Japp, ännu en jaktdag till ända och till slut var man väl både nöjd och missnöjd. Birka fick vila idag så det var Milo som skulle stå för jobbet. Åldern börjar ta ut sin rätt och det är en ganska vidlyftig herre emellanåt. Förmiddagen idag var just ett sådant tillfälle. Han hittade dock ingen älg, varken på våra eller delar av grannmarkerna. Nytt släpp mitt på dagen och då gick det bättre. Upptag på cirka en kilometer och fast direkt.

Blev en stunds väntan och sedan sökte min bror Peter ett pass på strategiskt ställe medan jag påbörjade ansmygningen. Gick snabbt att komma in på cirka 70 meter men väl där insåg jag att detta stod väldigt trångt till. Provade från två olika håll utan att lyckas ta mig inom skotthåll. Började väl redan då funderar på varför det stod så oerhört fast, inte ett utfall hördes.

Tredje försöket och jag var ganska säker på att snart går det loss när jag började komma in närmre än 20 meter. Milo var och besökte mig ett par gånger och han verkade väldigt fundersam på vad jag höll på med. Såg nu en ensam älg skymta. Ytterligare någon meter närmre konstaterar jag ett ensamt hondjur men ser också att något inte stämmer.

Tar mig ytterligare några meter närmre och är nu inne på mindre än 10 meter. Kon står hela tiden väldigt lugn och på så nära håll ser jag att hon är oerhört mager. Milo tittar på mig hela tiden och undrar väl varför det inte smäller och när han kommer och ställer sig jämte mig är allt på plats och en 8X57 i halsen på kon släcker ljuset.

Tar ett par steg fram och konstaterar väldigt snabbt att det är nog den magraste ko jag sett. Helt utmärglad och när jag öppnar buken ser man hur tunn hon verkligen är. Vad som hänt går bara att spekulera i men hon var dräktig så för ett par månader sedan var hon i så pass bra skick att hon brunstade i alla fall. Möjligen har det hänt något i samband med brunsten för det verkade vara skador i bäckenet på henne.

Efter ett par samtal med några i jaktlaget var vi alla överens om att det är bara att gräva ner. En älg i så här dåligt skick är inte människoföda. Var i alla fall nöjd med slutet på dagen då man förkortat lidandet för ett skadat djur som slipper plågas mer. Dessutom var det  just hondjur vi skulle skjuta så även den fördelningen blev rätt.

Jag har skrivit någon rad tidigare om Birkas kullbror, Fällestrands Bonzo, eller Nero som han kallas i dagligt tal. Nu kan du också få lyssna till hans härliga jämthundskall. En filmsekvens finns att se och lyssna till på Jaktjournalens filmsajt.

Klicka här för att komma direkt till filmen

SE J(Lö)CH SE UCH Fällestrands Bonzo

Egentligen bestämde jag mig redan i november förra året. Att hösten 2011 ska jag jaga så mycket jag bara kan och har möjlighet till. Två säsonger där jakten med hund tagit slut redan i november på grund av för mycket snö kan ju ge en nervösa problem. Har hållt vad jag lovat mig själv och det är hur kul som helst.

Framförallt är det ju älgjakt som gäller och hundarna har verkligen fått jobba denna höst. Milo går som vanligt fantastiskt bra. Han är en stor trygghet att ha när något krånglar till sig. Ett antal fina jobb han fått göra i höst på skadade älgar.

Birka går också riktigt bra. Har fått skjuta en hel del älg för henne och idag föll en fin tjur. Gick tom första såten men på eftermiddagen släppte jag henne igen. Tredje sökturen gav resultat. Fast i upptaget och efter en knapp timme kunde jag ta mig in på ståndet. Tog en stund att räkna taggar ( i jaktlaget här hemma har vi begränsning att tjur ska ha minst femtaggar mot skytten) men efter en stund kunde jag konstatera att det var just fem taggar på den sida som mestadels var mot mig. När tjuren gjorde ett utfall och Birka rusade undan en bit fick jag läget och tjuren gick i backen. Blev lite strapatser innan den var ute ur skogen men det hör ju jakten till. Nu är man nöjd och ölen i bastun kommer att smaka förträffligt gott.

Vi har pratat om det flera gånger men äntligen så blev det av. Två dagars jakt med trädskällare i trakterna av Vilhelmina och vilka fantastiska dagar det blev!

Har länge önskat att få testa på en jaktform som det inte erbjuds några möjligheter till här nere i södra Sverige, nämligen jakt med trädskällare. I slutet av oktober for jag till kompisar utanför Vilhelmina. Alltid trevligt att träffa goda vänner och denna gång var det också planerat lite jakt.

På morgonen packade Nils och jag bilen och styrde färden mot skogen, målsättningen var klar för nu skulle vi jaga gammeltjädern. Väl framme på marken blev det någon kilometer att gå innan vi släppte loss båda finnspetsarna som genast sökte ut i den härliga miljö vi befann oss i och det dröjde inte länge förrän det första ståndskallet ljöd i skogen.

Gästvänligt så erbjöd Nils mig att försöka först och efter några tips från en erfaren fågeljägare började jag ansmygningen. Plötsligt kändes den täta skogen som väldigt gles och jag var säker på att fågeln skulle upptäcka mig vilken sekund som helst. Lyckades till slut ta mig i läge och började leta efter fågelsiluetten i det täta grenverket och faktiskt så lyckades jag lokalisera den. Tyvärr var det ömsesidigt. Innan jag fick in tjädertuppen i kikarsiktet skar den näbb och flög med bullrande vingslag. Tyckte faktiskt finnspetstiken gav mig en sur blick innan hon for iväg i riktning dit tjädern flög.

Bra hundar, fina marker och erfarenhet från Nils gav snart nya möjligheter och även denna gång erbjöd Nils mig chansen. Taggad till tusen blev det ännu mer försiktig ansmygning och vägledd av det ivriga skallet lyckades jag ta mig, lokalisera fågeln, få in den i kikarsiktet och sakta börja krama avtryckaren.

Hörde nog aldrig smällen men vilken härlig känsla när den stora tjädertuppen föll mot marken och väl där fick den ett varmt mottagande av en glad finnspets. Vilken härlig jaktform och de extra kilona i säcken kändes knappt då vi jagade oss vidare genom dessa härliga tjädermarker.

Härliga känsla när första tjädern damp i backen

Kaffet som koktes över öppen eld smakade förträffligt när vi i stillhet avnjöt det i solskenet och i horisont syntes de vitklädda topparna av Marsfjället. Jaktdagen fortsatte med nya ståndskall och när jag nu fått fälla min första tjäder för en trädskällare smög vi varannan gång. Säkert finns det marker med mer fågel men nu är det ju inte hur välfylld bytessäcken är som avgör hur bra jaktupplevelsen varit. Helheten från vår jaktdag måste vara svårslagen och när vi till slut kom till jaktkojan där natten skulle tillbringas så hängdes två tjädertuppar på väggen.

Sällan kaffe smakar så gott som när det kommer från en sotig panna och kokats ute i skogen.

Andra dagen bjöd på lika härligt väder och hundarna jobbade på hela tiden. Kanske var det lite mindre med fågel denna dag men till slut bar vi på varsin fågel, fällda efter utmärkta hundjobb.

Nils med sin andra fågel för Bitzi.

Att beskriva dessa dagar på några få rader i en blogg går inte. Jag tar istället upplevelsen till mitt eget arkiv och konstaterar att dagar som dessa är hur värdefulla som helst och det gäller att ta tillvara på dom.

Frostiga dagar i höstblek sol med snöklädda fjälltoppar i horisont. Fantastiska dagar att samla i det personliga arkivet.

Kolgårdens Carro (Seppo). Duktiga hundar höjer alltid jaktens värde.

Härlig gammelskog, kanske tur den är skydda som reservat.

Fina dagar i kanonfint väder.

Vad vore jakten utan våra fyrfota vänner? Nils klappar om de båda som förgyllde vår jakttur. Kolgårdens Carro (Seppo) och Börknäs Bitzi

Vilken avslutning det blev när jag fick fälla min andra tjädertupp tack vare fint hundjobb av Seppo

Ett vackert och svårjagat vilt.

Som jägare tycker jag man ska kunna ta tillvara på det man skjuter. Det ligger på något vis i vårt arv att man tar hand om naturens resurser. Tyvärr har utvecklingen gjort att vi blir att sämre på att nyttja det vi tar hem från skogen. Är själv ganska duktig på att ta tillvara på köttet och få ut det mesta av det men det andra är jag tyvärr lite slö med.

Att ta tillvara på ben för att koka buljong och fond är ett exempel. Det är en hel del jobb och det tar framförallt ganska mycket tid. Men de gånger man tar sig tid och när den färdiga fonden är klar är man nöjd. När man sedan får använda den som smaksättare i en mustig gryta, då är det värt all möda.

Viltfond (Ger cirka 2 liter färdig fond)
5 kg ben. Sågade i lämpligt stora bitar
4 gula lökar
4 vitlöksklyftor
2 syrliga äpple
20 krossade enbär
20 vitpepparkorn
20 lagerblad
Timjan, rosmarin, persilja och salt.

Lägg benen i en långpanna och sätt in i ugnen på 200 grader. Rosta dom väl i ugnen i cirka 30 minuter. Med 5 kg ben får man dela det i två omgångar.
Grovhacka lök, vitlök och äpple. Stek i smör tills blandningen fått fin färg.
Lägg alltsammans i en stor gryta. Lägg i kryddor, tillsätt lite salt (var försiktigt med saltet. Reduceringskokningen på slutet koncentrerar smakerna). Fyll på med vatten så att det täcker.
Sjud på svag värme i fyra timmar. Fyll på med vatten så att det hela tiden täcker. Skumma bort det fett som eventuellt samlas på ytan.
När koktiden är avklarad, sila fonden och reduceringskoka till önskad smakkoncentration.

Benen, en underskattad resurs som är väl värd att ta tillvara

Lök, vitlök och äpple blir tillsammans med kryddor en utmärkt smakförstärkare i den egna viltfonden.

Husses ögonsten, Fällestrands Birka blev igår klar med sitt championat då hon tog sitt tredje förstapris. Med den kapacitet hon har borde det kanske varit klart tidigare men lite otur och allt för mycket snö har ställt till det. Riktigt kul i alla fall att den tredje ettan blev en fullträff. Bra sök, upptag på långt håll, ställde om varje gång vi stötte och hör och häpna, hon kom när husse visslade :-)

Vad den slutliga poängen blir är än så länge preliminärt men ett riktigt fint prov blev det där Birka fick visa vilken kapacitet hon har när det stämmer. Älgen hon skällde var en liten skoveltjur som var väldigt lättstött men efter fem timmars skällning verkade han ganska less på sin efterhängsna förföljare.

Dock svider det lite extra idag att hon drabbades av alla komplikationer förra våren så att det aldrig blir några valpar efter henne. Får nu hålla tummarna och hoppas på att någon riktigt bra tik paras med Birka kullbror, SE J(LÖ)CH SE UCH Fällestrands Bonzo. Slår den önskan in ska jag stå bland de första i kön och be om att få köpa en valp. Vet att fler än jag hoppas på detta.

Det har varit en bra start på älgjakten här hemma. Full fart från första dag och det som varit mest glädjande är Birkas energi och jaktglädje. Har ju hela tiden varit nöjd med henne men nu verkar hon tagit ett steg till. Söket har ändrats ordentligt och numera verkar standardsöket ligga på drygt 15 min och det är inte ovanligt att hon går ut över kilometern på sökturerna. Får hon ett slag eller känner vittring så blir det ytterligare avstånd och flera upptag har skett på 1500 meter eller mer.

Första veckan presterade hon några riktigt bra jobb och på tisdagen blev det utdelning. Upptag på drygt kilometern. Kort förflyttning på cirka 300 meter och sedan fast. När jag var på vägs in på ståndet fick jag sällskap av en annan hund i laget. Lyckades koppla den men älgarna märkte mig och gjorde en förflyttning. Efter det så var kon väldigt svår att komma in på men efter ytterligare en timmes skällning så gled det sakta ut i pass hos en av de danska gästerna. Han tog väl tillvara på chansen och kalven låg knappt hundra meter från passet.

Kan väl säga som så att det är sällan man ser en sådan glädje hos någon som skjutit en kalv. Extra kul som hundägare när skytten dessutom verkligen uppskattar hundens jobb. Tilläggas ska väl att han hade ståndskallet inom 400 meter i två och en halv timme så jag förstås att han var ganska svett när jag kom fram.

Söndagen var sista jaktdagen den veckan och Birka gjorde pånytt ett toppjobb. Upptag drygt kilometern ut. Gångstånd en bit och sedan fast. Tyvärr klantade jag till det då jag kom in första gången och det blev en förflyttning innan Birka började skälla igen. Därefter blev det blandat stånd och sakta gångstånd men efter en stund lyckades jag ta mig runt  i rätt vind och fick sedan bra läge och jaktlagets tredje vuxna älg föll i backen.

Birka var väldigt nöjd när älgen väl låg i backen. Nu är det bara att hoppas på barmark ett bra tag framöver. Mycket älg har vi sett och fina jakter väntar förhoppningsvis lång tid framöver.

Under en av dagarna på septemberjakten lånade jag ut av min objektiv till Ludwig Arnlund. Birka gjorde ett bra jobb på en älgtjur som föll i passet hos Stefan. Ludwig var på plats och tog några härliga bilder som jag gärna låter er ta del av.

Kul att se hur en annan fotograf ser på en situation och hur man nyttjar den för att få bra bilder. Gillar verkligen bilden när Birka tar igen sig. Älgklöven i förgrunden skapar ett härligt djup och visar så bra vad det handlar om.

Titta och njut, för egen del så ska jag nog låna ut mina objektiv fler gånger :-)

Birka håller koll på älgen

Den är min

Närbild

Birka med sin uppfödare Lage

Trött

Nu tar vi nästa

Tack Ludwig för de härliga bilderna

Kan direkt klargöra att jag absolut inte jagar för köttets skull. Samtidigt ska jag också erkänna att just viltkött är jag lite extra svag för. Får jag välja vad som hamnar på bordet så är det just viltkött som gäller. Som etta på listan kommer nog dovhjort, ett kött som verkligen har det lilla extra. Men älgköttet är också en fantastik råvara som rätt tillvaratagen kan ta en till riktigt kulinariska höjder.

Ska man i tillägg prata klimatfrågor, djurskyddsaspekter och nyttighet så är just viltkött svårslaget. De vilda djuren påverkar inte klimatet negativt, de står inte uppbundna året om, de behandlas inte med antibiotika och det är ett magert kött som passar väl in i dagens samhälle.

I början av 90-talet jobbade jag under några år som styckare på ett slakteri. Kanske inte det roligaste jobbet men idag är jag väldigt tacksam att jag fick möjlighet att skaffa mig den kunskapen. Visserligen resulterade det i en trasig axel men kunskaperna gjorde att intresset för tillvaratagande och även matlagning tog fart. Idag är det faktiskt en av höjdpunkterna när jag i lugn och ro får ta hand om en älg någon annat vilt. Kylrum och styckrummet här hemma används flitigt och med åren har mer och mer anpassad utrustning kommit innanför dörrarna. En lånad bandsåg, en rejäl köttkvarn, slipmaskin och nu senast en kammarvac-maskin gör arbetet än roligare och jag kommer flera gånger att tänka på vad en kompis sa när hon hade frysen full med kött och bär, ”man känner sig rik när frysen är full”

I veckan har jag styckat älghalvan som var med hem från septemberjakten. Perfekt skjuten och fin slakt. Mörad i kylrummet och slutligen styckad och vaccumpackad. Med den råvaran i frysen känner man sig, just det, rik

Ännu dröjer det någon vecka innan vi kommer igång med älgjakten i söder men i morgon lördag, den 1:a oktober, är det premiär för drivande hundar på rådjur. Såväl bössa som kamera är kontrollerade och 04:30 ringer klockan. Lär sova gott tills dess för kvällens firades på bästa sätt. Färsk ryggbiff från älg, potatis- och svartrotgratäng med vitlök och getost, svartvinbärsgele och en sallad. Till det ett glas rött. Nu vankas kaffe och en liten whisky som avslutning.

För den som vill prova så följer här receptet på gratängen och den kan verkligen rekommenderas. Receptet är hämtat ur den mycket fina receptboken Älg, från grangravad till tjälknöl, skriven av Anna Reidemar, Susanne Jonsson och Staffan Ling.

Det viktigaste i förgrunden, en klimatsmart ryggbiff från älg.

Potatis- och svartrotgratäng med vitlök och getost (4 port)
600 g rund potatis, skalad och skivad
200 g svartrot, skalad och skivad
2,5 dl vispgrädde
3.5 dl mjölk
4 klyftor vitlök, skivade
1 gul lök, skivad
2 tsk salt
0,5 tsk vitpeppar
2 msk smör
60 g getost (vit)
Koka potatis och svartrot i grädde och mjölk tillsammans med vitlök, gul lök, salt och peppar i 10 minuter. Smöra en 1,5 liters ugnfast form. Häll potatisblandningen i formen, smula i getost. Grädda ca 20 minuter i 175 graders ugnsvärme.

4 skivor ryggbiff från vuxen älg, cirka 2 cm tjocka. (Är det från älgkalv rekommenderas två skivor per portion)
Banka ut skivorna med en köttklubba.
Krydda med favoritkryddan. För egen del så tycker jag nymalen peppar, någon form av viltkrydda samt salt är fullt tillräckligt.
Smält smör i en ganska het stekpanna. Stek skivorna snabbt till lagom innertemp, beroende på tycke och smak.
Servera med vinbärsgele eller ännu hellre, rönnbärsgele.

Ibland har man tur och befinner sig på rätt ställe vid rätt tidpunkt :-)