Det ska råda jämlikhet i dagens samhälle hävdar många och här kommer mitt bidrag till just jämlikheten. I vintras var det så många man mötte som klagade på vintern. Det är så kallt, det är för mycket snö, tänk om det ändå kunde bli sommar och varmt, var kommentarer som hördes ideligen.

För jämlikhetens skull så vänder jag på det, för nu är det inget kul längre. 33,8 grader i skuggan är inget annat än vidrigt! Jag svettas och gör allt jag kan för att bara hålla mig någorlunda sval vilket mestadels inte går speciellt bra.

Nej, detta är inget kul!!!!

Hundarna lider och letar skugga och svalka hela tiden. Inte ens mitt i natten blir det tillräckligt svalt. Senaste dygnet tror jag inte kvicksilvret varit under 20 plus någon gång!

Att försäsongsträna hundarna är bara att glömma. Möjligen att låta dom simma kan fungera. Nu är det ju så att det är bara Birka och Selma som trivs med att simma så för Milo och Kelly är det fullständigt omöjligt att hitta någon träningsform som funkar i detta ”skitväder”

Hundarna lider verkligen i värmen och det är svårt att svalka dom. Birka har sin favoritplats på de något svala klinkerplattorna framför den gamla köksspisen

Tröstar mig med att man åtminstone får arbeta och slipper ha semester nu. Speciellt eftersom arbete i detta fall innebär tempererade (läs kylda) lokaler. För övrigt ställer jag mitt hopp till SMHI:s senaste prognos som lovar bättre väder i slutet av veckan. Svalare, molnigt och regn. Visst låter det härligt, och så här i jämlikhetstider, tänk om det ändå kunde bli höst med lite kyla och frost!

Kommer höst så finns det hopp. Skickar med en bild där min bror Peter just har skjutit en kalv för Birka då vi gästjagade hos ett grannlag. Det känns lite lättare när man ser en sådan här bild.

Människans bästa vän, ja så brukar hunden kallas och visst har de en kär plats hos de flesta människor. Med en hund som Birka så behöver man inte fundera så mycket om vem hon tyr sig mest till. Nog för att hon är glad i alla människor men när det väl gäller så är husse på topp.

Kan väl säga som så att Carina var inte på toppenhumör när hon upptäckte Birkas bravader igår. Trodde faktiskt att tiden med söndergnagda skor var över men icke! Mattes gamla skor var tydligen allt för lockande och Birka fixade snabbt en av dom. Däremot när det gäller husses skor så är det något helt annat. Enligt Birka så funkar de bäst som gosedjur och att vila huvudet på medan man väntar på att husse ska komma hem.

Är jag iväg på något utan Birka så tar hon gärna chansen och lägger sig vid ytterdörren och väntar, helst då med någon av mina skor, tofflor eller kängor att vila huvudet på.

Inte kan man väl bli arg på en sådan kärvänlig hussehund, inte ens när hon ätit upp mattes bästa skor :-)

OK, jag vet att det är vågat att skriva detta för har hon aldrig tidigare fixat husses skodon så blir det väl nu ;-)

Den 21 juni var dagen D. Det vill säga dagen då sommarsolståndet infaller och nu blir det alltså bara bättre och bättre dag för dag.

Kan väl för vissa personer låta lite negativt med att det faktiskt är så att det redan vänder mot mörkare tider. Kan väl i så fall trösta er med att det ändrar sig väldigt sakta så här i början men om exakt sex månader är det julafton.

Nu är det ju ändå så att den ljusaste natten i södra Sverige är inte speciellt ljus, åtminstone inte om man jämför med vår norra landsände där det är i stort sett ljust dygnet runt. För den som inte provat på norra Sverige på sommaren så kan jag starkt rekommendera det. Förra sommarens semester förlades till Kittelfjäll med omnejd och vyerna och upplevelserna är härliga minnen, även om en och annan mygga gjorde livet surt.

Klockan är mellan tolv och ett på natten och solen är bara nere under horisonten och vänder. Fotot tagit utmed vägen mellan Vilhelmina och Stalon förra sommaren.

Härliga vyer, Stekenjokk slutet av juni 2009

För att återgå till ämnet, vägen mot höst. För en jägare är det inte svårt att se fram emot det som komma skall. Kyliga nätter, dimma som stiger upp från vattendragen, daggvåta hyggen, visst låter det härligt!

En sån där härlig morgon när man är på vägs ut för att släppa stövaren i det daggvåta gräset och dimman stiger upp från sjöar och vattendrag.

Konstaterat att det nu endast är 36 dagar kvar tills man får börja jaga grävling med ställande hund. Ytterligare 16 dagar så är det premiär för bockjakten och sedan dröjer det bara 5 dagar så är det dags att släppa stövaren. Med den prognosen så är det inte svårt att se ljust på tillvaron.

Vilken jakt man ser fram emot mest brukar variera men denna höst är jag väldigt nyfiken på hur det ska gå med älgjakten och då framförallt hur fortsättningen med Birka ska bli. Hon avslutade ju mycket bra förra året och förhoppningarna är stora. Måndag den 6:e september är det dags, då är det äntligen premiär med gänget i Karsträsk och sedan rullar det på. Alltså bara att börja räkna ner det är ju bara 74 dagar kvar, eller 1776 timmar, eller 106560 minuter……..äntligen har det vänt :-)

Det är detta man drömmer om och ser fram emot. En bra jakt i september med där hundarna fungerar, härliga ståndskall och någon älg i backen emellanåt. Här en bild från sept. 2009 där Milo vilar ut efter ett bra jobb.

Det blev lite dramatik ikväll. Strax efter 23 ringer telefonen och när jag svarar är det en något uppriven bror i andra änden

– Milo är skadad, det var vildsvin precis utanför trädgården, är det första jag hör.

Milo har alltså hört något och han lämnar i stort sett aldrig trädgården men denna gång blev väl frestelsen för stor. Innan Peter vet ordet av så skriker Milo i ren panik och när Peter springer åt det hållet så hör han hur flera djur drar iväg och samtidigt möter han Milo som tar sig fram på tre ben, ett bakben släpar han!

Efter att första paniken har lagt sig så gör han en grundlig undersökning och turligt nog verkar det som han kommit helskinnad ur vildsvinsattacken. Efter ytterligare en stund så verkar förlamningen släppa så sakteligen och han börjar stödja på det benet också. Blir för Peter att hålla lite extra koll under natten men det verkar som det har gått bra i alla fall även om det såg illa ut till en början.

Milo har aldrig visat något speciellt intresse för vildsvin och nu lär det väl vara ännu mindre intresse. Kan dock erkänna att det är varken jag eller Peter ledsna för.

Var det 99 procent älg som gällde för Milo tidigare så lär det väl vara 100 procent nu.

Så var det dags för årets viltvårdsdag i Österås och som vanligt så är det riktigt kul att hålla på med lite viltåkrar och annan viltvård. Ska bli extra spännande att se vad som kommer upp ur marken efter vårt arbete. Granberg hade fixat en hel del intressanta viltgrödor och nu är det bara att hoppas på att de tar sig bra.

Vi kollade också till såväl Salix som jordärtskockor som planterades förra året och det syns verkligen hur viltet uppskattar dessa båda. Ska se till att få tag på mer salixsticklingar till nästa år.

Var ganska gott om älgslag, kanske en tillfällighet men på alla nyharvade viltåkrar syntes spår av älg. Saltstenarna är också flitigt använda och med tanke på det tidiga jaktslut (för mycket snö) som blev förra säsongen så borde älgstammen ha ökat. Ser verkligen fram emot att få komma igång med jakten snart igen.

Eftersom "utsädesansvarig" hade dålig koll på klockan ;-) så blev det tid för en hel del snack och vila innan arbetet med viltåkrarna kunde påbörjas

Arbetsfördelning ;-) en sår och fyra diskuterar hur man ska göra :-)

Tävling i att gå med sårör :-)

Såmannen Anders i full färd med att så med harpan

Regnet det bara öser ner…. så låter den svenska versionen av ”Raindrops keep fallin” som skrevs av Burt Bacharach och Hal David i slutet av 60-talet. Nu är det inte så att jag är något orakel på musik utan helt enkelt bara så att jag hittar informationen :-)

För att återgå till inledningen så är det så vädret är just nu. Är till och med så blött att det inte lockar att sätta sig och vaka vildsvin, speciellt inte när man ska sitta i ett öppet torn. Får nog vackert vänta några dagar. Kunde dock blivit ett vildsvin i dag på morgonen. På vägs till ett jobb så dök det plötsligt upp tre ganska stora vildsvin i vägkanten. De valde snabbt att vika tillbaka in i skogen så denna gång klarade sig både vildsvin och bilen.

För att använda ännu en sliten fras. Efter regn kommer sol… och enligt såväl SMHI som yr.no så är det just vad som är på gång. Ska väl bli lite varmare sommarväder kommande vecka. Kan ju vara trevligt så här när det närmar sig midsommar och de sista dagarna innan det vänder mot höst igen. Vet att jag får på skallen av många när man redan innan midsommar börjar prata om höst men så är ju fakta. Snart, närmare bestämt om 12 dagar, så vänder det och dagarna börjar bli kortare och tiden för att släppa hundarna och jaga kommer allt närmre.

Närmsta tiden är det full fart, skolavslutning, födelsdagskalas och midsommarfirande. Hundhus ska byggas, hus ska målas och gräs ska klippas. Såväl hundar som husse ska tränas men framförallt ska man ta tillvara varje stund och njuta av livet :-)

Solen skiner och termometern visar plus 24 grader, fredag eftermiddag och dags för helgledigt. Blir faktiskt första riktiga sommarhelgen och dessutom har jag lyckats utan att boka in en massa måste.

Ska se till att komma igång med hundhusbygget så att det är klart tills jaktsäsongen börjar. Lär väl bli någon bild på bygget framöver.

Förhoppningsvis blir det också lite tid över till skytte. Införskaffade en ny lerduvekastare på jaktmässan på Tullgarn förra helgen. En automatisk variant som drivs med 12-volt batteri. Har hunnit med att prova den och bara att konstatera att skytte är roligt och med denna kastare blev det ännu roligare :-) 150 lerduvor och ett antal askar med ammunition fördelat på två personer försvann i en rasande fart.

Vad mycket en dag egentligen innehåller om man tar sig en stund och tänker efter. Eller så var denna dag bara lite extrem! Från att ha varit frustrerad och irriterad en stund på förmiddagen tills nu då man känner sig riktigt glad och snart blir det ännu bättre.

En snabb runda till en kund på morgonen, sedan iväg till Jimmys skola för ett möte där. Nästa anhalt hos revisorna för genomgång av deklaration och bokslut och sedan tillbaka hos morgonens kund strax för 11-kaffet.

Tokerierna började dock redan innan jag var tillbaka hos kunde då jag fick ett telesamtal med klagomål på att man inte fick någon e-post. Ja, ja det är väl något användarfel var ju förstås första tanken men tänk vad fel man kan ha!Började felsöka och efter ett tag upptäckte jag några konstiga rader i en loggfil och sedan stod det snart klart vad som hade hänt. Lyckades i alla fall få igång allt lagom till fyra.

Fixade lite inköp av hundfoder på vägen hem. Precis innan jag svänger upp mot huset får jag syn på en råget som står på en betesvall och äter av det späda gräset, konstaterar att hon är ganska rund och troligen kommer att föda en eller ett par kid inom ett par veckor. Hinner sedan inte mycket mer än att komma innanför dörren, prata lite med Jimmy och ta en macka sedan ringer det på dörren.
– Det står en bil nere vid vägen och han har kört på ett rådjur, meddelar en lite uppjagad person.
Typiskt hinner jag tänka innan jag tar med mig studsaren och ger mig ner till vägen. Turligt nog så verkade det som om det gått bra för både bil, förare och rådjur. Dock vet man ju aldrig så för säkerhets skull blir det till att dra igång ett eftersök.
Sitter i telefonkö för att komma fram till polisen i drygt en kvart! Ringer sen till Olle som kommer med sin tax och spårsele. Blir en runda som taxen spårar utan problem och trots idogt letande kan vi inte finna några tecken på skada på rådjuret utan avslutar till slut spårningen.

Efter en hetsig dag är det skönt att ge sig ut och svettas lite :-) Kände också att det var dags att börja på träningen med hundarna lite mer på allvar samtidigt som jag ville testa om knäet håller för lite löpning.
En nyinköpt dragsele skulle nu testas och otroligt vad nöjd jag blev med resultatet. Birka fick bli försökskanin för husses projekt. Sele är anpassad för draghundar och genom att belasta lite lagom räknar jag med att träningen ska ge ännu bättre resultat och den första utvärderingen lovar mycket gott.
Ett rejält knäskydd på mitt skadade knä och sedan på med joggingskorna. Birka verkade lite konfunderad över att behöva släpa på en planka men vande sig snabbt. Kommer nog att byta ut plankan mot ett gammalt bilddäck istället.
Fyra kilometer fick det bli som en mjukstart och glädjande så höll knäet riktigt bra. Inte så att jag kommer att ge mig på något maraton men äntligen kan man ge sig ut och ”plåga” sig med lite härlig mjölksyraträning i någon brant backe, kan va skönt att ha några mil i benen när hösten kommer och man ska genskjuta det där gångståndet på storoxen ;-)

Som sagt, man hinner med mycket vissa dagar, jobba, skolan, revisorn, eftersök, träning….. pust man blir ju trött :-) men nu blir det snart bättre för bastun är varm och ölen är kyld :-)

Debut för Birka med dragselen och lite extra belastning

Birka var lite konfunderad först men fann sig snabbt tillrätta.

Selen är framtagen för draghundar och sitter perfekt på hunden och fördelar draget så att det blir en jämn belastning på kroppen

Fyra kilometer senare så är det skönt att sträcka ut i gräset en stund.

Finns nog inget som så tydligt talar om att sommaren har börjat som just ett körsbärsträd i full blom.

Arbetet vid skrivbordet blev tröttsamt i längden och en paus mitt på dagen var välbehövlig. Carina har en favoritplats mellan byarna där körsbärsträden växer vilt, dit jag tog mig med kameran i sällskap.

I en svunnen tid har där funnits både hus, ladugård och betande djur. Numera håller naturen på att ta tillbaka det den en gång lånade ut. Stenmurar ramar in de åkrar som fortfarande brukas men de gamla betesvallar blir allt mindre då skogen smyger sig närmare och närmare för varje år.

Även jag upptäckte att det vid denna tiden är otroligt vackert att stanna till vid de ståtliga körsbärsträden som numera växer vilt. Bara stanna upp en stund och njuta. Dofterna, den skira grönskan och sången av fåglar som kvittrar och ljudet av alla insekter som jobbar flitigt under den korta tid som körsbärsträdet står i blom.