Med tanke på vår långa säsong har hon haft över 50 jaktdagar under många år. Hon är dessutom ganska stor så det sliter. Men husses favorit ska få jaga lite lugnare framöver. Två andra jämtar ska få vara med och dela på bördan :)

Enja (Hänsjöns Queen)
Enja har varit lite trög att få igång fullt ut men under förra säsongen lossnade det ganska bra. Hon kunde haft lite bättre sök men hennes ståndegenskaper och älgbehandling är väldigt lovvärd. Har haft lite otur med skador i höst, bland annat skar hon upp ett bakben på något vasst i skogen. Har därmed fått stå vissa tider men annars presterar hon bra. Skjutit en hel del älg för henne och att det är en riktig ståndhund råder ingen tvekan om, husse är den som skjuter klart mest för henne ;)
Startat på två jaktprov vilket resulterat i två förstapris, 79,5 och 84,5 poäng har det blivit. Även ett par utställningar har hunnits med och även där har hon levererat. Excellent CK, Cert, Bästa tik och BIM vid Västsvenskas utställning i Timmele. Helgen efter var det dags för Moheda, Excellent CK, R-Cert och näst bästa tik i jaktklass. Blir ytterligare någon utställning under våren och återkommer med mer om detta.

Lovis (Ängsblommans First Easter Flower)
Lovis håller på att utvecklas till en riktigt härlig hund. Alltid glad och positiv och gillar verkligen alla människor. Vi har börjat köra en del viltspår med henne och det kan nog utvecklas till en bra spårhund. Hon älskar att gräva djupa hål i trädgården samt bada gyttjebad. Hon har också blivit en riktigt bra kompis till Lunnsa och inte helt ovanligt går de båda under namnen Knoll & Tott eller möjligen ”småtrollen”
Kommer att bli några utställningar med henne under våren samt mer spårträning. Vi börjar också så smått planera för en eventuell valpkull på henne framöver.

Lunnsa (Sörombäckens Lunnsa)
Ett nytillskott i flocken har det blivit under året. I mitten av sommaren var vi upp i Dalarna hos familjen Jansson och hämtade detta härliga yrväder. Igår, den 24:e, blev hon nio månader så någon jakt har det inte varit tal om ännu. Spårat en del och hon har även varit med och luggat några älgar som trillat för de andra hundarna. En sak är säker, hon gillar älgar :D
Av de andra hundarna tror jag hon anses vara en terrorist, åtminstone vissa tider. En oerhört glad och social valp. Ska verkligen bli kul att lösa kopplet på henne framåt hösten. Tror väldigt mycket på kombinationen hon är från så nu är det nog mest upp till husse :)

Fem dagar återstår av säsongen men blötsnö som nu frusit till skare innebär nog att det är slut. Nu blir det lite lugn framöver men snart drar vi igång träningen igen för till hösten ska vi vara laddade till max. Det är ju dessutom bara dryga 100 dagar tills det vänder mot höst igen och om sex månader så jagar vi på nytt :)

Jaktsäsongen går onekligen mot sitt slut och snart är det flera månader av långsam väntan innan vi återigen får kroka lossa jämthundarna. Men det gäller att njuta av de sista dagarna så gott det går. Var i helgen och jagade hos en kompis. Släppte Enja och efter några korta sökturer såg jag på pejlen att hon gick ut. Plötsligt står hon stilla och efter någon minut börjar hon skälla. Fast i upptaget, det flyttade sig nog inte en meter såg det ut som.

Under tiden jag smög mig in på ståndplatsen så hoppades man förstås att det skulle vara med någon kalv eftersom det är det enda som är lovligt här nu. Tog någon timme men sedan var jag cirka 30 meter från älgarna och en kalv kunde skymtas. Tog ytterligare 5-10 min men sedan kom läget och kalven gick i backen. Fick även kvar Enja vid kalven så det blev en trevlig stund att klappa om henne och berömma för ett fint arbete. Kalven visade sig vara väldigt liten så det var med bra känsla vi drog den ur skogen. Lite viltvård så här på slutet av säsongen.

Enja fortsätter att leverera också vid jaktprov. Vid kollegiet i början av februari gick hennes andra prov genom och även detta resulterade i ett förstapris, denna gång blev det 84,5 poäng efter ett mycket bra jobb på ko med två kalvar. Provet finns på www.hittaalghund.se för den som är intresserad.

En vecka kvar av jakten, nu kör vi :)

Enja (Hänsjöns Queen) har under hösten tagit ett förstapris på jaktprov.

Denna jaktsäsong går väl inte till historien som den smidigaste för Enja. Började hösten med en rejäl maginfektion redan i slutet av augusti.

Under septemberjakten gjorde hon några fina jobb och nära var det att jag fick skjuta för henne på stånd vid ett par tillfälle men tyvärr så klantade husse till det. Än värre blev det när hon kom tillbaka efter ett kanonfint jobb på ko med kalv med en skada intill ena ögat. Ilfart till Fjällveterinären i Strömsund! Turligt nog klarade sig ögat med minsta möjliga marginal men där tog septemberjakten slut.

Oktoberjakten här hemma började betydligt bättre, flera fina jobb och fällda älgar för henne. Fick själv nöjet att fälla en kalv för henne efter någon timmes skällning på fast stånd. Men ganska snart kom nästa bakslag, en skärskada på ett bakben och ny vila och rehab.

Anmälde henne i alla fall till två jaktprov och efter att hon var igång ordentligt bestämdes provdag, samtidigt börjar hon löpa! Det fick helt enkelt bli en liten chansning och jaktprovstarten gjordes när hon var sjunde dagen i löpet.

Provmark lånad hos ett av våra trevliga grannjaktlag och där fick hon tag på ko med kalv som hon sedan jobbade med i 300 minuter. Fick väl inte fast dom direkt på upplagsplatsen utan det blev gångstånd några hundra meter men sedan funkade det mesta. Full skalltid, flera omställningar, lyckade inkallningar och även någon kontakt under ståndarbete. Avslutade med att kalla in henne i samband med provslutet.

Kan säga att det var en otroligt nöjd husse som klappade om sin hund då hon kom till mig i planteringen. Nu har provet gått genom kollegiet och är därmed officiellt, ett förstapris med fina 79,5 poäng. För den som är intresserad finns provet i sin helhet på hittaalghund.se

Kullvärdet i hennes kull är nu 7 av 8 och kul att vara med och bidra till detta.

I söndags flyttade nästa jämthund in hos oss. Sörombäckens Lunnsa fann sig snabbt tillrätta och blev direkt accepterad av övriga i flocken. Härligt att se hur hundar kommunicerar och vad enkelt allt ser ut.

Sörombäckens Lunnsa, en riktigt sommarvalp

Redan i höstas ställde jag mig in på att Birka snart hade jagat klart då hon började visa symptom på att vara ganska sliten. Glädjande nog så har detta gått att åtgärda med en operation och just nu ser det mycket lovande ut. Jag hoppas verkligen att hon är tillbaka i gammalt gott slag och att vi får en fin jakthöst igen.

Detta fick mig i alla fall att börja kolla efter en valp som skulle fylla på i flocken. Två planerade parningar 2014/2015 blev för mig extra intressanta. Dels var det Kougstabackens Isa som skulle paras. Isa hade jag förmånen att vara i skogen med en jaktdag och hon imponerade verkligen.
Den andra var Sörombäckens Greta och när Peter bestämde sig att para med Kougstabackens Loke, en avkomma efter Isa och Reces Rio, blev valet enkelt. En valp från Sörombäckens L-kull skulle därmed, i mitt tycke, kombinera två otroligt starka linjer inom jämthundsrasen.

Nu är det ju inte bara att bestämma sig och sedan är det klart. Det gäller ju att tiken blir dräktigt, att det blir rätt kön på valparna och framförallt att man blir utvald av uppfödaren att få köpa en valp. Konstaterar att vi hade otrolig tur, det höll hela vägen.

Tråkigt nog fick Greta bara två valpar, bägge tikar. Många var det som stod på kö. Första tiken var bestämt på förhand att hon skulle stanna på Sörombäcken men till stor glädje för oss så fick vi erbjudandet att köpa den andra.

Det blev enkelt på så sätt att jag visste redan från början att vi inte skulle välja, men i detta fall tror jag inte det har något betydelse. Oavsett om det hade blivit Lilly, som den andra tiken heter, eller Lunnsa som det nu blev så ser jag förutsättningar som utmärkta för att det ska kunna bli en bra älghund, bara jag sköter min del.

Det är alltså Sörombäckens Greta som är mamma till Lunnsa. Gretas två tidigare kullar visar helt fantastiska resultat. Första kullen, född 2012, är samtliga meriterade och i andra kullen, född 2013, är sju av åtta meriterade. Att sedan Greta kommer ur en kull där samtliga har minst förstapris på jaktprov gör det ju bara ännu bättre. Helt enkelt en otroligt tiklinje.

Far till valparna är då Kougstabackens Loke som är en mycket intressant hane. Född 2013 med fina resultat på jaktprov. Flera av Lokes kullsyskon har även de visat fina färdigheter i skogen och jag har haft turen att få jaga med två av dom.

Ja, som ni säkert förstår så är det med stor tillförsikt som vi fått in denna lilla varelse hos oss och hon har redan skaffat sig en plats. Ett riktigt charmtroll med otroligt mycket vilja och härlig attityd. Nu väntar valptid och lära känna varandra. Nästa höst vet vi lite mer vad det blev av detta.

Vill ni kolla mer på Lunnsa och hennes stamtavla, klicka er in på hittaälghund.

Fotointresset har funnits där länge. Första systemkameran inköptes 1992 och hur många rullar film som konsumerats vågar jag inte ens gissa. Minns med fasa hur man med darrande hand öppnade förpackningen med framkallade bilder från exempelvis ett reportage, var bilderna skarpa, fanns allt med eller hade man missat något variant. Inte helt ovanligt kunde det gå åt ett antal rullar film för att sedan i tidningen sluta med 4-5 bilder.

Den stora revolutionen kom i slutet av 2002 när första digitala systemkameran hamnade i min ägo. Minns det som igår hur jag körde upp till Örebro för att köpa en begagnad Canon EOS D60 för en mindre förmögenhet kändes det som. Att kunna se direkt hur bilden blev samt bara radera det som var dåligt blev till en ny värld. Men samtidigt tror jag man blev slarvigare som fotograf, det var ju bara att ta nya bilder om det inte blev bra.

Året efter, 2003, var första året som Vetlanda Speedway var tillbaka i speedwayens finrum, elitserien. Lite av en slump blev det så att jag började fotografera speedway och många uppskattande kommentarer gjorde att man fortsatte. Ganska snart såldes också de första bilderna till tidningar och där började bollen rulla. På den tiden hade bilden ett betydligt större värde och alla seriösa tidningar såg till att ha nya fräscha bilder efter varje omgång av Elitserien. Idag duger tydligen nästan vad som helst, bara det är billigt för tidningen och allra helst gratis. Som ny i branschen var det tufft att komma igång, det fanns otroligt duktiga fotografer som höll på och det var inte alltid enkelt att komma intill på tidningarna. Mest rutinerad som speedwayfotograf var då Jens Olsson och man sneglade en hel del på hur han jobbade för att själv på bli bättre. Även Ola Lindholm med signaturen NoFear Photos var aktiv på arenorna och Roger ”Hulk” Hultgren som sedan blivit Sveriges meste speedwayfotograf började också sin karriär vid ungefär samma tid så ni förstår, man har jobbat i hård konkurrens :)

Vetlanda kämpade sig kvar i serien 2003 och många minnesvärda ögonblick blev det och för mig en helt ny värld. Till stor del tack vare klubbens sportchef, Bosse Wirebrand, som ställde upp och hjälpte mig igång så att man kom in på arenorna och fick möjlighet att skapa sina egna kontakter. Avesta, Hallstavik, Hagfors är några av de platser man hamnade på tack vare speedwayen. Man hade också förmånen få lära känna och träffa en hel del fantastiska människor och profiler som Rune Holta, Ales och Lukas Dryml, Wieslaw Jagus och Krzysztof Cegielski.

Året efter, 2004, blev det riktigt succé när laget något otippat lyckades knipa SM-guldet genom att besegra Masarna med Sveriges hittills största speedwaprofil i laget,nämligen Tony Rickardsson. Resan vidare genom åren har varit otroligt rolig många gånger och tusentals bilder har blivit tagna. Men som alltid så har var sak sin tid och för min del så är resan som speedwayfotograf nu slut, åtminstone i nuvarande form.

Hade väl egentligen funderat på det redan tidigare men det definitiva beslutet kom i samband med årets SM-final där Jarek Hampel, Tomas H Jonasson, Tai Woffinden, David Ruud, Jacob Thorssell med flera triumferade hem guldet till Vetlanda för femte gången sedan den där magiska kvällen i Avesta 2004. Media har förändrats och visst är en bra bild fortfarande bra men fokus läggs allt mer på rörlig bild och från alla håll prioriteras den formen av media. Många nya duktiga och inspirerade fotografer har kommit och kul att se bilder med en annan vinkling och teknik. Mina bilder finns bevarade och kanske dyker någon av dom upp vid något tillfälle och det blev ett bra avslut att få vara med som fotograf vid ännu ett speedwayguld till Vetlanda. Nedan följer ett gäng bilder från 2003 fram till 2014, 12 roliga år bakom kameran i speedwaysammanhang.

2003: VMS Elits första samling med laget inför elitserien 2003

2003: Bröderna Dryml på hemmabanan i Vetlanda. Ales först, tätt följd av lillebror Lukas

2003: En av de första segrarna för VMS Elit kom mot lokalkonkurrenten från Målilla, då under namnet Luxo Stars

2004: Två kungar på speedwayovalen, Rune Holta som regerade på banan i Vetlanda och mr speedway i Sverige, Tony Rickardsson

2004: SM-GULD!!!! som klubben fick fira i Avesta.

Tät kamp mellan tre giganter under säsongen 2007. Rune Holta, Tomas Gollob och Jason Crump

Jason Crump, en otrolig mästare på cykeln

Fightingface :) Rune Holta i kamp med Anderas Jonsson

Rune Holta, 2008

Lee Richardson som tragiskt omkom i en speedwayolycka 2012. Körde under många år för Vetlanda och var alltid lika trevlig. Här i par med Peter Ljung säsongen 2008.

Mycket händer när man fotograferar speedway, och här är det på vägs att bli stopp i startsvängen

En bild från 2008, Jason Crump i startögonblicket

Jarek Hampel, 2010

Tomas H Jonasson, 2010

Tomas Gollob och Jason Crump, 2010

Janusz Koldoziej, 2010

Jason Crump och THJ i ledning, 2010

Jarek Hampel och Janusz Koldoziej, vilka paråkare!!! 2010

Tomas H Jonasson, 2010

SM-GULD!!! 2010

Som ni ser så har det varit en fantastisk resa med många härliga ögonblick och fantastiska bekantskaper. En av favoriterna kom att bli Jaroslaw ”Jarek” Hampel. Trevlig och sympatisk och ställde alltid upp på en bild om man bad honom. Jarek får också bli sista bild i denna bildhistorik. En bild som faktiskt är den sista som jag tog på stadion i samband med att Elit Vetlanda fixade SM-guldet till Vetlanda 2014. Tack ska ni ha alla som varit med :)

Jarek Hampel med SM-bucklan 2014

I somras blev Jimmy väldigt sjuk och tre veckor på sjukhus var riktigt jobbigt. Under tiden där så var det mycket fokus på att bli frisk och komma hem och då lovade Carina att Jimmy skulle få en ny 4-hjuling bara han blev frisk.

Man ska hålla vad man lovar och från början var det mest tal om en 6-hjuling men sedan föll tankarna på en variant som passade Jimmy ännu bättre. Valet föll på en så kallad side by side och tack vare bra vänner löste det sig snabbt och enkelt. Igår hämtades den ny 4-hjulingen hem. Det blev en CF-Moto U Force 800 och Jimmy såg väldigt nöjd ut när han såg den för första gången i garaget

Idag var det dags för premiärtur och dagen till ära i ett snöklätt landskap. Att sitta sida vid sida och kunna prata och ha kontakt samtidigt som man kör på skogsvägar var riktigt bra. Lite kallt blev det visserligen men det lär bli många turer framöver.

Nu är det snart sju år sedan vi hämtade vår härliga jämthundstik. Fällestrands Birka tog en speciell plats i våra hjärtan. Bortskämd, envis och ibland lite stökig men otroligt älskad och en härlig jakthund som alltid ger 110 procent, minst! Och när det gäller olaterna får vi nog skylla oss själva :)

Nu är det dags för en ny kull valpar hos Fällestrands kennel och har du funderingar på en jämthund så kan jag varmt rekommendera att du slår en signal till Lage Tjärnström och kollar läget.

Tiken som Lage sett till att para denna gång Hänsjöns Qvinnie. Som mormor finns stamtiken för Fällestrands kennel, Fäbobergets Exa. Qvinnie är en tik med bra jakt och härlig mentalitet som jag jagat med flera gånger då vi är i samma jaktlag uppe i Västernorrland. Hon är parade med Kougstabackens Hero som ägs av Per Nordwall. En mycket spännande kombination och nedan ser du annonsen som även finns på Jämthundklubbens hemsida.

————————————————————————————————–

u. SE21965/2012 SE J(Lö)CH Hänsjöns Qvinnie Kv 5/8
u. SE23096/2010 Nord J(Lö)CH Hänsjöns Kiwi
e. S31439/2008 SE J(Lö)CH SE UCH Fällestrands Bonzo
e. S26828/2009 SE J(Lö)CH SE UCH Kougstabackens Hero Kv 6/9
u. S25696/2005 SE J(Lö)CH Kougstabackens Bira
e. S48773/2003 SE J(Lö)CH SE UCH Fisktjärnlidens Burre

Simulerad stamtavla

Qvinnie är en tik med bra fart i och har fin förmåga att jobba fast älgarna. Hon är ur en tidig jagande kull där tre av åtta var klara JCH före två års ålder och ytterligare två i kullen meriterade. Qvinnie blev klar JCH på tre ettor, erövrade inom 20 dagar.
Qvinnie är en lätt och mycket hållbar tik. Utställd i jaktklass med VG som resultat.

Hero är en hane med mycket stor jaktlust och bra rovdjursskärpa. Skäller björn samt att det är skjutet björn för Hero på utmärkta ståndskall.
Heros utställningsresultat talar för sig själv, 5 CK på 7 utställningar i jaktklass/championklass varav ett BIR.
Hero är använd i aveln och hade sin första kull 2012 och där är kullvärdet 6/8 varav fyra är minst JCH. På de fem första kullarna är hittills är över 30% av Heros avkommor meriterade. Han är utvärderad och godkänd för fortsatt avel.

Fällestrands kennel, Lage Tjärnström 070-217 77 04
Hanhundsägare Per Nordwall

————————————————————————————————-

Ja, nog kan man kalla det en riktigt trissvinst. Nyårsafton var jag ute med Enja en runda. Fast stånd på upptagsplatsen och efter en och en halv timme var jag inne på 25 meter och fick läge att skjuta kalven.

Dagen efter, på nyårsdagen var jag ute med Birka. Först ett upptag på vildsvin men sedan gick hon ut en kilometer och där blev det fast. Ko och kalv som jag råkade stöta två gånger innan jag till slut sköt kalven.

Tre dagar senare var det jakt på hemmaplan och Peter släppte Atle. Upptag och fast och eftersom föret var så skrapigt hjälptes vi åt. Till slut efter en förflyttning var det mitt läge att smyga på och det gick bra. Fick skjuta en liten kalv för Atle på fast stånd.

Helt otroligt flyt, tre jaktdagar i rad, tre olika ståndskall, tre fällda kalvar och detta för tre olika hundar, mina egna samt min brors jämte Atle, som för övrigt är en avkomma efter vår gamle Milo. Lär nog dröja innan man får uppleva det igen :)

Enja med sin kalv, fälld på årets sista dag

Birka, sin vana trogen, stannade inte vid kalven som sköts på årets första dag

Även Atle tycket kon var roligare än en död kalv och skällde resten av dagen.