Författararkiv: Ted

SE J(LÖ)CH

Husses ögonsten, Fällestrands Birka blev igår klar med sitt championat då hon tog sitt tredje förstapris. Med den kapacitet hon har borde det kanske varit klart tidigare men lite otur och allt för mycket snö har ställt till det. Riktigt kul i alla fall att den tredje ettan blev en fullträff. Bra sök, upptag på långt håll, ställde om varje gång vi stötte och hör och häpna, hon kom när husse visslade :-)

Vad den slutliga poängen blir är än så länge preliminärt men ett riktigt fint prov blev det där Birka fick visa vilken kapacitet hon har när det stämmer. Älgen hon skällde var en liten skoveltjur som var väldigt lättstött men efter fem timmars skällning verkade han ganska less på sin efterhängsna förföljare.

Dock svider det lite extra idag att hon drabbades av alla komplikationer förra våren så att det aldrig blir några valpar efter henne. Får nu hålla tummarna och hoppas på att någon riktigt bra tik paras med Birka kullbror, SE J(LÖ)CH SE UCH Fällestrands Bonzo. Slår den önskan in ska jag stå bland de första i kön och be om att få köpa en valp. Vet att fler än jag hoppas på detta.

Bra start

Det har varit en bra start på älgjakten här hemma. Full fart från första dag och det som varit mest glädjande är Birkas energi och jaktglädje. Har ju hela tiden varit nöjd med henne men nu verkar hon tagit ett steg till. Söket har ändrats ordentligt och numera verkar standardsöket ligga på drygt 15 min och det är inte ovanligt att hon går ut över kilometern på sökturerna. Får hon ett slag eller känner vittring så blir det ytterligare avstånd och flera upptag har skett på 1500 meter eller mer.

Första veckan presterade hon några riktigt bra jobb och på tisdagen blev det utdelning. Upptag på drygt kilometern. Kort förflyttning på cirka 300 meter och sedan fast. När jag var på vägs in på ståndet fick jag sällskap av en annan hund i laget. Lyckades koppla den men älgarna märkte mig och gjorde en förflyttning. Efter det så var kon väldigt svår att komma in på men efter ytterligare en timmes skällning så gled det sakta ut i pass hos en av de danska gästerna. Han tog väl tillvara på chansen och kalven låg knappt hundra meter från passet.

Kan väl säga som så att det är sällan man ser en sådan glädje hos någon som skjutit en kalv. Extra kul som hundägare när skytten dessutom verkligen uppskattar hundens jobb. Tilläggas ska väl att han hade ståndskallet inom 400 meter i två och en halv timme så jag förstås att han var ganska svett när jag kom fram.

Söndagen var sista jaktdagen den veckan och Birka gjorde pånytt ett toppjobb. Upptag drygt kilometern ut. Gångstånd en bit och sedan fast. Tyvärr klantade jag till det då jag kom in första gången och det blev en förflyttning innan Birka började skälla igen. Därefter blev det blandat stånd och sakta gångstånd men efter en stund lyckades jag ta mig runt  i rätt vind och fick sedan bra läge och jaktlagets tredje vuxna älg föll i backen.

Birka var väldigt nöjd när älgen väl låg i backen. Nu är det bara att hoppas på barmark ett bra tag framöver. Mycket älg har vi sett och fina jakter väntar förhoppningsvis lång tid framöver.

Ludvigs härliga bilder

Under en av dagarna på septemberjakten lånade jag ut av min objektiv till Ludwig Arnlund. Birka gjorde ett bra jobb på en älgtjur som föll i passet hos Stefan. Ludwig var på plats och tog några härliga bilder som jag gärna låter er ta del av.

Kul att se hur en annan fotograf ser på en situation och hur man nyttjar den för att få bra bilder. Gillar verkligen bilden när Birka tar igen sig. Älgklöven i förgrunden skapar ett härligt djup och visar så bra vad det handlar om.

Titta och njut, för egen del så ska jag nog låna ut mina objektiv fler gånger :-)

Birka håller koll på älgen

Den är min

Närbild

Birka med sin uppfödare Lage

Trött

Nu tar vi nästa

Tack Ludwig för de härliga bilderna

Älgkött är nyttigt, gott och roligt

Kan direkt klargöra att jag absolut inte jagar för köttets skull. Samtidigt ska jag också erkänna att just viltkött är jag lite extra svag för. Får jag välja vad som hamnar på bordet så är det just viltkött som gäller. Som etta på listan kommer nog dovhjort, ett kött som verkligen har det lilla extra. Men älgköttet är också en fantastik råvara som rätt tillvaratagen kan ta en till riktigt kulinariska höjder.

Ska man i tillägg prata klimatfrågor, djurskyddsaspekter och nyttighet så är just viltkött svårslaget. De vilda djuren påverkar inte klimatet negativt, de står inte uppbundna året om, de behandlas inte med antibiotika och det är ett magert kött som passar väl in i dagens samhälle.

I början av 90-talet jobbade jag under några år som styckare på ett slakteri. Kanske inte det roligaste jobbet men idag är jag väldigt tacksam att jag fick möjlighet att skaffa mig den kunskapen. Visserligen resulterade det i en trasig axel men kunskaperna gjorde att intresset för tillvaratagande och även matlagning tog fart. Idag är det faktiskt en av höjdpunkterna när jag i lugn och ro får ta hand om en älg någon annat vilt. Kylrum och styckrummet här hemma används flitigt och med åren har mer och mer anpassad utrustning kommit innanför dörrarna. En lånad bandsåg, en rejäl köttkvarn, slipmaskin och nu senast en kammarvac-maskin gör arbetet än roligare och jag kommer flera gånger att tänka på vad en kompis sa när hon hade frysen full med kött och bär, ”man känner sig rik när frysen är full”

I veckan har jag styckat älghalvan som var med hem från septemberjakten. Perfekt skjuten och fin slakt. Mörad i kylrummet och slutligen styckad och vaccumpackad. Med den råvaran i frysen känner man sig, just det, rik

Ännu dröjer det någon vecka innan vi kommer igång med älgjakten i söder men i morgon lördag, den 1:a oktober, är det premiär för drivande hundar på rådjur. Såväl bössa som kamera är kontrollerade och 04:30 ringer klockan. Lär sova gott tills dess för kvällens firades på bästa sätt. Färsk ryggbiff från älg, potatis- och svartrotgratäng med vitlök och getost, svartvinbärsgele och en sallad. Till det ett glas rött. Nu vankas kaffe och en liten whisky som avslutning.

För den som vill prova så följer här receptet på gratängen och den kan verkligen rekommenderas. Receptet är hämtat ur den mycket fina receptboken Älg, från grangravad till tjälknöl, skriven av Anna Reidemar, Susanne Jonsson och Staffan Ling.

Det viktigaste i förgrunden, en klimatsmart ryggbiff från älg.

Potatis- och svartrotgratäng med vitlök och getost (4 port)
600 g rund potatis, skalad och skivad
200 g svartrot, skalad och skivad
2,5 dl vispgrädde
3.5 dl mjölk
4 klyftor vitlök, skivade
1 gul lök, skivad
2 tsk salt
0,5 tsk vitpeppar
2 msk smör
60 g getost (vit)
Koka potatis och svartrot i grädde och mjölk tillsammans med vitlök, gul lök, salt och peppar i 10 minuter. Smöra en 1,5 liters ugnfast form. Häll potatisblandningen i formen, smula i getost. Grädda ca 20 minuter i 175 graders ugnsvärme.

4 skivor ryggbiff från vuxen älg, cirka 2 cm tjocka. (Är det från älgkalv rekommenderas två skivor per portion)
Banka ut skivorna med en köttklubba.
Krydda med favoritkryddan. För egen del så tycker jag nymalen peppar, någon form av viltkrydda samt salt är fullt tillräckligt.
Smält smör i en ganska het stekpanna. Stek skivorna snabbt till lagom innertemp, beroende på tycke och smak.
Servera med vinbärsgele eller ännu hellre, rönnbärsgele.

Äntligen

Så var då äntligen jaktsäsongen igång. De 110 milen till jaktstugan uppe i Västerbotten gick riktigt behagligt tillväga. Alltid lika trevligt att komma fram och träffa människor som man bara träffar en gång om året.

Första dagen resulterade i älgkontakt i första såten men något skjutet blev det inte. Strax innan det var dags att bryta kom ett samtal från grannlaget. Ett djur påskjutet och en förfrågan om att göra ett kontrolleftersök. For dit med Milo och efter en del krypande på skottplatsen hittade vi till slut en bloddroppe. Således var det inte någon kontroll längre utan ett regelrätt eftersök. För att göra en kort historia av det hela så konstaterar jag att Milo gjorde ett otroligt bra jobb. Han tog rätt spår och följde det i drygt två kilometer innan han hittade djuret som där stod helt fast i upptaget.

Efter någon timme var jag inne på ståndet och kunde fälla tjuren. Vid flåning konstaterade vi att första skottet tagit lite långt bak och dessutom högt. Kulan hade inte expanderat utan passerat genom älgen med minimala skador som följd. Den älgen hade med största sannolikhet dött efter några dagar men tack vare ett bra hundarbete slutade allt på bästa sätt. Som hundägare är man stolt när det går så här bra.

En nöjd hund vilar en stund vid den nyligen fällda älgen

Andra dagen gjorde Milo ytterligare fina jobb. Hade bland annat uppe ko med kalv men när jag till slut fick skottchans var kon ensam så det blev till att blåsa av honom och koppla. Även Birka fick jobba och ett upptag på ko med kalv resulterade i att jag fick skjuta kalven medans Birka for med kon. Stånd, gångstånd och sken blandades medan det försvann ut ur marken.

En fin septemberkalv blev det

Tredje dagen slutade med älgkontakt för både Milo och Birka men några regelrätta ståndskall blev det inte. Upptag och gångstånd på älgar som gärna simmade över både älvar och sjöar. Mycket älgkontakt men en hel del ”stolpe ut” kan man sammanfatta de tre första dagarna.

Det är en njutning för både kropp och själ att få gå hundförare i den vackra miljö som ofta möter en på olika platser i landet.

Torsdag var resdag och vilodag. Byte från Västerbotten till Västernorrland

Nyttigt att lägga in någon vilodag. Här kombinerad med resdag

Veckan avslutades med tre bra jaktdagar hos alltid lika trevliga gänget i Västernorrland. Birka har varit lite trång i söket nu till en början men får hon bara vittring på en älg så verkar hon aldrig vilja ge sig. Hon gjorde några riktigt bra jobb som resulterade i totalt tre fällda älgar för henne första jaktveckan. Kalven nämn ovan var den första. Den andra ordnade Stefan på ett av de klassiska passen på marken medan jag själv hade lyckan att står på rätt ställe när en tjur som Birka tagit upp försökte att rusa undan.

Birka var nöjd med att få rycka lite ragg på årets tredje älg som föll för henne.

Dags för uppryckning!

Man får lite dåligt samvete för bristen på uppdateringar i bloggen/hemsidan men nu får det bli bättring! Även om det varit sommar och lågsäsong så har det ju hänt en del, både positivt och negativt. Det negativa försöker vi lägga åt sidan och tar istället tillvara på vardagens ljusglimtar.

Ska skriva några inlägg och publicera dom här. Fjällvandring, hundträning, björnjakt och SM-uttagning är lite av vad som hänt senaste månaden och nu stundar ju älgjakten så visst känns det positivt!

Ett smakprov från våra härliga dagar i Jämtland och Västerbotten.

Nyår och hundsim

Äntligen har vi fått ett nytt (jakt)år och nu rullar det på och innan man vet ordet av så är jakten igång.

Birka får fortfarande ta det lugnt efter operationen. Ett par kortare cykelturer har det blivit och förhoppningsvis kan vi snart öka på träningsdosen. Konstaterar att det kommer att bli en tuff uppgift att få henne i toppkondition till jakten i september. Tur i alla fall att hon är otroligt träningsvillig så vi ska göra så gott vi kan.

Milo har dock ett fullspäckat schema med träning varannan dag. Målet är ju att ha honom i bra slag inför den stundande SM-uttagningen i slutet av augusti. Han har alltid varit en fegis när det gäller vatten men nu bestämde vi oss, jag och Peter, nu ska han simma. Värmen gör ju att cykel inte känns helt bra så på med flytväst på Milo och ner i vattnet.

Något förvånansvärt så gick han i mer eller mindre frivilligt och hittills har det blivit tre pass i vattnet. Lär bli några till innan jakten börjar men det ska också kombineras med andra träningsformer.

Även om vattnet svalkar så försöker vi göra träningspassen sent på kvällen för bästa temperatur.

En härlig sommarkväll vid sjön i samband med hundträningen.

Svensk midsommar, en hednisk tradition?

I morgon är det dags för det många vill ha till Sveriges nationaldag, midsommarafton!

Svensk midsommarfirandet med dans kring den lövade stången.

Historiskt sett så är firandet av sommarsolståndet egentligen ett hedniskt beteende och då troligen i någon form av offerfest.
Det folkliga firandet har förmodligen sitt ursprung någon gång på 1300-talet då några Nunnor sökte dämpa det stökiga firandet med mer ordnade folkliga festligheter.

Men 1425 fick en ärkebiskop i Lund nog och förbjöd midsommarvakorna. Kyrkan försökte dessutom dämpa det ogudaktiga firandet genom att förlägga Johannes döparens dag just vid detta skede och istället påstå att det var hans födelse som skulle firas.

Så här i efterhand kan vi nog konstatera att kyrkans påhitt med att hindra folkets firande av sommarsolståndet inte blev så framgångsrik. Vågar till och med påstå att det går skönja visst hedniskt beteende hos vissa så här vid firandets stora stund.

För familjens del så är detta en trevlig dag som firas med sill och potatis till lunch. Därefter traditionellt firande vid samlingsplatsen i byn. Klä midsommarstången, fika och tipspromenad. Brukar allt som ofta vara mycket trevligt då man träffar både de som bor i byn men också en hel del folk som inte är i hembygden så ofta.

På kvällen är det sedan dags för vår variant offerfest. En riktig matfest där menyn kan beskrivas med kött, kött, kött, kött, kött, lite sallad och jordgubbstårta till efterrätt. God mat och dryck som förtäres i härliga vänners sällskap. Sådana traditioner ska man vara rädd om, särskilt om de kan klassas som lite hedniska.

En riktigt härlig midsommar önskar vi er alla!

Allmogejakt, en positiv tillfällighet

Tänk vad tillfälligheter kan få konsekvenser i våra liv. Ibland är det positivt medan det andra gånger hamnar på minuskontot.

Det jag tänkte skriva om denna gång är det senaste tillskottet i verksamheten. Sedan 2009 finns namnet Allmogejakt, Sverige registrerat som ett företag som håller på med tillverkning och försäljning av artiklar inom jakt och viltvård. Vad kan det då vara undrar säkert en del.

Det började faktiskt med en ny lag. Lagen som tillåter användandet av fast belysning för att vaka på vildsvin. Efter att ha suttit ett antal kvällar och nätter i bristfälligt nattljus kom idén om en lampa som skulle underlätta. Sagt och gjort så frågade jag brorsan, som är elektriker, om han kunde plocka ihop något som kunde funka med 12-volt som drivkälla.

Resultatet blev den lampa som nu hänger på några hundra platser runt om i Sverige. Roligt när en idé fungerar och andra uppskattar den. Möjligen skulle det vara vildsvinen som inte uppskattar den för det är otaliga vildsvin som fallit i skenet från vaklampan från Allmogejakt ☺

Lampan som hänger lite här och där i skogarna i söder.

Nästa steg i utvecklingen togs för någon månad sedan. Genom mitt arbete, och även fritid, har jag kommit i kontakt med mycket bra produkter som både underlättar jakten och gör den roligare. Tanken om att kunna sälja en del kvalitetsprylar, tillsammans med den egenutvecklade vaklampan, till andra jägare och friluftsmänniskor som uppskattar kvalité tog fart.

Enklaste vägen är ju då att marknadsföra sig och visa produkterna på Internet och numera finns webbutiken Allmogejakt, Sverige ute på nätet. Ni hittar den på adressen http://butik.allmogejakt.se

Webbutiken som den ser ut idag.

Grundtanken är att erbjuda produkter med hög kvalité som jag vet fungerar och som jag i många fall använder själv.
Exempelvis Jörnkängan, ett svenskt hantverk som jag har på fötterna över 100 dagar om året. Den är helt suverän och det vågar jag stå för.

Svårslaget allternativ för den som rör sig flitigt ute i naturen.

Idag är det en webbutik och vad det utvecklas till i framtiden vet man aldrig. Skulle ni göra ett besök i webbutiken och är intresserad av något, hör av er, jag hjälper gärna till. Är ni intresserade så registrera er som kund och kryssa i att ni vill ha nyhetsbrev. Kanske dyker det upp just det ni letat efter :-)

Idag hittar ni produkter från bland annat Jörnkängan, Swedteam, Predator (Bearskin), Dragråttan, Profsafe, Atlas med flera. Troligen kommer det att finnas ytterligare produkter framöver men grundtanken kvarstår. Det ska vara produkter som jag vet fungerar och som jag vågar stå för.