Sätter mig ner och slår upp en liten whisky. Samma procedur de senaste åren. Denna dag ska det vara en liten whisky ur flaskan som bara öppnas den 21 juli.

Idag är det nio år sedan min vän dog i en tragisk olycka. Han dog alldeles för tidigt och än en gång bevisar döden att den inte skiljer på ond eller god, ung eller gammal. Den bara slår till. Hårt och obarmhärtigt sliter den en människa från oss, oavsett om den personen är mitt i livet eller om den fått vara med länge.

Lördag den 19 juli för 9 år sedan satt jag och min vän i köket här i huset och pratade om allt och inget. Vi tog ett par whisky från en nyöppnad flaska och hade lite olika åsikter om den var bra eller inte. Jag vet att jag själv inte var så förtjust in den medan min vän menade att den var ganska god i alla fall. Vi planerade projekt framåt i tiden och säkert pratade vi också en del jakt, jag minns inte helt säkert.

Två dagar senare var han borta. Olyckan gav honom ingen andra chans. Olyckan ändrade allt och aldrig mer skulle vi sitta i köket här i huset och ta oss en whisky och prata jakt.

Man säger det så ofta men tyvärr så lever man allt för sällan efter devisen. Ta tillvara på dagen, i morgon kan det vara för sent.

Sedan den dagen står flaskan i barskåpet och varje årsdag, den 21 juli, öppnar jag flaskan och slår upp ett litet glas. Det får bli mitt sätt att hedra en vän som skulle varit med så mycket längre. Jag läppjar på whiskyn och känner smaken, nog är den ganska god i alla fall.

Skål min vän, var du än är!

Har nog aldrig varit med om att det kommit så mycket regn på så kort tid. Natten mellan lördag och söndag började det regn. 15 timmar senare hade drygt 100 millimeter landat på marken.

Det har respekt med sig och naturligtvis klarade varken bäckar eller åar av att svälja allt detta vatten. Översvämning på flera håll och tittade man på olika media så syntes det att en del drabbades än värre än vad vi gjorde.

Konstaterar också att många bilister med vanliga standardbilar har en övertro på hur djupt vatten de klarar att vada över :-)

En dag i bilen norrut, tre dagar vila, njuta och bara vara och sedan en dag i bilen hem. Där har ni konceptet för en lyckad långhelg i Djupdal.

Visst är det både en och två som idiotförklarar en när man kör drygt 100 mil enkel resa för att få tre dagar med avkoppling med hemlagad god mat, natur, fjäll och faktiskt även lite snö här och där. Men är det mer tokigt än att ta flyget och ta sig till Paris eller någon annan ställe söderut för en weekend? Det tycker inte vi i alla fall och om det nu ändå är så att detta är beviset på att man är tokig, ja då är jag gärna det!

När man rör sig i skogen som jägare stöter man ofta på lämningar av ett gammalt torp eller backstuga. Ibland bara som en markering i skogen men även en grund från ett hus kan synas överväxt och naturen är på vägs att ta tillbaka vad den en gång lånade ut till någon strävsam människa som sökte sin lycka med ett eget hemman. I de bygder där jag är född och uppvuxen fanns det förr i tiden många små torp där man levde under minimala förhållanden. I en gammal skrift beskrivs socknen enligt följande

” Befolkningen vid pass 529 pers. Allmogen är av ganska stadigt lynne, vänlig och redlig. Jordarten är dels svartmylla, dels sandjord. Höstsädet är här mest överallt vidtaget jämte boskaps- och biskötsel, säden ger 5te till 6te kornet. Här brukas jämväl med fördel linsädet, och linet i denna trakten är av bästa kvaliten. Sjöarna äro få, och trakten är icke fiskrik. ”

När jag ibland stannar till vid något av dessa gamla torp händer det att jag önskar man kunde vrida tiden tillbaka, bara för att med betraktarens ögon få se hur det verkligen fungerade och hur det var på den tiden. Tänk att få stå där vid sidan och bara titta några timmar. Jag tror det vore nyttigt för oss alla. Vi kanske inte skulle ta så mycket för givet efter den stunden.

Var igår ute och åkte en sväng och stannade till vid detta gamla hus och lada. Vet egentligen inte något om vem som bott i huset men om huset väggar kunde talat så hade jag säkert fått höra en fantastisk historia. Tycker ändå några bilder talar på sitt sätt, ett tyst men uttrycksfullt sätt.

För den som hängt med på hemsidan sedan tidigare så vet ni att jag parade Birka våren 2011 med Reces Rio. En parning som jag trodde otroligt mycket på och vi såg verkligen fram mot att både föda upp en kull valpar och även behålla en valp själva. Tyvärr gick det ju inte som planerat och några valpar efter Birka blir det aldrig efter de komplikationer som uppstod.

Nu är det ju så lyckosamt att Birka har flera kullsyskon som gått väldigt bra i skogen och när hennes bror, SJ(LÖ)CH SUCH Fällestrands Bonzo, fick para några riktigt bra tikar var det inte svårt val att ställa sig i kö på en av dom. Den som tilltalade mest var den första som parades, nämligen NORD J(LÖ)CH Hänsjöns Kiwi

Att det var just den som föll mig mest i smaken finns flera anledningar till. Dels är tiklinjen mycket stark när det gäller den jaktliga biten. Tidigt jagande hundar och bra bredd i kullarna. Kiwi som är född våren 2010 gjorde klart sitt Svenska JCH redan den 2:a september 2011, lite drygt ett och ett halvt år gammal. Sitt Nordiska championat fixade hon så att det var klart i god tid innan hon blev två år (Kiwi blev därmed tredje generationen i följd som är Nordisk jaktchampion). Samtliga av hennes kullsyskon är dessutom startade på prov och alla utom en har gått till pris.

En annan viktig del var också att Kiwis far är Reces Rio, alltså samma som jag parade Birka. Genom att ta en valp ur kombinationen Fällestrans Bonzo och Hänsjöns Kiwi fick jag mycket av det jag skulle fått i den planerade kullen på Birka och Rio. Rio är fortfarande sparsamt använd i avel men resultaten hittills är mycket bra och jag är ganska säker på att han kommer att hamna väldigt högt i avelslistorna framöver.

Ser man till stamtavlan så är det svårt att önska sig så mycket mer då de flesta av hundarna har visat fina avelsresultat med hög procent meriterade avkommor. Bara att hoppas att Bonzo och Kiwi för arvet vidare.

I mitten av april fick vi alltså hem vår nya jämthund, Hänsjöns Queen, som vi här hemma kallar för Enja. Två månader har nu gått och givetvis går det inte att säga så mycket än vad det ska bli utav henne. Konstaterar dock att det är en otroligt trevlig valp med kanonstabilt psyke och hög social nivå. Hon har en bra exteriör och spretar det inte iväg åt något håll, som det ibland kan göra med valpar, så blir det nog någon utställning framöver.

Visst är det ett tag tills man kommer att börja men man längtar verkligen till att få komma igång och jobba med henne i skogen också.

Tre jämthundar släpper lös i trädgården. Fullt ös hela tiden, eller rättare sagt, fullt ös så länge Enja jagar på de vuxna :-)

En glad och trevlig midsommar önskas er alla.

Fällestrands Birka, Fisktjärnlidens Blixten, Hänsjöns Queen

Milo (Blixten) är på besök över midsommar och Enja (Queen) gillar att få en ny kompis att rusa med. Passade naturligtvis på att fota jämtarna tillsammans.

För oss som ser fram mot jakten och att återigen få höra ett härligt ståndskall, eller ett klingande drev, så är varje dag som tar oss närmare augusti att se som positivt. Det är ju en dag närmare släpp. Men har man inte kommit igång tidigare så är det verkligen hög tid nu. Tre månader är ett minimum för att med gott samvete kunna säga att man har en vältränad hund inför jakten.

Birka är otroligt roligt att träna. Nekar aldrig och älskar verkligen alla former av träning.

Skrev i våras en artikel om försäsongsträning som var publicerad i Jaktjournalen. Hade då mycket kontakt med Åsa Fjällström från Vilhelmina (www.knusa.dinstudio.se) som delade med sig av sina erfarenheter när det gäller träning av hundar. Som jag skriver i artiklen, vi har mycket att lära av draghundsfolket! Missade du artikeln i Jaktjournalen så kan du läsa den genom att klicka här

Har varit igång ett tag med sporadisk träning men nu blir det mer strukturerat. Målsättningen är varierad träning varannan dag fram till säsongen börjar. Till en början blir det mestadels lågintensivt träning men om ett par veckor fyller vi på med mellan och i juli kommer även högintensivpass att finnas på schemat.

Blir du inspirerad att ge din hund bästa förutsättningar och dig själv en bättre jakt? Läs artikeln. Behöver du prylar så passar jag på att göra lite reklam för den egna webbshoppen där du hittar springer, selar och flytväst till hunden. http://butik.allmogejakt.se

Var full fart i trädgården idag när två av valparna ur Milos kull var på besök. Enja som är fyra veckor äldre ska förstås mästra och klå upp de som är mindre ;-)

En bra bäverjakt är något som är väl värd att lägga några dagar på. Årets vårresa till jaktmarken i Västernorrland förlades som vanligt till de sista dagarna då bävern är lovlig.

Märktes tydligt att våren var ovanligt sen detta år. Mycket snö kvar och mer vatten än vanligt i alla åar och bäckar.

Vädret under jakten var väl kanske inte det bästa. Kraftig vind och även en del regn ställde till det en del men helheten blev ändå mycket trevligt.

Vi jagar i stort sett uteslutande från kanot vilket är en härlig jaktform då man ljudlöst glider fram på vatten. Blir ofta många andra observationer och upplevelser när man jagar på det sättet. Älg, räv, bäver, utter och mängder av sjöfågel fick vi chans att studera.

Några skott small också och för egen del blev det en fälld bäver under sista jaktdagen. Även David och Karl som var med på resan hade jaktlyckan med sig och på resan söderut finns fina skinn i bagaget. Även bävergäll till snapsen och kött att röka har vi tagit tillvara.