Med allt för lite jakt så har Birka redan börjat löpa, åtminstone ett par veckor tidigare än beräknat. Nu är väl det bara positivt med tanke på väder osv och att de eventuella valparna kommer att födas under en fin tidsperiod.

På måndag bär det iväg norrut för parning med Reces Rio och nu är det bara att hålla tummarna för att parningen går bra och att Birka blir dräktig. Klicka här för att läsa vad jag tidigare skrivit om denna parning.

Reces Rio och Fällestrands Birka

Har dessutom nöjet att kunna komplettera parningsresan med lite jakt. Något som man varit svältfödd på nu en längre tid. Kommer att jaga en del toppfågel och förhoppningsvis blir det vettigt väder som passar för just den jakten. Kommer även att göra att par reportagejobb när man ändå är iväg så nu ser man fram mot en trevlig vecka som äntligen innefattar lite jakt.

Snödjupet ställer till det får både jägare och det vilda. Man ser ganska ofta nu hur svårt framförallt rådjuren har det att komma åt mat. Det vilt som verkar leva livets glada dagar är istället räven. För dom finns mat överallt och tyvärr så verkar de ta ganska hårt på rådjursstammen just nu.

Med lite tur så kanske den ger fångst redan i vinter, om inte så får den vara en resurs i viltvårdsarbetet kommande år.

Stefan och jag har i alla fall gjort ett försök att bedriva lite viltvård i form av att bygga en värmländsk tunnelfälla med målsättning att fånga någon räv. Vet ju att det inte är så enkelt som att bara ställa ut en fälla så är räven fångad. Men med flitig inåtling och lite tur så kanske det kan bli någon i alla fall.

Om inte annat så får det bli ett bra komplement till vakjakten vid åteln och lockjakt med pipa. För varje räv man lyckas ta så minskar ju i alla fall rovdjurstrycket på rådjur och annat småvilt.

Vi byggde fällan hemma i garaget där det var varmt och skönt. Funkade fint att köra ut den med släpkärra.

Stefan har också sedan länge utfodrat rådjur och harar med ensilage. Sedan några veckor har jag också kört ut små högar med ensilage till olika platser. Det funkar bra att ta med ett lass på skotern när man ändå kör upp spår åt det vilda.

Det går ju att förena nytta med nöje, viltutfodring med skoter :-)

Härligt att kunna ha hundarna lösa i trädgården nu när det är så begränsat med jaktmöjligheter. Timme efter timme kan de hållas där med att stundtals jaga varandra för att i nästa stund gemensamt gräva ett djupt hål.

Birka

Tok-hopp av Selma

Trångt i de upptrampade gångarna

Birka

Selma

Birka

Milo och Birka

Projektet med nytt hundhus och nya hundgårdar är för tillföllet lite insnöat

Mängder av snö är det

Med några bilder vill vi önska alla en riktigt God Jul. Här i södra Sverige är i stort sett all jakt inställd på grund av den djupa snön. Men den traditionella jakten på julaftons förmiddag måste förstås genomföras. Med största sannolikhet kommer det att gå bäst för haren i morgon men ut ska man. Det blir ju knappast en riktig jul om man inte för börja med lite jakt och avnjuta en smörgås med julskinka.

Birka var inte speciellt imponerad över att få prova tometeluvan :-)

Jimmy gillar att busa ute i snön och lite snöbollskrig piggar ju alltid upp :-)

Än en gång, God Jul till er alla från oss alla.

Som jag tidigare nämnt så är det planerat en kull på Fällestrands Birka nästa gång hon löper, vilket troligen blir någon gång i januari/februari. Har varit mycket läsning av stamtavlor, telefonsamtal och funderingar men nu är det klart, det blir Reces Rio som planeras bli far till valparna.

Efter ett telesamtal med Jämthundklubbens avelsråd så fick jag rekommendationen att titta lite extra på hanen Reces Rio som skulle passa bra till Birkas stam. På pappret såg det väldigt intressant och bra ut men eftersom jag tycker att mentalitet och beteende hos våra hundar är mycket viktigt så fick det bli ett besök hos Rio och väl på plats så blev jag absolut inte besviken, tvärt om! Rio visade sig vara en mycket trevlig hane med härlig mentalitet och utmärkt trevligt sätt.

Rio är dessutom provad i avel med tre kullar födda senhösten 2009 och våren 2010. Dessa valpar har börjat mycket lovande. I första kullen, som är med Sörombäckens Dimma, skäller alla sju valparna vid ett års ålder.

Rio är en proportionerlig hane som inte är så stor vilket jag hoppas kommer att passa bra tillsammans med Birka. Vill du läsa mer om Rio så klicka här för att komma till Jyckedata.

Så här kommer valparnas stamtavla att se ut.

Just nu funkar det otroligt bra med bägge hundarna. Släpp och ståndskall i stort sett varje gång. Jag vet dock hur snabbt det kan ändra sig så det gäller att ta tillvara och njuta av varje sekund.

Började dagen med att jag släppte Birka och Peter släppte Milo. Birka blev först med att ta upp och fast i upptaget. En stund senare tog Milo upp, dock inne på grannmarken och där stannade det. Peter kopplade till slut Milo där.

Birka skällde mycket bra men i det frostiga föret tog det lång tid att komma in på ståndet. Väl framme ser jag bara ett huvudet på ett hondjur och innan jag sett något mer djur så flyttar det sig ett par hundra meter. Nytt stånd och denna gång i en sjökant. Jag kommer återigen in och nu får jag även se kalven. Får inget bra läge eftersom jag inte ser var Birka befinner sig och till slut blir det en ny förflyttning men nästa gång det stannar så är det rakt i passet hos Inge. Det tar inte lång tid innan han får fritt och kan släppa skottet. Kalven föll direkt och Birka var framme och luggade den. Kon visade sig vara av den tjuriga sorten och jagade Birka ordentligt innan hon drog. Det fick till följd att Birka hängde på och efter ett par kilometer var det stopp igen. Höll sedan på med sken/gångstånd/fast en stund tills Birka gav upp och vände åter mot kalven. Sammanfattningsvis så blev det en fin inledning på dagen, fast i upptaget och bra skällning och till slut en kalv skjuten på fast stånd.

Det var rejält blött där Birkas kalv föll men med fyra dragvilliga jägare så går det snabbt att få upp en kalv på fast mark.

Efter en runda i slakteriet blev det nytt släpp med Milo i en annan del av marken. Det tog inte mer än fem minuter så var det upptag och fast stånd. I en och en halv timme var det sedan full underhållning och det stod hela tiden inom 100 meter från Micke P som satt på pass. Till slut blev det en liten förflyttning och Micke fick den tid han behövde och en kalv var i backen. Milo fortsatte att skälla på kon och andra kalven som blev kvar ganska när skottplatsen och efter en stund var Peter framme och tog andra kalven. Full utdelning och tre fina kalvar i slaktboden.

Peter och Milo med de båda kalvarna lastade för transport till slakteriet.

Konstaterar att just nu är det enkelt att vara jaktledare och härligt att vara hundförare och hundägare.

Stora älgtjurar har definitivt inte tillhört vanligheterna i södra Sverige men idag såg jag en vacker syn när jag skulle ut och släppa Birka i hopp om att hitta någon kalv. Ett par hundra meter före jaktkojan i Österås behagade en mindre herrklubb visa upp sig. Tyvärr är bilden av lite taskig kvalité, dels beroende på att jag hade fel kamera i bilen och dessutom gryningsljus. Alla tre är 10 plus och herren i mitten bedömer jag hade 18-20 taggar, riktigt häftigt att få se dom i sällskap. Kan tyckas lite synd att vi inte har någon mer tjur att fälla detta år men desto mer lockande att chansen finns att alla tre är kvar nästa år eftersom alla grannlagen också har skjutit fullt.

Släppte Birka och hon gjorde en mycket fin söktur på drygt 20 minuter, kom sedan förbi mig och fortsatte i ny riktning och bara någon minut efter att hon stack iväg så kom upptaget. Det var lite oroligt i början och efter någon minut såg jag ett mindre hondjur som Birka kom med. Stopp efter 300 meter och sedan fast i en knapp timme men sedan började det flytta på sig. Försökte komma i rätt vind men tyvärr höll det hela tiden undan så jag inte kom runt innan det gick ut ur markerna.

Inne på grannmarken blev det flera stopp som varvades med sakta gångstånd. Till slut lyckades jag komma in på ett par hundra meter och inkallningen fungerade perfekt idag.

Släppte sedan Milo i en annan del av marken. Upptag på drygt 900 meter på andra sökturen. Fast i upptaget men tyvärr så stod det så till att det var omöjligt att komma inom håll. Blev en lätt stöt och efter en bra runda inne på markerna så passerade en åtta-taggad tjur hos en av passkyttarna som konstaterade att det var ett icke skjutbart djur och istället kopplade han Milo.

En mycket fin dag i skogen med timmar av ståndskall och gångstånd. Visst hade man gärna krönt Birkas jobb med ett skott men så blir det ibland. Hon gör hela tiden övertygande jobb i skogen och snart är det dags för ett jaktprov igen.

Dagen var planerad för arbete vid skrivbordet från tidig morgon till sen kväll. Dels reportage som ska göras klart och bakom ryggen en server som jag håller på att installera. Var uppe tidigare än tuppen, närmare bestämt vid halv fyra för att komma igång bra och arbetet flöt på bästa sätt men ibland blir inte dagarna som man planerat, och då i positiv mening.

Strax efter nio ringde telefonen och det var Stefan, en kompis i byn som ringde.
– Jag har en stund över, ska du med och jaga rådjur?
Tror säkert jag funderade en halv sekund innan jag bestämde mig att jag faktiskt behövde en paus och lite frisk luft.

Ett snabbt ombyte, hämta studsaren i vapenskåpet, på med kängorna och sedan iväg. Stefan hade redan funderat ut var han skulle släppa och jag smög mig in i skogen till ett litet hygge där Stefan menade att rådjuren mycket väl kunde komma om taxen fick upp.
Det tog inte många minuter innan de första trevande skallen hördes från Jaktsagans Nosa, som taxen heter. Hon är bara unghund och dagens drev var faktiskt bara tredje gången hon drev.

Drevet verkade tyvärr dra sig bort från mig och jag blev lite fundersam, som man ofta blir när drevet inte går som man tänkte sig, om jag skulle byta pass. Stod och lyssnade en stund och bestämde mig för att flytta ett hundratal meter för att komma i bättre läge för drevet som nu buktade riktigt bra. Började smyga mot den plats jag trodde skulle vara bättre men hinner bara ett tjugotal meter innan ett knäpp får mig att stelna till. Kikar mot det håll jag hör Nosa och då kommer rådjuret i sakta fart för att i nästa stund stanna upp och lyssna efter taxen. I samma sekund är jag skjutklar och skottet går.

Jaktsagans Nosa vid sitt första rådjur

Rådjuret faller i skottet och mindre än en minut senare kommer Nosa med fullt skall fram till rådjuret. Det blir en riktigt positiv stund då detta var första djuret som fälldes för Nosa efter cirka 20 minuters drev och dessutom på husse Stefans födelsedag. Grattis Stefan på födelsedagen och även grattis till en mycket lovande rådjurshund. För den som undrar så fyller Stefan 25, men jag kommer inte ihåg för vilken gång i ordning :-)

Husse Stefan med sin lovande taxtik, Nosa, vid hennes första rådjur.

Nattens regn hade förbytts mot strålande sol och hög luft. Ett buktande rådjursdrev som slutade med ett fällt vilt. Vilken tur att man lämnade skrivbordet en stund!