Så var då äntligen jaktsäsongen igång. De 110 milen till jaktstugan uppe i Västerbotten gick riktigt behagligt tillväga. Alltid lika trevligt att komma fram och träffa människor som man bara träffar en gång om året.

Första dagen resulterade i älgkontakt i första såten men något skjutet blev det inte. Strax innan det var dags att bryta kom ett samtal från grannlaget. Ett djur påskjutet och en förfrågan om att göra ett kontrolleftersök. For dit med Milo och efter en del krypande på skottplatsen hittade vi till slut en bloddroppe. Således var det inte någon kontroll längre utan ett regelrätt eftersök. För att göra en kort historia av det hela så konstaterar jag att Milo gjorde ett otroligt bra jobb. Han tog rätt spår och följde det i drygt två kilometer innan han hittade djuret som där stod helt fast i upptaget.

Efter någon timme var jag inne på ståndet och kunde fälla tjuren. Vid flåning konstaterade vi att första skottet tagit lite långt bak och dessutom högt. Kulan hade inte expanderat utan passerat genom älgen med minimala skador som följd. Den älgen hade med största sannolikhet dött efter några dagar men tack vare ett bra hundarbete slutade allt på bästa sätt. Som hundägare är man stolt när det går så här bra.

En nöjd hund vilar en stund vid den nyligen fällda älgen

Andra dagen gjorde Milo ytterligare fina jobb. Hade bland annat uppe ko med kalv men när jag till slut fick skottchans var kon ensam så det blev till att blåsa av honom och koppla. Även Birka fick jobba och ett upptag på ko med kalv resulterade i att jag fick skjuta kalven medans Birka for med kon. Stånd, gångstånd och sken blandades medan det försvann ut ur marken.

En fin septemberkalv blev det

Tredje dagen slutade med älgkontakt för både Milo och Birka men några regelrätta ståndskall blev det inte. Upptag och gångstånd på älgar som gärna simmade över både älvar och sjöar. Mycket älgkontakt men en hel del ”stolpe ut” kan man sammanfatta de tre första dagarna.

Det är en njutning för både kropp och själ att få gå hundförare i den vackra miljö som ofta möter en på olika platser i landet.

Torsdag var resdag och vilodag. Byte från Västerbotten till Västernorrland

Nyttigt att lägga in någon vilodag. Här kombinerad med resdag

Veckan avslutades med tre bra jaktdagar hos alltid lika trevliga gänget i Västernorrland. Birka har varit lite trång i söket nu till en början men får hon bara vittring på en älg så verkar hon aldrig vilja ge sig. Hon gjorde några riktigt bra jobb som resulterade i totalt tre fällda älgar för henne första jaktveckan. Kalven nämn ovan var den första. Den andra ordnade Stefan på ett av de klassiska passen på marken medan jag själv hade lyckan att står på rätt ställe när en tjur som Birka tagit upp försökte att rusa undan.

Birka var nöjd med att få rycka lite ragg på årets tredje älg som föll för henne.

Man får lite dåligt samvete för bristen på uppdateringar i bloggen/hemsidan men nu får det bli bättring! Även om det varit sommar och lågsäsong så har det ju hänt en del, både positivt och negativt. Det negativa försöker vi lägga åt sidan och tar istället tillvara på vardagens ljusglimtar.

Ska skriva några inlägg och publicera dom här. Fjällvandring, hundträning, björnjakt och SM-uttagning är lite av vad som hänt senaste månaden och nu stundar ju älgjakten så visst känns det positivt!

Ett smakprov från våra härliga dagar i Jämtland och Västerbotten.

Äntligen har vi fått ett nytt (jakt)år och nu rullar det på och innan man vet ordet av så är jakten igång.

Birka får fortfarande ta det lugnt efter operationen. Ett par kortare cykelturer har det blivit och förhoppningsvis kan vi snart öka på träningsdosen. Konstaterar att det kommer att bli en tuff uppgift att få henne i toppkondition till jakten i september. Tur i alla fall att hon är otroligt träningsvillig så vi ska göra så gott vi kan.

Milo har dock ett fullspäckat schema med träning varannan dag. Målet är ju att ha honom i bra slag inför den stundande SM-uttagningen i slutet av augusti. Han har alltid varit en fegis när det gäller vatten men nu bestämde vi oss, jag och Peter, nu ska han simma. Värmen gör ju att cykel inte känns helt bra så på med flytväst på Milo och ner i vattnet.

Något förvånansvärt så gick han i mer eller mindre frivilligt och hittills har det blivit tre pass i vattnet. Lär bli några till innan jakten börjar men det ska också kombineras med andra träningsformer.

Även om vattnet svalkar så försöker vi göra träningspassen sent på kvällen för bästa temperatur.

En härlig sommarkväll vid sjön i samband med hundträningen.

I morgon är det dags för det många vill ha till Sveriges nationaldag, midsommarafton!

Svensk midsommarfirandet med dans kring den lövade stången.

Historiskt sett så är firandet av sommarsolståndet egentligen ett hedniskt beteende och då troligen i någon form av offerfest.
Det folkliga firandet har förmodligen sitt ursprung någon gång på 1300-talet då några Nunnor sökte dämpa det stökiga firandet med mer ordnade folkliga festligheter.

Men 1425 fick en ärkebiskop i Lund nog och förbjöd midsommarvakorna. Kyrkan försökte dessutom dämpa det ogudaktiga firandet genom att förlägga Johannes döparens dag just vid detta skede och istället påstå att det var hans födelse som skulle firas.

Så här i efterhand kan vi nog konstatera att kyrkans påhitt med att hindra folkets firande av sommarsolståndet inte blev så framgångsrik. Vågar till och med påstå att det går skönja visst hedniskt beteende hos vissa så här vid firandets stora stund.

För familjens del så är detta en trevlig dag som firas med sill och potatis till lunch. Därefter traditionellt firande vid samlingsplatsen i byn. Klä midsommarstången, fika och tipspromenad. Brukar allt som ofta vara mycket trevligt då man träffar både de som bor i byn men också en hel del folk som inte är i hembygden så ofta.

På kvällen är det sedan dags för vår variant offerfest. En riktig matfest där menyn kan beskrivas med kött, kött, kött, kött, kött, lite sallad och jordgubbstårta till efterrätt. God mat och dryck som förtäres i härliga vänners sällskap. Sådana traditioner ska man vara rädd om, särskilt om de kan klassas som lite hedniska.

En riktigt härlig midsommar önskar vi er alla!

Tänk vad tillfälligheter kan få konsekvenser i våra liv. Ibland är det positivt medan det andra gånger hamnar på minuskontot.

Det jag tänkte skriva om denna gång är det senaste tillskottet i verksamheten. Sedan 2009 finns namnet Allmogejakt, Sverige registrerat som ett företag som håller på med tillverkning och försäljning av artiklar inom jakt och viltvård. Vad kan det då vara undrar säkert en del.

Det började faktiskt med en ny lag. Lagen som tillåter användandet av fast belysning för att vaka på vildsvin. Efter att ha suttit ett antal kvällar och nätter i bristfälligt nattljus kom idén om en lampa som skulle underlätta. Sagt och gjort så frågade jag brorsan, som är elektriker, om han kunde plocka ihop något som kunde funka med 12-volt som drivkälla.

Resultatet blev den lampa som nu hänger på några hundra platser runt om i Sverige. Roligt när en idé fungerar och andra uppskattar den. Möjligen skulle det vara vildsvinen som inte uppskattar den för det är otaliga vildsvin som fallit i skenet från vaklampan från Allmogejakt ☺

Lampan som hänger lite här och där i skogarna i söder.

Nästa steg i utvecklingen togs för någon månad sedan. Genom mitt arbete, och även fritid, har jag kommit i kontakt med mycket bra produkter som både underlättar jakten och gör den roligare. Tanken om att kunna sälja en del kvalitetsprylar, tillsammans med den egenutvecklade vaklampan, till andra jägare och friluftsmänniskor som uppskattar kvalité tog fart.

Enklaste vägen är ju då att marknadsföra sig och visa produkterna på Internet och numera finns webbutiken Allmogejakt, Sverige ute på nätet. Ni hittar den på adressen http://butik.allmogejakt.se

Webbutiken som den ser ut idag.

Grundtanken är att erbjuda produkter med hög kvalité som jag vet fungerar och som jag i många fall använder själv.
Exempelvis Jörnkängan, ett svenskt hantverk som jag har på fötterna över 100 dagar om året. Den är helt suverän och det vågar jag stå för.

Svårslaget allternativ för den som rör sig flitigt ute i naturen.

Idag är det en webbutik och vad det utvecklas till i framtiden vet man aldrig. Skulle ni göra ett besök i webbutiken och är intresserad av något, hör av er, jag hjälper gärna till. Är ni intresserade så registrera er som kund och kryssa i att ni vill ha nyhetsbrev. Kanske dyker det upp just det ni letat efter :-)

Idag hittar ni produkter från bland annat Jörnkängan, Swedteam, Predator (Bearskin), Dragråttan, Profsafe, Atlas med flera. Troligen kommer det att finnas ytterligare produkter framöver men grundtanken kvarstår. Det ska vara produkter som jag vet fungerar och som jag vågar stå för.

Det ska bara göras men det tillhör absolut inte favoritsysslan, den årliga trädgårsdagen när allt vildvuxet ska slås. Men när man vänder sig om och ser hur fint det blev så är det ändå värt besväret.

Vår trädgård är allt annat än pedantiskt skött. Gräset klipps med någorlunda jämna intervall och dess emellan brukar hundarna gärna fixa något nytt hål som man sedan snubblar i. Nu är det ändå bara en liten del som är ”odlad” gräsmatta. Den vildvuxna delen är i alla fall störst.
Förr så växte mängder av olika blommor och framförallt så växte nattviolerna på den delen. Numera har det förbannade ogräset kirskål tagit över.

Googlar man lite på kirskål så hittar man mestadels olika mer eller mindre fantasifulla beskrivningar om hur man tar död på denna växt, vilket faktiskt verkar mer eller mindre omöjligt. Historien står dock några munkar för;
”Kirskål infördes till Sverige av munkar, som läkeört mot bland annat gikt, och som grönsak. Därefter har den förvildats och spridit sig ordentligt, för att numera tillhöra ett av vanligaste ogräsen.”
Så ärlig ska jag vara att när jag går där med röjsågen och grästrimmern och svettas fram i djungeln av detta förbannade ogräs så är det inga vackra tankar jag har om de där munkarna, faktiskt så att jag vid några tillfällen till och med önskat dom till ett ganska varmt ställe ;-)

Ormbunkarna lämnar jag i alla fall kvar, då påminner lite om tidig höst tycker jag och hösten ser man ju redan fram mot. Hur som, nu är årets stora trädgårdsdag avklarad och det blev ju faktiskt ganska fint även denna gång. Om en vecka har vi också avverkat midsommarafton och då vänder det och går mot höst igen, äntligen!

Före....

...efter

Före...

...efter

Det är här man inte är speciellt glad åt vad de där munkarna hittade på!

Arbetsledaren :-)

Idag är det 18 år sedan vi fick uppleva den fantastiska stunden då Jimmy föddes. Tänk vad tiden går, nu är han myndig och vuxen.

Tänk vad många människor som passerat genom vår familj på 18 år. Vissa är man glad att de just passerat medan andra satt otroligt vackra spår.

Tänk vad många som träffat Jimmy, men så få som lärt känna honom. De som ändå tagit sig tid att göra det har dock fått en vän för livet.

Tänk vad glad och stolt man är som förälder när ens barn inte längre är ett barn utan en vuxen person som sitter där vid bordsänden. Idag är just en sådan dag. Hipp, hipp, hurra för Jimmy som fyller 18 år.

Tuffingen för många år sedan :-)

Födelsedag för 16 år sedan. Känns nästan som det var igår!

Paketöppning med mamma på 18-årsdagen

18-åringen i spänd förväntan inför firandet.

Fyller man 18 år mitt i juni så går det ju inte att vara utan en riktig jordgubbstårta.

Så kom då ytterligare ett bakslag och nu känns det inget kul. Trodde allt strul med Birkas förlorade valpkull var avklarat men onsdags blev det ridå ner på den fronten.

Birka har sedan några dagar tillbaka haft lite flytningar som inte sett speciellt allvarliga ut, utan mer som en början på ett löp. Dessutom har hon varit pigg och busig som vanligt.

Kunde möjligtvis skönja en liten dämpning på henne i helgen så för säkerhets skull blev det ett besök på djursjukhuset idag. Beskedet kom ganska snabbt, livmoderinflammation!!!

Man börjar bli ganska luttrad på alla motgångar och det är inget roligt att sitta där och ta ett beslut som påverkar tikens framtid utan möjlighet att vända. Men efter ett par telefonsamtal med folk jag verkligen litar på så var det egentligen inget att tveka på. Alternativet med ny medicinsk behandling kändes inte rätt mot Birka utan det fick bli operation och därmed ta bort livmoder och äggstockar.

Som ni förstår så är all framtida avel på henne utesluten men det viktigaste har vi ju kvar, Birka som familjemedlem och jakthund. Det blev ett kärt återseende när vi fick hämta henne på djursjukhuset idag. Nog för att hundar påstås ha dålig uppfattning av tid men det verkade ändå på Birka som hon blev ovanligt glad att se oss. Väl hemma så dröjde inte många sekunder innan hon låg på favoritfilten och sakta viftade på svansen.

Nu blir det några lugna dagar tills det är dags att plocka stygnen. Av erfarenhet blir man rik sägs det och är det något jag lärt mig denna vår så är det att inte ta ut något i förskott, speciellt inte när det gäller hundar. Så jag säger inget mer utan nu håller vi bara tummarna att inget tillstöter i läkningen utan att vi kan återuppta försäsongsträningen när det är klartecken från veterinären. En sak är i alla fall säker, ropa aldrig hej förrän du är över bäcken!

Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge innan man får uppleva detta igen. Birka skäller ståndskall på en ensam älg.

Det borde varit avklarat för några veckor sedan men mycket snö kombinerat med en hel del ”det gör jag sen” blev vedkapningen inte av förrän nu i veckan. Får bara hoppas att inte dymmeln kröp i veden :-)

Veden ska kapas och klyvas tidigt, helst innan påsk och definitivt innan dymmeldagen (onsdagen före påsk) För om den inte är klar innan dess så säger den gamla bondepraktikan att dymmeln kryper in i veden och sedan torkar den aldrig utan kommer bara att pyra och ryka utan att ge någon ordentligt värme.

Det är alltså vad som gäller enligt en gammal skröna och talesätt. Jag kan konstatera att jag inte är speciellt orolig. 80 kubikmeter kapad och klyvd ved kommer nog att värma husen hos både mig och min bror.

Rationell vedhantering. Gäller att vara effektiv om två årsbränsle ska fixas på ett par dagar.

Kap, klyv och transport i ett moment.

80 kubikmeter luftigt under tak. Nästa gång jag plockar med veden är det på vägs in i pannrummet.

Det blev några härliga jakttillfällen uppe i norr på bäverjakten. Konstaterar återigen att just bäverjakten känns mer som en naturupplevelse. Visst är det så att det ska skjutas om man ska få rätta känslan av en bra jakt. Samtidigt är det så speciellt med denna vårjakt och särskilt när vädret är bra.

Mycket bäver sig vi också, men i år något skyggare än förra året. Undrar om fjolårets skjutresultat påverkade deras skygghet :-)

Hur som så blev det i alla fall en var och ytterligare någon skrämdes också. På vägen hem gjordes ett trevligt stopp hos Öberg. David tackade för gästfriheten och sköt sitt livs andra bäver. Även Carl gjorde ett försök men lite ska ju lämnas till aveln också. För egen del blev det endast ett kort pass vid bäverbäcken, sedan lockade TV-soffan och hockey-VM. En final som Finland vann och sedermera firade på sitt egna lilla vis vilket förstås uppmärksammades i media.

Trevligt också med alla stopp hos goda vänner för en kopp kaffe och mycket roligt hundprat. Snart är nog även stövarjägaren David omvänd till en sann Jämthundsvän!

En avkopplande jakt när man tyst och stilla glider fram i kanot.

Vattnet som en spegel avslöjar bävern på långt håll. David nyttjade kikaren och det lönade sig.

Några spännande minuter innan skottläget kom och David kunde bärga sitt livs första bäver.

Även Karl gjorde bäverdebut på denna resa.

Alla fick vi lufta bössan och för egen del blev det en bäver i lagom storlek som gav ett fint skinn.

Ett lite annorlunda montage. Det finns ju många sätt att ta tillvara på en bäver. Detta montage fick jag hjälp av konservator Johan Eriksson att göra för ett par år sedan. Tyckter det blev väldigt smakfullt och det pryder nu väggen.

Att koka rent en bäverskalle och sätta i bokhyllan hör ju liksom till. Vill man variera sin trofésamling så kan detta vara ett alternativ. De kraftfulla tänderna monterade på sköld liknande ett montage av vildsvinsbetar.