Så var då äntligen drömresan igång! Planerna på en jaktresa lite utöver det vanliga har funnits sedan ett antal år tillbaka men sen ska allt stämma innan det kan bli verklighet. Kan redan här konstarera att utan min fantastiska fru Carina hade det inte funkat.

Känns fortfarande lite overkligt att man lämnade Sverige och -18 i tisdags morgon för att via tåg till Danmark och Kastrup påbörja en flygresa med destination andra sidan jordklotet och Nya Zeeland.

Idag på morgonen när jag klev av planet i Singapore och solen steg upp bakom palmliknande blad +32 grader och fuktig luft så börjar det bli verklighet.

Sitter i skrivande stund på planet igen efter en 14 timmar väntan i Singapore och de sista 800 milen ska avverkas innan själva jaktäventyret kan börja!
Någon uppkoppling finns inte på detta plan så när ni läser detta trampar redan de småländska fötterna marken på andra sidan, men det var lång väg hit.

Hur jakten kommer att bli har jag inte en aning om. Det enda jag vet är att flygbiljetten tar mig till Christchurch på sydön och där väntar en hyrbil för mig och två goda jaktkompisar.

Kronhjort, wallaby, gems, thar med mera finns på den jaktliga menyn. I tillägg till det en natur som ofta beskrivs som paradiset på jorden.

Om jag lyckas förmedla något av de upplevelser och vyer som kommer att förverkligas den närmsta tiden vet jag inte men kameran finns med och finns det bara någon form av vettig uppkoppling så ska jag i alla fall försöka.

Tills dess, lev väl och må gott. Men glöm framförallt inte, – Vi lever bara en gång och inget löfte om morgondagen har vi så ta tillvara denna dag på bästa sätt. Det tänker i alla jag göra!

Jaha, då var det slut och sex månader älgjaktsäsong till ända. Avslutade idag med jakt i Österås. Samtliga älghundförare på plats och skällning blev det. Tyvärr hittade vi inga kalvekipage men finfina jobb av både Birka och Mira. Bara att ta nya tag och se framåt. För visst slutade säsongen idag men nu börjar också väntan på nästa. I morgon är första dagen på den väntan och det är faktiskt bara 183 dagar kvar till älgjakten börjar.

Fin start på dagen med brasa och kaffe.

Vilket väder, solsken så den rent av gjorde ont i ögonen.

En av få gånger som älgen hade några meters försprång. Blev ett antal stötningar innan jag lyckades koppla Birka på denna något för stora kalv

Hej då, nu blir det till att längta till nästa älgjakt, bara 183 dagar bort!!!

Fredagkväll och kvicksilvret sjunker allt djupare på termometern. På himlavalvet skiner en, i stort sett klotrund, måne sitt vinterbleka sken. Arbetsveckan är för många slut och helgens jakt står inför dörren. Kanske har man varit ute i kylan och längtat in till värmen och favoritfåtöljen. Då kan det sitta fint med en liten whisky för att värma sig med och ikväll kommer den att smaka bättre än vanligt, för nu kan man även njuta av glaset man dricker ur.

Dessa vackra whiskyglas med motiv av Hag-Hans Engstedt kom idag med posten. En fröjd för ögat och de pryder verkligen sin plats. Har ni missat Hag-Hans är det verkligen på tiden för bättring. Ett besök på Vildmarksgalleriet är värt varenda minut. Fin miljö och fantastiska alster att vila ögonen på. Dessutom kan du investera i bland annat dessa fina glas. Gör ett besök redan nu genom att klicka på länken här, så kommer du till hemsidan för Vildmarksgalleriet i Ockelbo. www.vildmarksgalleriet.se

Åtta dagar kvar av säsongen och idag blev det en riktig höjdardag. Min bror Peter och jag for ut till en av markerna vi jagar på. Birka och Milo fick komma lös på morgonen. Släppte Birka vid en vändplan och stod som bäst och plockade iordning på alla prylar som ska med när upptaget kom cirka 300 meter bort. Gångstånd mot mig!!!

Det blev stopp endast 150 meter från där jag stod och ganska snabbt konstaterades att det var två älgar som hon skällde. Såg ju ut att bli en lätt match men där tänkte jag fel. Det blev istället skällning mellan tre och fyra timmar innan Peter kunde avsluta jakten.

Var inne på ståndet fem gånger utan att få rätt läge, täta planteringar, skogsmaskinförare i bilar, knarrig snö ställde till det en del. Till slut stod det fast i kanten av en mosse men trots att jag var inne på mindre än 15 meter kände jag inte att jag kunde avlossa ett säkert skott och tur var det. Hade jag lyckats så hade det blivit en svettig transport av den älgen.

Sista metrarna fram blev för mycket och det resulterade i en lätt stöt och gångstånd ut mot ett hygge dit jag visste Peter hade sökt sig för att vara med vid eventuell stöt. Kollade på pejlen samtidigt som jag hörde Birkas skall och så kom den efterlängtade studsarsmällen. Sällan man blir glad för en smäll men nu blev jag det. Peter fick skjuta kalven för Birka och hon fick lite lön för det utmärkta älgarbete hon gjorde.

Vilken härlig dag det blev i skogen!

Är det vinter ska det också vara vinter. Det är min åsikt i alla fall. Visst är det fint att kunna jaga en hel säsong utan problem med snö och kyla men samtidigt saknar man den riktiga vintern.

Tur då att man kan njuta av det bästa av två världar. För det kändes faktiskt som en annan värld när vi kom upp till vår stuga för några dagar sedan. Vi lämnade Småland med endast någon centimeter snö och hamnade mitt i ett fantastiskt vinterland i Västerbotten.

Vi njuter av lite ledigt och bjuder här på några bilder från dagens tur med skotern. Man vill knappt lämna skotern och gå in men -20 ger vackra vyer men det sliter på att vara ute.

Var ute med Enja igår för att leta efter lite älg. Hittade ett fint spår som vi började spåra på. Ganska snart blev det problem då älgen gått in i ett område med mycket färskt grisbök.

För någon vecka sedan sköt jag ju ett vildsvin för Birka så nu tänkte jag det kvittar om hon jagar dom igen. Släppte i området idag på morgonen för att möjligen skjuta ett vildsvin eller åtminstone störa dom lite så att jag och Enja kan ha området och spåra älgar i ostört.

Birka for runt bland grisspåren och efter en stund såg det ut på GPS-en som hon fick tag på ett utspår. Det tog ytterligare några minuter innan upptaget kom drygt en kilometer ut. Stånd och gångstånd blandades och till efter en knapp halvtimme kom det över ett hygge en bit från mig. Men det var inget vildsvin! Birka hade istället hittat ko med två kalvar som hon nu jobbade med.

Strax efter att gångståndet passerat hygget blev det stopp pånytt. Som vanligt vid denna tid på åren var det ganska oroligt på ståndet. Stod en stund och sedan började kalvarna röra på sig och kon följde förstås efter med gångstånd som resultat. Nytt stopp efter några hundra meter, stilla en stund och sedan ny förflyttning. Fick kämpa för att ta mig runt och komma i rätt vind men till slut föll alla bitar på plats. Birka jobbade på mycket bra och hon verkade uppriktigt nöjd när kalven föll efter två och en halv timmes skällning. Husse var också ganska nöjd med både hundjobb och resultatet.

Valparna efter Fisktjärnlidens Blixten (Milo) och Brännforslidens Freja är nu cirka 10 månader och rapporterna börjar komma från skogen. Kan konstatera att dessa verkar otroligt lovande. Olika hur mycket de varit i skogen, någon har valt att avvakta till kommande säsong och några har valt att smygstarta lite redan nu. Parningsvalpen som stannade hos min bror ser ut att ha en hel del jakt i sig. Varit lös i skogen ett fåtal gånger. Söker ut väldigt bra och ligger ute upp mot 20 minuter och knappa kilometern ut. Vid första släppet blev det älgkontakt på en stött älg. Hängde efter totalt ett par kilometer så vilja verkar finnas.

Tre av dom har skällt älg och värst är en av hanarna som ägs av Oskar Gustavsson. Första gången den hanen skällde älg var förra veckan och vilken start! Upptag vid 10 på förmiddagen och sedan älgarbete och skällning i 9,5 timmar. Oskar var inne på ståndet ett antal gånger men inkallningen var väl inte helt perfekt ;) men 19:30 blev det i alla fall koppling.
Två dagar senare var det dags igen och denna gång fast i upptaget. Efter två timmar var Oskar inne på ståndet och kunde fälla en kalv, vilken lycka!

Om det blir någon mer parning får vi se. Hade varit kul men någon tik till och lite extra kul nu eftersom första kullen verkar så väldigt lovande. Vi får väl se om det lockar någon mer tikägare att höra av sig. Milo blir ju trots allt tio år till våren så det börjar nog närma sig sista chansen om man vill ha någon mer kull efter honom.

Atle, valpen som hamnade hos min bror och som nu börjar ta för sig i skogen.

Vilken start det blev på 2013. Älgjakt tillsammans med min bror på årets första dag gav mycket bra resultat. I stort sett barmark och nästan som en omstart på säsongen. Fina ståndskall blev det i många timmar. För Milos del var det tyvärr ett ej skjutbart djur men Birka hittade rätt ekipage idag.

Vy från min brors hus. Inte kan man tro att det är 1 januari. Bara för någon vecka sedan låg snön knädjup men idag börjar vi om på flera sätt.

Upptag på ko med två kalvar. En kort förflyttning och sedan fast i drygt en timme innan jag kunde komma in på ståndet. Inte alltid lätt att få ett bra läge på en kalv när det finns en ko och ytterligare en kalv samt en hund att ta hänsyn till. Luckan kom i alla fall och kalven var i backen. Birka var snabbt framme och luggade men då den andra kalven gjorde ett utfall innan kon och den drog iväg så hängde Birka förstås på och med nytt stopp några kilometer bort som resultat. Där blev det sedan skällning i drygt tre timmar, misslyckade inkallningar, stöt och förflyttning men till slut var hon nöjd och kom när jag visslade.

Lite extra kul var det att dagens kalv föll endast trettio meter från där jag fick skjuta en fin tjur för Birka förra året. Ett vacker område med fina kullar för älgarna att stå i och jag kan lova det var en mycket nöjd skytt och hundägare.

När vi sedan var på vägs ut ur skogen ser vi ko med två kalvar lämna området som vi jagat i. En kort stund senare inträffar något otroligt. Mitt framför mig i ett skotarspår hittar jag den kolvkamhöjare som jag tappade i höstas. Känns som det var många fina tecken på ett härligt år tagit sin början. Nu inriktar vi oss på att det fortsätter så med mycket skällning och bra jakt.

Väldigt kul att få fälla en kalv för Birka efter ett mycket bra jobb och dessutom på årets första dag.

Dom klassiska orden i rubriken har vi hört några gånger. Den svenska översättningen av Alfred Tennysons dikt som i svensk version heter Nyårsklockan. Dikten är högtidlig på något sätt.

För ett år sedan skrev jag några rader och inför 2012 nämnde jag att det fanns intressanta projekt på gång. Det som närmast fanns i tanke då var vår planering inför köpet av stugan i Djupdal. Allt gick bra och så här i efterhand så var det ett lyckat val. Vi har redan haft ett antal fantastiska dagar där uppe och ser fram mot fler.

Första vyn av stugan

Jämthundsvalpen som var beställd blev också realiserad genom Hänsjöns Queen, eller Enja som hon kallas, och nu är hon knappt valp längre. Injagningen har så smått påbörjats och till hösten blir det förhoppningsvis framsteg. Kullen verkar mycket lovande och flera av hennes kullsyskon har presterat fina jobb i skogen.

Enja, strax efter hemkomst

Kul också att det blev en kull valpar efter Milo. Min bror tog parningsvalpen så även den ska bli intressant att följa under 2013. Har han lite av sin fars egenskaper så bör det bli en del skällning framöver. Milo däremot börjar närma sig pension. Han fungerar fortfarande men man märker att nio hårda jaktår börjar ta ut sin rätt.

Så här på de sista timmarna av året och när man sitter ner och funderar så blir det lite olika spår man kommer in på. Som vanligt finns en del jakter planerade och vad som blir verklighet får vi se. Men efter att ha tillbringat en hel del tid på sjukhus med sonen under december så slår det en ganska ofta att vara frisk och ha en bra hälsa är viktigast, utan det så blir det mesta tråkigt. Därmed får min nyårsönskan, till mig och min familj samt till er som finner nöje i att följa med här på sidan, bli ett 2013 i friskhetens tecken där vi alla mår så bra vi kan och får uppleva positiva saker som vi kan bära med oss framöver.

Ring in det nya och ring ut det gamla i årets första, skälfvande minut…

Sådär, nu behöver man inte stå som åsnan mellan två hötappar. Tog beslutet idag att skjuta vildsvin för Birka. Om beslutet var rätt eller fel, ja det får väl framtiden utvisa.

Hon har under hösten gjort flera fina jobb på vildsvin och jag har länge tveka om jag ska tillåta att det skjuts vildsvin för henne. Idag kom ytterligare ett läge och då fick det bli så. Hon är sedan länge färdigmeriterad som älghund och jag vet mycket väl hennes kapacitet. Hon har en okuvlig jaktlust och det är väl delvis det som bidragit till att mina förmaningar om att låta bli vildsvinen kommit på skam. Hon vill helt enkelt jaga och hittar hon ingen älg så får vildsvinen duga verkar hon resonera. Att få en sådan hund att gå förbi ett vilt som står för hund är inte lätt.

Såg tendensen i höstas uppe i norr. Jaga är det som gäller i alla lägen. Den gången var det färska björnspår och det var heller inget hon backade för. Någon skällning blev det inte på annat än älg men det ska bli intressant framöver om hon får en ärlig chans på en björn.

När det gäller vildsvinen i fortsättningen så får vi se hur detta påverkar henne. Hoppas hon fortsätter som tidigare. Älgen är nummer ett och annat får komma just i andra hand. Beslutet att skjuta ger i alla fall mer jakttillfälle då tillgången på vildsvin verkar just nu vara mycket på uppgång på hemmamarkerna. Är inte lätt nu när man bara letar efter kalvekipage men nu kan vi ju dryga ut det med lite vildsvin också.

Första vildsvinet som fällts för Birka