Så kom vintern även till Småland till slut och idag var en sådan där superhärlig vinterdag. Solsken, gnistrande vit snö och några grader kallt. Fick med kameran när vi tog en skogspromenad med hundarna.

Så blev det till slut en parning med Milo. Tiken som är här för parning heter Brännsforslidens Freja och hon hör hemma utanför Eksjö. Hon är startad på jaktprov en gång under hösten med ett förstapris som resultat. Freja är kommen ur en kull med bra bredd där nio av tio valpar är startade på jaktprov.

Tycker parningen ser riktigt intressant ut och vi har bestämt att Peter ska ta en valp ur denna kull om allt går som planerat. Är den någon som är intresserad av en valp så hör av er för kontaktuppgifter till tikägaren.

För att se stamtavlan på de planerade valparna, klicka här.

Så här på årets sista dag kanske man ska ta sig en stund och se tillbaka på det som varit. Som vanligt ett år som blandar och ger. För att börja med det tråkiga så är det ju alla problem som drabbade Birka i samband med parningen i januari som dyker upp i tankarna. Istället för en valpkull blev det bortopererad livmoder. Men som tur var så klarade sig Birka och under höstens jakter har hon gått bättre än någonsin. Hon fixade också sista ettan på jaktprovet och är nu färdig jaktchampion.

På den positiva sidan hamnar förstås vår semester i Västerbotten i augusti med Marsfjället och kringliggande trakter som mål. Även jaktsäsongen har varit riktigt bra. Mycket älgjakt och hundarna har funkat bra med fina jobb och en hel del älg skjutet. Även andra jakter som trädskällarjakt med mera är dagar som etsats fast i minnet.
Några andra saker som fastnat i det positiva minnet är bland annat resan till Stockholm och Lena PH show på Cirkus som vi gjorde med Jimmy. Vad kan värma ett hjärta bättre än glädjen och förväntan i sitt barns ögon.

Nu ser vi framåt och hoppas på ett riktigt bra 2012. Ny jämthundsvalp är beställd och en hel del andra mycket intressanta projekt är på gång. Vad som blir förverkligat det vet man inte idag men om ett år när 2012 ska summeras, då har vi facit i handen igen.

Snart är 2011 till ända och garanterat kommer det aldrig tillbaka. Med all säkerhet så kommer 2012 både att innehålla glädje och sorg men vi hoppas förstås att både för er som läser detta och för vår egen del så kommer glädjen att vara störst och till er alla vill vi önska en riktigt fin avslutning på 2011 och en minst lika bra början på 2012. För egen del så har jag planerat årets början på bästa tänkbara sätt, älgjakt är planerad och i morgon släppas jämtarna lösa igen.

Ted, Carina och Jimmy

Att jaga på annandagen är en tradition som vi brukar försöka att hålla på och sedan lång tid tillbaka är det kompisen Stefan som varit noga med att just den dagen är det jakt som gäller. Ofta har det varit harjakt som gällt men inte i år. Bristen på stövare och tillgången på tax fällde avgörandet. En av de planerade Peterssondeltagarna föll ifrån redan på morgonen med någon svag ursäkt som försvar men två Petersson och en Karlsson som behövde lite frisk luft efter allt julfirande mötte upp på morgonen.

Visserligen är inte rådjursstammen sig riktigt lik efter två tuffa vintrar så försiktighet när det gällde vuxna hondjur beordrades på morgonen. Första rådjuret som taxen Nosa fick upp visade sig vara en get/smaldjur så trots Nosas protester blev det koppling.

Efter korvgrillning och prat blev det nytt släpp och nytt drev och denna gång på skjutbart djur. Nosa drev förbi Stefan utom skotthåll men en stund senare dök djuret upp i mitt pass. Lite ovant att skjuta med hagelbössan men nära håll och stillastående så gick det bra. Knappt en halv minut senare var Nosa framme och ruskade glatt i den nyligen fällda bocken.

Fin jakt och trevligt sällskap. Konstaterade samtidigt att senast jag sköt ett rådjur så var det för Nosa. Skottplatserna skilde inte mer än 100 meter och om den jakten kan ni läsa här. Den gången var det premiärdjuret för Nosa. Efter det har utvecklingen gått fort framåt och under hösten har hon erövrat två förstapris på jaktprov. Förhoppningsvis blir det fler prov redan denna säsong så att hon får chansen att driva hem sitt championat.

Detta år blev det alltså rådjursjakt men kanske är det harjakt som gäller nästa år. För den som vill läsa om en av Peterssons tidigare annandagsjakter så finns ett reportage här som var publicerat i Jaktjournalen för några år sedan.

Korvgrillning hör jakten till, här med far och son.

Nosa var väldigt nöjd då hon fick ruska lite i rådjuret

En trevlig dag på vägs mot sitt slut. Två nöjda jägare går hemåt med dagens fällda villebråd

God Jul önskar vi er alla

Att skicka julhälsningar till vänner över landet är en trevlig del av julen. Lika roligt är det när man också får en hälsning från någon man inte träffat på länge. Vi brukar göra våra kort själva med motiv på hundar och Jimmy förstås. Denna höst och vinter blev det tyvärr dåligt med tid så vi har tagit en liten paus i julkortsproduktionen. Några blev det men till de flesta av våra vänner och bekanta så skickar vi istället en hälsning via någon annan form media, exempelvis här på vår hemsida.

Så kort och gott, ha en riktigt God Jul och ta hand om varandra.

Ted, Carina och Jimmy

Japp, ännu en jaktdag till ända och till slut var man väl både nöjd och missnöjd. Birka fick vila idag så det var Milo som skulle stå för jobbet. Åldern börjar ta ut sin rätt och det är en ganska vidlyftig herre emellanåt. Förmiddagen idag var just ett sådant tillfälle. Han hittade dock ingen älg, varken på våra eller delar av grannmarkerna. Nytt släpp mitt på dagen och då gick det bättre. Upptag på cirka en kilometer och fast direkt.

Blev en stunds väntan och sedan sökte min bror Peter ett pass på strategiskt ställe medan jag påbörjade ansmygningen. Gick snabbt att komma in på cirka 70 meter men väl där insåg jag att detta stod väldigt trångt till. Provade från två olika håll utan att lyckas ta mig inom skotthåll. Började väl redan då funderar på varför det stod så oerhört fast, inte ett utfall hördes.

Tredje försöket och jag var ganska säker på att snart går det loss när jag började komma in närmre än 20 meter. Milo var och besökte mig ett par gånger och han verkade väldigt fundersam på vad jag höll på med. Såg nu en ensam älg skymta. Ytterligare någon meter närmre konstaterar jag ett ensamt hondjur men ser också att något inte stämmer.

Tar mig ytterligare några meter närmre och är nu inne på mindre än 10 meter. Kon står hela tiden väldigt lugn och på så nära håll ser jag att hon är oerhört mager. Milo tittar på mig hela tiden och undrar väl varför det inte smäller och när han kommer och ställer sig jämte mig är allt på plats och en 8X57 i halsen på kon släcker ljuset.

Tar ett par steg fram och konstaterar väldigt snabbt att det är nog den magraste ko jag sett. Helt utmärglad och när jag öppnar buken ser man hur tunn hon verkligen är. Vad som hänt går bara att spekulera i men hon var dräktig så för ett par månader sedan var hon i så pass bra skick att hon brunstade i alla fall. Möjligen har det hänt något i samband med brunsten för det verkade vara skador i bäckenet på henne.

Efter ett par samtal med några i jaktlaget var vi alla överens om att det är bara att gräva ner. En älg i så här dåligt skick är inte människoföda. Var i alla fall nöjd med slutet på dagen då man förkortat lidandet för ett skadat djur som slipper plågas mer. Dessutom var det  just hondjur vi skulle skjuta så även den fördelningen blev rätt.

Jag har skrivit någon rad tidigare om Birkas kullbror, Fällestrands Bonzo, eller Nero som han kallas i dagligt tal. Nu kan du också få lyssna till hans härliga jämthundskall. En filmsekvens finns att se och lyssna till på Jaktjournalens filmsajt.

Klicka här för att komma direkt till filmen

SE J(Lö)CH SE UCH Fällestrands Bonzo

Egentligen bestämde jag mig redan i november förra året. Att hösten 2011 ska jag jaga så mycket jag bara kan och har möjlighet till. Två säsonger där jakten med hund tagit slut redan i november på grund av för mycket snö kan ju ge en nervösa problem. Har hållt vad jag lovat mig själv och det är hur kul som helst.

Framförallt är det ju älgjakt som gäller och hundarna har verkligen fått jobba denna höst. Milo går som vanligt fantastiskt bra. Han är en stor trygghet att ha när något krånglar till sig. Ett antal fina jobb han fått göra i höst på skadade älgar.

Birka går också riktigt bra. Har fått skjuta en hel del älg för henne och idag föll en fin tjur. Gick tom första såten men på eftermiddagen släppte jag henne igen. Tredje sökturen gav resultat. Fast i upptaget och efter en knapp timme kunde jag ta mig in på ståndet. Tog en stund att räkna taggar ( i jaktlaget här hemma har vi begränsning att tjur ska ha minst femtaggar mot skytten) men efter en stund kunde jag konstatera att det var just fem taggar på den sida som mestadels var mot mig. När tjuren gjorde ett utfall och Birka rusade undan en bit fick jag läget och tjuren gick i backen. Blev lite strapatser innan den var ute ur skogen men det hör ju jakten till. Nu är man nöjd och ölen i bastun kommer att smaka förträffligt gott.

Vi har pratat om det flera gånger men äntligen så blev det av. Två dagars jakt med trädskällare i trakterna av Vilhelmina och vilka fantastiska dagar det blev!

Har länge önskat att få testa på en jaktform som det inte erbjuds några möjligheter till här nere i södra Sverige, nämligen jakt med trädskällare. I slutet av oktober for jag till kompisar utanför Vilhelmina. Alltid trevligt att träffa goda vänner och denna gång var det också planerat lite jakt.

På morgonen packade Nils och jag bilen och styrde färden mot skogen, målsättningen var klar för nu skulle vi jaga gammeltjädern. Väl framme på marken blev det någon kilometer att gå innan vi släppte loss båda finnspetsarna som genast sökte ut i den härliga miljö vi befann oss i och det dröjde inte länge förrän det första ståndskallet ljöd i skogen.

Gästvänligt så erbjöd Nils mig att försöka först och efter några tips från en erfaren fågeljägare började jag ansmygningen. Plötsligt kändes den täta skogen som väldigt gles och jag var säker på att fågeln skulle upptäcka mig vilken sekund som helst. Lyckades till slut ta mig i läge och började leta efter fågelsiluetten i det täta grenverket och faktiskt så lyckades jag lokalisera den. Tyvärr var det ömsesidigt. Innan jag fick in tjädertuppen i kikarsiktet skar den näbb och flög med bullrande vingslag. Tyckte faktiskt finnspetstiken gav mig en sur blick innan hon for iväg i riktning dit tjädern flög.

Bra hundar, fina marker och erfarenhet från Nils gav snart nya möjligheter och även denna gång erbjöd Nils mig chansen. Taggad till tusen blev det ännu mer försiktig ansmygning och vägledd av det ivriga skallet lyckades jag ta mig, lokalisera fågeln, få in den i kikarsiktet och sakta börja krama avtryckaren.

Hörde nog aldrig smällen men vilken härlig känsla när den stora tjädertuppen föll mot marken och väl där fick den ett varmt mottagande av en glad finnspets. Vilken härlig jaktform och de extra kilona i säcken kändes knappt då vi jagade oss vidare genom dessa härliga tjädermarker.

Härliga känsla när första tjädern damp i backen

Kaffet som koktes över öppen eld smakade förträffligt när vi i stillhet avnjöt det i solskenet och i horisont syntes de vitklädda topparna av Marsfjället. Jaktdagen fortsatte med nya ståndskall och när jag nu fått fälla min första tjäder för en trädskällare smög vi varannan gång. Säkert finns det marker med mer fågel men nu är det ju inte hur välfylld bytessäcken är som avgör hur bra jaktupplevelsen varit. Helheten från vår jaktdag måste vara svårslagen och när vi till slut kom till jaktkojan där natten skulle tillbringas så hängdes två tjädertuppar på väggen.

Sällan kaffe smakar så gott som när det kommer från en sotig panna och kokats ute i skogen.

Andra dagen bjöd på lika härligt väder och hundarna jobbade på hela tiden. Kanske var det lite mindre med fågel denna dag men till slut bar vi på varsin fågel, fällda efter utmärkta hundjobb.

Nils med sin andra fågel för Bitzi.

Att beskriva dessa dagar på några få rader i en blogg går inte. Jag tar istället upplevelsen till mitt eget arkiv och konstaterar att dagar som dessa är hur värdefulla som helst och det gäller att ta tillvara på dom.

Frostiga dagar i höstblek sol med snöklädda fjälltoppar i horisont. Fantastiska dagar att samla i det personliga arkivet.

Kolgårdens Carro (Seppo). Duktiga hundar höjer alltid jaktens värde.

Härlig gammelskog, kanske tur den är skydda som reservat.

Fina dagar i kanonfint väder.

Vad vore jakten utan våra fyrfota vänner? Nils klappar om de båda som förgyllde vår jakttur. Kolgårdens Carro (Seppo) och Börknäs Bitzi

Vilken avslutning det blev när jag fick fälla min andra tjädertupp tack vare fint hundjobb av Seppo

Ett vackert och svårjagat vilt.

Som jägare tycker jag man ska kunna ta tillvara på det man skjuter. Det ligger på något vis i vårt arv att man tar hand om naturens resurser. Tyvärr har utvecklingen gjort att vi blir att sämre på att nyttja det vi tar hem från skogen. Är själv ganska duktig på att ta tillvara på köttet och få ut det mesta av det men det andra är jag tyvärr lite slö med.

Att ta tillvara på ben för att koka buljong och fond är ett exempel. Det är en hel del jobb och det tar framförallt ganska mycket tid. Men de gånger man tar sig tid och när den färdiga fonden är klar är man nöjd. När man sedan får använda den som smaksättare i en mustig gryta, då är det värt all möda.

Viltfond (Ger cirka 2 liter färdig fond)
5 kg ben. Sågade i lämpligt stora bitar
4 gula lökar
4 vitlöksklyftor
2 syrliga äpple
20 krossade enbär
20 vitpepparkorn
20 lagerblad
Timjan, rosmarin, persilja och salt.

Lägg benen i en långpanna och sätt in i ugnen på 200 grader. Rosta dom väl i ugnen i cirka 30 minuter. Med 5 kg ben får man dela det i två omgångar.
Grovhacka lök, vitlök och äpple. Stek i smör tills blandningen fått fin färg.
Lägg alltsammans i en stor gryta. Lägg i kryddor, tillsätt lite salt (var försiktigt med saltet. Reduceringskokningen på slutet koncentrerar smakerna). Fyll på med vatten så att det täcker.
Sjud på svag värme i fyra timmar. Fyll på med vatten så att det hela tiden täcker. Skumma bort det fett som eventuellt samlas på ytan.
När koktiden är avklarad, sila fonden och reduceringskoka till önskad smakkoncentration.

Benen, en underskattad resurs som är väl värd att ta tillvara

Lök, vitlök och äpple blir tillsammans med kryddor en utmärkt smakförstärkare i den egna viltfonden.