Vädret svänger fram och tillbaka och för tillfället tycker jag SMHI och andra väderlekstjänster har mycket svårt att ens vara i närheten av sanningen. Ena dagen säger man att det ska bli kallt och någon centimeter snö. Tio timmar senare har man ändrat sig och menar att vädret blir rejält milt och ostadigt med 20-30 millimeter regn. Känns inte så värst seriöst det som de håller på med, speciellt inte när man ser till vilka resurser som läggs på detta.

För tillfället är det i alla fall skare som inte tillåter släpp av hundar, åtminstone inte de med lite jaktlust och vilja att hänga på. Senast jag släppte Birka blev det drygt tre mil hon fick röra sig. Mycket skällning men också flera stötningar i det skrapiga föret. Blir istället till att spårträna med Enja. Hon sköter sig riktigt bra och trivs med att vara ute med husse i alla fall.

Med lite tur får vi tillbaka en del av jaktsäsongen som var på vägs att gå förlorad. Håller just nu tummarna för att såväl SMHI som yr.no ska ha rätt i sina gissningar och att det blir mildväder en tid framöver. Har absolut inget emot vinter men snö och kyla som varvas med mildväder och regn vilket i nästa skede resulterar i skare och förstörd jakt, det ogillar jag väldigt mycket.

Det hårda snötäcket är inte mer än någon decimeter så regn, blåst och plusgrader kan ge en ny barmarksperiod, som sagt man håller tummarna :)

Vill på detta sätt önska er alla en riktigt God jul och för den som har lust så får ni gärna läsa mitt lilla julkåseri.

Så här när tiden närmar sig jul och det bara återstår några timmar tills almanackan visar 24 december tar jag mig en funderare och låter tankarna fara iväg.

Julskinkan sjuder på spisen. En klimatsmart skinka från ett vildsvin som levde sina dagar i skogarna kring byn.
Köttbullarna är också tillagade av råvaror från vår natur. Egna köttbullar gjorda på älgfärs hör julen till. Att älgen som bidragit med köttet skälldes av den egna jämthunden, gör nog att de smakar ännu bättre.
Inspirerad av min mormor, som alltid bjöd på fantastiska julbord, har jag de senaste åren lagt in sill. Rödlök, purjolök och annat gott ska det vara i den. Nu står den i kylen och till julafton är den klar.
Mjölken till gröten har jag köpt i affären men den skulle kunnat vara hämtad här i byn där en mjölkbonde fortfarande kämpar på.
Till fikat kommer det serveras av hustruns saftiga saffransbullar som för några dagar sedan bakades i köket och spred en ljuvlig doft. Lingonkakan är även den ett verk av hustruns bestyr och lingonen i den plockade jag själv i höstas.

Listan kan göras lång över vad vi själva lyckats bidra med bland allt det goda som dukas upp. Det känns bra och till och med så man är lite stolt över att faktiskt vara lite självförsörjande på något område. Frågan är bara hur länge får vi chansen till att fortsätta så här. Vissa dagar när man inte ser allt från den ljusa sidan så blir man faktiskt lite fundersam.

En del tycker säkert jag börjar bli tjatig men detta är verkligheten, och det går inte blunda så länge till! Den vargpolitik som just nu verkar styras från Bryssel och EU, ivrigt påhejjad av inhemska djurrättshaverister och urbaniserade människor, är ett väldigt hot mot det jag ser som frihet och livskvalité.
Stora område i Sverige tvingas redan leva med det, ja exakt, de tvingas. När något sker mot ens vilja och man inte ens har rätten att påverka då är det inget annat än tvång. Konsekvenserna syns också. Fäbodbruk och frigående tamdjur blir allt ovanligare. Människor tvingas lägga ner sin verksamhet. Gårdar står obrukade och betesängar och åkermark växer igen.
Friheten att ta med sin hund ut i skogen för jakt och friluftsliv är starkt begränsad. Många är de som hittat sin jaktkamrat lemlästad. Syner som etsats fast på näthinnan tillsammans med tårarna över en förlorad vän.
En av de senaste dårskaperna bedrivs just nu i trakterna kring Junsele. Där våldför sig Naturvårdsverket och Svenska staten på ett antal renägande samer. Miljontals kronor läggs på att försöka få en rysk varg att få valpar mitt i renarnas vinterbetsområde. Vargrivna renar, splittrade renflockar och stressade djur är bara några av de problem detta kommer att innebära och då har jag inte ens nämnt de arbetsrelaterade olägenheter detta ger samt den psykiska stressen att hela tiden oroa sig för sina djur.
Tar man sedan en titt på notan för detta dårskap så är parallellen ofrånkomlig. Några mil därifrån, i Åsele kommun drog man in ambulansen för den ansågs för dyr. Besparingen räcker inte ens till för att täcka de kostnader som nu läggs på dårskapen som beskrivs ovan.
Visst, det är inte samma budget, men oavsett vad man tycker så i slutändan är det samma plånbok som pengarna tas ur. Det är skattepengar som du och jag betalat in men nu räcker de inte till folkets trygghet, med det finns i överflöd när lekstuga varg bedrivs och en rysk vargtik ska få jaga renarna ifred.

Nu tänker jag ändå luta mig tillbaka medan skinkan kokar färdigt. För några dagar avser jag inte ägna någon energi på vargproblematik, EU, dvärgbandmask, livsmiljöförstörande vindkraftverk eller annat skit.
Jag tänker faktiskt bara ta det lugnt. Njuta av tiden. Låta maten smaka och kanske blir det också tid för en sväng till skogen.
Till er som orkade läsa allt detta raljerande så vill jag återigen önska en riktigt God Jul och glöm inte bort att samla era nära och kära och ta väl hand om varandra.

Så var det äntligen dags att lite mer på allvar påbörja Enjas träning. Hittills har präglingen bestått av spårning och även varit med vid ett antal döda älgar.

Hon är nu 10 månader, fyller faktiskt idag, och efter att hon löpt tycker jag hon mognat till ordentligt. Enligt mitt sätt att se på det här med hundträning och ålder så tycker jag att hon börjar närma sig rätt ålder och dessutom, verkar hon mentalt mogen för det. Blev ett par timmar i skogen och Enja såg ut att trivas alldeles utmärkt.

En planerad resa till stugan i norr fick tyvärr ställas in med kort varsel. Inget kul, men tyvärr råder man inte över allt som händer runt omkring.

Rapport från trevliga grannar i byn som kollar till stugan åt oss meddelar att snötäcket snabbt växer så nu är det verkligen full vinter där uppe. Nästa tillfälle att fara upp får vi se när det blir men det låter som det är dags att ta fram skotern då.

Även här hemma är det vinter. Turligt nog har vi klarat oss ganska bra just häromkring så det är fullt jaktbart med endast 15-20 centimeter snö. Ett par kalvar återstår att fälla och kanske kan det bli tillfälle att börja på lite med Enja som nu mognat till ordentligt.

En sak är i alla fall säker, hundarna gillar snö och kyla mycket bättre än lera och blötta.

Viltkött är helt klart en fantastisk råvara och med lite trixande i köket blir det oftast en utsökt måltid. För egen del så är älg, hjort och ren på topplistan men tillgången på vildsvin gör att man även provar en del varianter på detta kött.

Karrén är ofta en bit som underskattas men rätt tillvaratagen och tillagad blir den väldigt saftig och smakrik. Testade ikväll en variant med vitlökspesto som smaksättare.

Bjuder på receptet här och det är värt att prova kan jag lova.

1. Lägg 4 skalade schalottenlökar, 3 vitlöksklyftor och 3 matskedar pesto i en matberedare/mixer. Mixa till en slät röra.
2. Skär ett djupt snitt i sidan på karrén och veckla ut köttet
3. Fyll den med pestoröran, salt och peppar.
4. Bind ihop karrén med steksnöre
5. Salta, peppra och bryn ytan i en stekpanna med smör.
6. Lägg karrén i en form och sätt i ugnen på 125 graders värme.
7. Stek i ugnen till innetemperaturen kommer upp i 65-70 grader.
8. Låt vila några minuter innan den skärs upp i centimetertjocka skivor.
9. Servera med potatisgratäng, lingon och lite grönt för den som så önskar. Ett glas rött passar utmärkt till denna rätt.

Då har jag till slut hamnat i dilemmat! Ska jag eller ska jag inte? För tillfället har jag bestämt mig, jag ska inte!

Det gäller huruvida jag ska börja skjuta vildsvin för Birka och om jag helt enkelt ska tillåta att hon jagar dom. Senast nu i helgen så tyckte i alla fall Birka att det var ok.

Ser jag tillbaka så trodde jag ändå till mitten av förra säsongen hade jag hade en grisren hund men så var tydligen inte fallet. Vid en jakt som gästhundförare visade Birka att hon var allt annat än grisren. Upptag och bra jakt på en större galt blev det i tre timmar. Var väl sedan lugnt tills denna höst. Nu har hon vid ett par tillfälle när, hon inte fått tag på älg, hållit på med vildsvin istället. I söndags hade jag lite tid att studera hur hon jobbar och det som gör mig lite villrådig är just att hon gör jobbet på ett, till synes, mycket bra sätt. Lagom avstånd och inga dumheter men jag är ändå villrådig. Det är ju en älghund som jag vill ha men samtidigt blir det väldigt mycket jakt om man även tillåter vildsvin. Det finns många duktiga vildsvinhundar som är specialister, kanske bättre att låta dom sköta det.

Frågan är om hon kommer att prioritera vildsvinen eller fortsätter det vara utfyllnad när hon inte hittar älg? Samtidigt är jag väldigt rädd om henne och jag vet att riskerna för skador ökar betänkligt vid grisjakt jämfört med bara älgjakt. Nu är det så att många, väldigt duktiga hundar, funkar bra på både vildsvin och älg. Birka är dessutom redan färdigmeriterad på älgprov och bra mycket älg har stupat för henne så det kanske inte är så farligt.

Ja ja, vi får väl se. Men tills vidare får det ursprungliga gälla, inga vildsvin för Birka.

Kanske ändrar jag mig till nästa säsong. Kommer Enja igång bra så har jag ju en ren älghund där. För ett är säkert, någon grisjakt med mina jämthundar blir det inte förrän de är färdigmeriterade på älg.

Spännande vilt och roliga att jaga med löshund! Ska jag eller ska jag inte?

Är det något som påverkar min jakt så blir jag förbannad och just nu finns en uppenbar risk att så blir fallet i framtiden. Många före mig är drabbade så det är inte unikt på något sätt men jag tvivlar på att någon sett positivt på att få en vindkraftspark i direkt anslutning till där man bor, ja bortsett då från de penninggiriga som lyckas roffa åt sig några kronor till att lägga under kudden genom att upplåta mark eller annat till dessa projekt.

Är det dessutom i samma område som man sedan barnsben vandrat runt i en tyst och lugn skog, ja då finns risken att man drabbas i dubbel mening. Jag vet faktiskt inte hur det kommer att påverka varken min jakt eller min boendemiljö men jag vet redan nu att jag gillar inte tanken.

Visst, jag är självisk. Vindkraft är säkert bra för miljön och vi måste tänka på vår framtid. Hade kanske varit lättare att acceptera hela konceptet om det varit så att de som initierat projektet faktiskt gjort det för att göra en insats för just miljön. Som det är nu så är det ganska genomskinligt att plånbok och egen ekonomisk vinning är långt viktigare än natur och klimat. Att man sedan gömmer sig bakom miljöargumenten ger egentligen bara en fadd smak på alltihop.

Visst kan man hävda att jag är avundsjuk för det är jag nog faktiskt. Jag är avundsjuk på att inte ha makten att sätta stop för detta projekt! Samtidigt som jag konstaterar att ett fåtal personer tar fördelarna och ett flertal personer i flera små byar får leva med de negativa effekterna. För min del så kan det påverka min jakt och då blir jag faktiskt förbannad!

När det dessutom, högst påtagligt, påverkar trevligt folk man trivs med, ja då har jag ännu en anledning att definitivt inte gilla vad som eventuellt är på gång!

Att mötas av denna syn när man släppt jämten och står och väntar på upptag är i alla fall inget som tilltalar mig

Idag är en sorgens dag. Landets politiker tog idag fram hammaren och slog ytterligare en stor och lång spik in i kistan för en levande landsbygd. Beslutet om att tillåta en etablering av varg i Västernorrland/Västerbotten/Jämtlands inland är inget annat än en fortsättning av maktmissbruket på landsbygden, som pågått en längre tid, och de som fortsatt försöker arbeta, leva och trivas där. Övergreppen har pågått i Värmland, Dalarna, Gävleborg med flera platser under flera år och nu är det norra Sveriges tur.

En levande landsbygd är beroende av att människor vill och kan leva och bo där. För att vilja bo på en plats så ska man trivas och det gör man bäst genom att kunna påverka och känna sig delaktig.

Hur kan någon som bor på landsbygden i utsatta områden kännas sig delaktig och med möjlighet att påverka när man läser genom de senaste besluten när det gäller vargfrågan?

Sveket från politiker och beslutsfattare är värre än någonsin! Lögnerna från partiska forskare blir bara värre och värre!

Var och en är förstås fri att ha sin egen åsikt både om varg och om politiker men nog kan man bli något frustrerad när man tar sig tid att läsa nedanstående artiklar.

Regeringen: Ingen flytt av vargtiken
Genetikprofessor vägrar svara på frågor
Olyckligt att det blivit så
Flyttvargen ett undantag i renskötselområdet
Samerna bestörta över flyttvargen
Flyttvargens valpar ska adopteras bort
Regeringen utnyttjar kryphål

Birka går mycket bra just nu. Släpp idag och upptag efter 10 min 600 meter ut. Kort gångstånd innan det blev fast. Stod cirka 40 min sedan stötning av joggare som var ute. Kom förbi mig i sakta gångstånd med två vuxna hondjur. Tyvärr satt skottet några millimeter högt, kunde vi konstatera vid flåning, så älgen gick undan en bit innan Birka åter fick stopp på den. Skällning där och mycket bra arbete tills älgen förpassades till andra sidan.

Riktigt nöjd nu när älgen hänger flådd och putsad i slaktboden. Snart är det dags för lite trevligt umgänge, matlagning står på schemat och älgfilé på menyn.

Birka med den fällda älgen efter ett mycket bra jobb.

-9 grader och sprakig snö på backen. Inget önskeväder precis men har man budat till jakt så är de det som gäller. Hade väl inga jätteförhoppningar om dagen men ack så fel man hade.
Tre jämthundar lös i markerna på lite olika platser och fyra passkyttar utplacerade. Birka fortsatte med sin goda vana och upptag på första sökturen. Upptaget kom på drygt en kilometer så jag hörde det inte men rapport via radion. Tog en stund att ta sig runt men väl där hördes Birka tydligt. Dock ville det inte stå stilla utan var oroligt med korta förflyttningar. Lyckades få en skymt av älgen när den passerade en väg. Att det var en ensam älg var ställt utom allt tvivel, men var det en liten tjur eller ett hondjur?

Svaret kom efter cirka en och en halv timme. Älgen, som visade sig vara en liten kviga, kom i sakta gångstånd rakt på min bror Peter som stod och väntade på att Milo skulle komma tillbaka efter att hans älgar hoppat i en sjö. Peter tog tillvara på läget och kvigan låg i backen, till Birkas stora glädje.

På morgonen hade Milo fått tag på ko med kalv som kom strax utanför skotthåll för Andreas. Älgarna fortsatte förbi passet och valde sedan att simma över en sjö. När Milo är på tillbakagång hittar han en ny älg som även den väljer att gå ut i passet hos Andreas. Denna gång inom skotthåll och ett par smällar sedan låg den i backen.

Där ser man vad fel man kan ha. Misstänkt dåligt väder förbyttes i jaktglädje. En älg i backen för vardera hund och extra kul eftersom detta var debut för Andreas som älgskytt.

Den gamle kan än och lika roligt tycker han det är fortfarande att rycka pälsen av den skjutna älgen.

Andreas fixade debuten som älgskytt utan problem