Hej hopp vad tiden går. Snart en månad sedan senaste inlägget. Någon kanske tror vi blev kvar på NZ men så är inte fallet. Hade faktiskt några fina avslutande dagar som visade ännu mer av det skiftande landskap, natur och djurliv som bjuds.

Sammanfattar man resan så var den helt klart mycket lyckad och jag har sagt till alla som frågat. Får du chansen så ta den, åk till Nya Zeeland. Då menar jag inte bara för jakten utan för landet, naturen och alla trevliga människor vi hela tiden mötte.

Man hann faktiskt vänja sig vid de varma dagarna, även om det kändes konstigt att använda sololja, kortbyxor och vattenflaska när man jagade. Hade väl en förhoppning om att möta en begynnande vår när vi landade men den kom snabbt på skam. Attans vilken seg vinter det var i år. Fina vinterdagar i april tillhör ju inte vanligheterna i södra Sverige.

Till slut ser det i alla fall ut som våren kommer och det är väl just det som gör vårt land så fantastiskt och trivsamt. Vinter, vår sommar och framförallt hösten har alla sina fördelar och tjusningar.

Nu är det tillbaka till verkligheten som gäller. Datajobb, jaktreportage, hundträning, jaktmässa, köksrenovering, mer hundträning, planering inför höstens jakt, spillningsinvetering, speedwayfotografering, semester, ännu mer hundträning för att till slut är vi där igen, en lång och härlig jaktsäsong ligger snart framför oss.

Några avslutande bilder, som inte har med jakt att göra, från äventyret ”down under”

Så börjar det närma sig slutet. Några dagars jakt återstår dock. Har nu fått se fler sidor av naturen på NZ och det är inte bara goda sidor.

Tog en helikoptertur in i ett område för att jaga thar och gems. Häftig tur som tog cirka 15 min. Skulle vi gått samma sträcka var den planerade tiden 8-9 timmar.

Fick sedan ett lyft på några minuter upp i en fjälldal och landade strax nedanför en glaciär där hela dalen badade i solsken. Kikarspaning och sakta flytt neröver. Samtidigt som David fick syn på några thar i en sluttning 500-600 meter snett uppåt så började låga moln välla in. Djuren försvann bland molnen på innan vi hann in på vettigt skotthåll.

Efter en kort stund var sikten starkt begränsad och bara att påbörja att ta sig ner till stugan. 800 meter fallhöjd på lite drygt två kilometer har respekt med sig. Med starkt reducerad sikt, tilltagande regn och okänd terräng med vegetation som i stort sett är omöjlig att forcera blir det ännu värre.

Kan säga att jag upplevt roligare stunder och det var en härlig känsla när stugan syntes i pannlampans sken. De två sista timmarna var i mörker.

Blev alltså en lite annorlunda inledning på påsken. Men till er alla som läser denna blogg vill jag önska en riktigt trevlig påskhelg. I morgon är det påskdagen och då fortsätter vi jakten på nya upplevelser.

En bild tagen några timmar innan de låga molnen fullständigt täckte dalgången

Ja, när gudarna skapade Nya Zeeland måste de varit på något speciellt humör för jag har aldrig sett så mycket kuperat landskap på ett så litet område. Bjuder på några bilder här.

Så har ytterligare några dagar förflutet och nya jakter är provade.

Var i ett område i närheten av Lake Takapu och jagade Thar. Svår jakt med mycket gående. För egen del blev det inget fällt vilt men jag har tillrett färsk thar-filé och ätit det också :)

Området var väldigt vackert. Dalgångar omgärdade av snöklädda fjällkammar. Strålande sol och fjäll med lätt bris är dock en farlig kombination för en vinterblek smålänning som vanligtvis undviker solen. Kan väl avslöja att exponerad hud antog en annorlunda nyans.

Vi kommer allt närmre västkusten. Just nu är det kanten av alperna som gäller. Jagar mest efter gems och kronhjort. Hittills har jaktlyckan inte infunnit sig på nämnda vilt. Blev dock en possum för min del igår.

Så var vi äntligen på plats och allt har funkat fint. Vi har de första dagarna utforskat sydöstra delen av sydön. Det som slår en är den otroligt gästvänliga mentaliteten. Man känner sig välkommen var man än kommer, alltid ett trevligt ord och hälsning.

Provat på lite jakt och några wallaby och wildgoat är redan på personliga kontot för nya jaktupplevelser.

Några bilder kommer här.

Hyrbilen i en av de härliga miljöer vi jagat i

Klassisk bild från Nya Zeeland

Min första wildgoat

Wallaby

Första fällda viltet på NZ

Så var då äntligen drömresan igång! Planerna på en jaktresa lite utöver det vanliga har funnits sedan ett antal år tillbaka men sen ska allt stämma innan det kan bli verklighet. Kan redan här konstarera att utan min fantastiska fru Carina hade det inte funkat.

Känns fortfarande lite overkligt att man lämnade Sverige och -18 i tisdags morgon för att via tåg till Danmark och Kastrup påbörja en flygresa med destination andra sidan jordklotet och Nya Zeeland.

Idag på morgonen när jag klev av planet i Singapore och solen steg upp bakom palmliknande blad +32 grader och fuktig luft så börjar det bli verklighet.

Sitter i skrivande stund på planet igen efter en 14 timmar väntan i Singapore och de sista 800 milen ska avverkas innan själva jaktäventyret kan börja!
Någon uppkoppling finns inte på detta plan så när ni läser detta trampar redan de småländska fötterna marken på andra sidan, men det var lång väg hit.

Hur jakten kommer att bli har jag inte en aning om. Det enda jag vet är att flygbiljetten tar mig till Christchurch på sydön och där väntar en hyrbil för mig och två goda jaktkompisar.

Kronhjort, wallaby, gems, thar med mera finns på den jaktliga menyn. I tillägg till det en natur som ofta beskrivs som paradiset på jorden.

Om jag lyckas förmedla något av de upplevelser och vyer som kommer att förverkligas den närmsta tiden vet jag inte men kameran finns med och finns det bara någon form av vettig uppkoppling så ska jag i alla fall försöka.

Tills dess, lev väl och må gott. Men glöm framförallt inte, – Vi lever bara en gång och inget löfte om morgondagen har vi så ta tillvara denna dag på bästa sätt. Det tänker i alla jag göra!

Jaha, då var det slut och sex månader älgjaktsäsong till ända. Avslutade idag med jakt i Österås. Samtliga älghundförare på plats och skällning blev det. Tyvärr hittade vi inga kalvekipage men finfina jobb av både Birka och Mira. Bara att ta nya tag och se framåt. För visst slutade säsongen idag men nu börjar också väntan på nästa. I morgon är första dagen på den väntan och det är faktiskt bara 183 dagar kvar till älgjakten börjar.

Fin start på dagen med brasa och kaffe.

Vilket väder, solsken så den rent av gjorde ont i ögonen.

En av få gånger som älgen hade några meters försprång. Blev ett antal stötningar innan jag lyckades koppla Birka på denna något för stora kalv

Hej då, nu blir det till att längta till nästa älgjakt, bara 183 dagar bort!!!

Fredagkväll och kvicksilvret sjunker allt djupare på termometern. På himlavalvet skiner en, i stort sett klotrund, måne sitt vinterbleka sken. Arbetsveckan är för många slut och helgens jakt står inför dörren. Kanske har man varit ute i kylan och längtat in till värmen och favoritfåtöljen. Då kan det sitta fint med en liten whisky för att värma sig med och ikväll kommer den att smaka bättre än vanligt, för nu kan man även njuta av glaset man dricker ur.

Dessa vackra whiskyglas med motiv av Hag-Hans Engstedt kom idag med posten. En fröjd för ögat och de pryder verkligen sin plats. Har ni missat Hag-Hans är det verkligen på tiden för bättring. Ett besök på Vildmarksgalleriet är värt varenda minut. Fin miljö och fantastiska alster att vila ögonen på. Dessutom kan du investera i bland annat dessa fina glas. Gör ett besök redan nu genom att klicka på länken här, så kommer du till hemsidan för Vildmarksgalleriet i Ockelbo. www.vildmarksgalleriet.se

Åtta dagar kvar av säsongen och idag blev det en riktig höjdardag. Min bror Peter och jag for ut till en av markerna vi jagar på. Birka och Milo fick komma lös på morgonen. Släppte Birka vid en vändplan och stod som bäst och plockade iordning på alla prylar som ska med när upptaget kom cirka 300 meter bort. Gångstånd mot mig!!!

Det blev stopp endast 150 meter från där jag stod och ganska snabbt konstaterades att det var två älgar som hon skällde. Såg ju ut att bli en lätt match men där tänkte jag fel. Det blev istället skällning mellan tre och fyra timmar innan Peter kunde avsluta jakten.

Var inne på ståndet fem gånger utan att få rätt läge, täta planteringar, skogsmaskinförare i bilar, knarrig snö ställde till det en del. Till slut stod det fast i kanten av en mosse men trots att jag var inne på mindre än 15 meter kände jag inte att jag kunde avlossa ett säkert skott och tur var det. Hade jag lyckats så hade det blivit en svettig transport av den älgen.

Sista metrarna fram blev för mycket och det resulterade i en lätt stöt och gångstånd ut mot ett hygge dit jag visste Peter hade sökt sig för att vara med vid eventuell stöt. Kollade på pejlen samtidigt som jag hörde Birkas skall och så kom den efterlängtade studsarsmällen. Sällan man blir glad för en smäll men nu blev jag det. Peter fick skjuta kalven för Birka och hon fick lite lön för det utmärkta älgarbete hon gjorde.

Vilken härlig dag det blev i skogen!

Är det vinter ska det också vara vinter. Det är min åsikt i alla fall. Visst är det fint att kunna jaga en hel säsong utan problem med snö och kyla men samtidigt saknar man den riktiga vintern.

Tur då att man kan njuta av det bästa av två världar. För det kändes faktiskt som en annan värld när vi kom upp till vår stuga för några dagar sedan. Vi lämnade Småland med endast någon centimeter snö och hamnade mitt i ett fantastiskt vinterland i Västerbotten.

Vi njuter av lite ledigt och bjuder här på några bilder från dagens tur med skotern. Man vill knappt lämna skotern och gå in men -20 ger vackra vyer men det sliter på att vara ute.